Livet där det är
Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.
Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.
I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.
Oväntat besök
I lördags bestämde vi oss för att äta middagen nere i vår strandstuga. Strandstugan ligger ca 200 meter från bostadshuset och bara ca 15 meter från själva strandlinjen. Mellan stugan och strandlinjen är det röda granitklippor.
Det var soligt väder men det blåste en svag västanvind. Vi bestämde oss för att äta middagen inne i stugan och inte ute på klipporna den här gången. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg blev det rådjursgryta till huvudrätt. Och lite tagliateller. Ett glas rött Saint Emilion 2007 till :). Strandstugan som ligger på en udde har fönster i alla väderstreck och det är en fördel med tanke på utsikten. När man sitter där vid middagsbordet får man nästan en känsla av att sitta i en båt.
I lördags bestämde vi oss för att äta middagen nere i vår strandstuga. Strandstugan ligger ca 200 meter från bostadshuset och bara ca 15 meter från själva strandlinjen. Mellan stugan och strandlinjen är det röda granitklippor.
Det var soligt väder men det blåste en svag västanvind. Vi bestämde oss för att äta middagen inne i stugan och inte ute på klipporna den här gången. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg blev det rådjursgryta till huvudrätt. Och lite tagliateller. Ett glas rött Saint Emilion 2007 till :). Strandstugan som ligger på en udde har fönster i alla väderstreck och det är en fördel med tanke på utsikten. När man sitter där vid middagsbordet får man nästan en känsla av att sitta i en båt.
Den obligatoriska ostbrickan och hembakat bröd. Marinerade fikon till :).
Här kommer den oväntade besökaren i sin båt. Det var Makes gamla klasskamrat från gymnastiken. Men aj, aj, vi hade ingen Gevalia nere vid strandstugan ;)!
Medan vi stod och pratade kom svanhannen simmande förbi. Men sedan förflyttade vi oss upp till huset, för där hade vi mera "Gevalia". Vi satt i flera timmar och pratade gamla och nya minnen med Makes gamla klasskamrat. Vi lyssnade på Roxette och tände levande ljus när det började skymma. Riktigt mysigt faktiskt!
Känns skönt att ha er hemma igen. Riktigiga grannar du vet. Undrar om jag borde göra illa foten på promenaden nästa lördag....
SvaraRaderaTror det....
Hälsa Make.