Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

torsdag 6 januari 2011

Leiria, sol & saknad

I tisdags var det dags för veckans lite längre utflykt. Vi körde nordost och hamnade i Leiria, inte av en slump faktiskt ... det var nog helt planerat. Nu gällde det att försöka ta sig upp till borgen och slottet med äran i behåll ;). Bilen måste vi lämna nere på en parkering.


När jag då uppnått mitt mål och stod högst uppe i borgen kunde jag inte annat än känna mig lite stolt ;)!



Slottets veranda, eller kanske jag skulle kalla det för balkong, var i min smak. Med utsikt över staden Leiria.


Vi besökte sedan även kyrkan nedanför. Den såg rätt så enkel ut på utsidan, men interiören var vacker.



Sedan blev det fikapaus i en mindre stad som jag tror att heter Marinho Grande (minnet börjar svika, men vad kan man annat göra än försöka, har dessutom ingen karta med mig nu ... ). En fördel med Portugal är att det är billigt att gå på café. En kaffe, en mugg té och två kaffebröd kostade 2,85 €. I hemlandet får man inte mycket för den summan.


Sedan fortsatte vi vår färd västerut mot kusten. Vi körde genom stora pinje- och eucalyptusskogar. På bilden ser ni ett eucalyptusträd. De självbarkar sig tydligen, och jag kan nog inte påstå att de är speciellt vackra. Men vad det doftade eucalyptus när vi körde omkring där! Kommer nog att tänka på de här skogarna när jag i framtiden suger på mina eucalyptuskarameller :).



Branta klippor ....



.... och underbara sandstränder. Vattnet såg turkosfärgat ut.


Ja, med den här bilden avslutar jag dagens blogginlägg. Vädret är varmt och vackert idag, men jag kan ändå inte känna mig riktigt glad. Jag tänker förstås på Attende som fick ett så tragiskt slut samt på min facebookvän Columbo som gick bort för några dagar sedan. Hoppas att de två har hittat varandra i hundhimlen nu ...

4 kommentarer:

  1. Fin utflykt med fina bilder Kalla - men jag förstår att du har sorg i hjärtat efter dina fyrbenta vänner. Tänker på dig ska du veta.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack Malena! Jag har sorg i hjärtat, men kanske det smärtar mindre med tiden ... det blir nog svårt att återvända till slottet och alla minnen. Men sånt är livet, och det måste gå vidare ...

    SvaraRadera
  3. Har tänkt mycket på hur ledsamt det är för dig att mista Attende. Hoppas att det inte blir alltför svårt att återvända till slottet. Kanske du får ha Princess hos dig, så det inte blir alltför tomt i tillvaron. Livet måste gå vidare som du säger, minnena av vännen bevarar du säkert jämt i ditt hjärta. Tänker på dig och önskar dig krafter...

    SvaraRadera
  4. Tack Mooni! Jag hoppas också på att jag får ha Princess hos mig i vår. Greveparet har skaffat sig en ny kattunge, så då ökar mina chanser ang. Princess kanske. Men vi har inte diskuterat saken ännu. Våra tankar är fortfarande hos Attende ...

    Hälsningar till hela din familj från Kalla i São Martinho do Porto

    SvaraRadera