I orkanens öga

Orkanen Xynthia fällde två stora ekar i slottsparken i natt.

Har ni följt med väderleksrapporterna för Frankrike? I så fall vet ni om att vi hade orkanen Xynthia här i natt. När vi lade oss på kvällen undrade jag var den där utlovade orkanen dröjde, för vid 24-tiden var det fortfarande bara normala vindar. På natten, vid 3-tiden när jag måste gå på toaletten märkte vi att orkanen hade anlänt, och det med besked! Det var också strömavbrott, så jag fick treva mig fram till toaletten i kolmörker.

Orkanen som var den värsta på 11 år satte sina spår ...

Enligt Le Figaro's nätupplaga har en miljon hushåll i Frankrike varit utan ström, så även vi alltså. Det dröjde till kl. 13.10 på eftermiddagen innan vi fick strömmen tillbaka. Ett strömavbrott på 10 timmar, ett av de längsta i mitt liv tror jag. Tyvärr rapporteras även 16 döda p.g.a. orkanen som nu även har nått Tyskland. Men vi har klarat oss bra. Vi har ju gasspis för matlagning i köket och den nya Godin-vedspisen i vardagsrummet för uppvärmning, så inte har det gått någon nöd på oss. Vi var förstås utan internet också, och det saknade jag faktiskt lite ;)!

Så lustigt det ser ut med löven som blåst omkring i natt och fastnat i ett stängsel ... :)

Men här sitter jag alltså online nu igen :). I morse blev det att inspektera ev. skador som orkanen åstadkommit. I slottsparken hade två stora ekar vällts med rötterna och allt ... De här ekarna var angripna av mistel, som ju är en parasitisk växt. Det bidrog nog till att just de här två ekarna blev nattens offer. Det hade blåst in massor med torra löv in på slottsinnergården. Greven har tillsammans med sonen städat upp där i dag.

Vi tog oss en biltur för att se om vi kunde hitta ett Boulangerie som trots det långa strömavbrottet kunde ha lyckats baka bröd. I Frankrike köper man färskt bröd varje dag från ett Boulangerie, så den lasten har förstås smittat av sig till oss också. Vi hade turen att få det sista nybakade brödet i en by ca 12 km härifrån. Men många fransmän blev nog utan sitt färska bröd och ... ack och ve, utan sina färska croissanter också ;). Vilken katastrof :)!

På förmiddagen besökte vi den här megaliten (dolmen) i Paulmy.

Vi hade bestämt oss för att åka och titta på megaliterna i Paulmy och såg att det nog hade arbetats med en massa träd som fallit över vägarna i natt. Men vid 10.30-tiden var det redan uppröjt och fint, så det var bara att köra på. Megaliter är minnesmärken från den yngre stenåldern bestående av grovt tillhuggna stenblock. Flera megalitiska minnesmärken är gravar (stenkammargravar).

I dag kom jag äntligen ihåg att fotografera snödropparna som blommat redan i ca 3 veckors tid. Nu har orkanen bedarrat och vi har bara måttliga vindar och + 14 grader i skuggan.

Jag - Kalla, en fransyska?

Vår folder från banken innehållande kontoavtalet.

Var går månne gränsen för att räknas som fransyska på riktigt? Med fransyska menar jag inte den här gången i alla fall en styckningsdetalj från nötkött, utan en kvinna bosatt i Frankrike. Ja, något svar på den frågan har jag inte, men kanske, kanske jag är på väg att bli en ...?

I går var vi på ett inbokat möte hos BNP Paribas i Descartes för att öppna ett gemensamt bankkonto. Vi visste att det inte skulle gå som på räls, men blev kanske ändå lite mer "grillade" än vad vi hade räknat med. Ja, vi ser ju lite exotiska ut och talar fortfarande inte flytande franska! Så här gällde det att redovisa för hur vi försöjer oss, hur långt hyreskontrakt vi har och för vem vi överhuvudtaget de facto är! Nå, passena hade vi tagit med oss, så identifieringen var inget större problem.

När det gällde vår egentliga adress så blev det diskussion. Bankdirektören hade inkallats för att översätta, och ev. medla. Make blev något irriterad över att vi blev ifrågasatta (kontrollerade), men jag satt där lugn som en filbunke ;). Jag tänkte bara att det här bankkontot kan vi nog klara oss utan också, så att så där hemskt livsviktigt kändes det ändå inte från min sida.

Efter Makes utlägg inför bankdirektören om att vi nu "alla" är EU-medborgare så började det lossna. Efter uppvisande av våra pass och hyreskontrakt så fattades det så slutligen bara ett papper; ett intyg från greven över att vi verkligen bor här. Så vi fick ett papper med oss som greven (förhoppningsvis) skulle underteckna. När vi tittade närmare på pappret så såg vi att ev. felintygande skulle medföra ett vite om 15.000 EUR och/eller fängelse! Men eftersom omständigheterna är som de är, alltså att vi bor där vi bor, så ska ju ingen behöva sitta i fängelse för det ... (hoppas vi :)).

Hmm ... varför skulle vi egenligen ha det här bankkontot då, ja ... bara för att kunna betala räkningar här smidigare, och förstås, för att kunna ta emot pengar smidigare :). Så nog kan man överleva utan ett, men det blir liksom bekvämare att ha ett! Dessutom kan det vara bra att ha ett bankkonto här när vi i höst ska "skattskriva" oss här. Frankrike har ju betydligt förmånligare beskattning än vad som är fallet i Norden, så fördelarna bara väntar på oss ... :).

Så inga problem och nu har vi grevens underskrift på intyget över att vi bor här, och i början på nästa vecka är det bara att lämna in det. Sedan är det bara att tuta och köra, för alla kontoavtalen är redan undertecknade :).

Ja, vad tycker ni, är jag på väg att bli en fransyska?

Jag - Attende & veden

Nu ska jag överraska Make med att bära in lite ved åt honom. Ved behövs ju alltid ... :)


Kära dagbok!

Vill bara berätta att jag mår bättre nu, tillfälligt åtminstone. Jag har ju min medicin som Kalla ser till att jag får varje dag och den gör verkligen nytta. Men vad som händer när kuren är slut om fyra dagar vet vi förstås ingenting om ännu.

Så håll tummarna för mig nu. Jag vill INTE ha värken och stelheten tillbaka!

Det är svårt att få grepp om en stor vedklabb. Men skam den som ger sig ... !

För att vedklabben inte ska rymma medan jag hämtar andan sätter jag min stora labb ovanpå den. Det brukar göra susen. Ni märker väl att klabb och labb rimmar ... he, he ... Dessutom är jag ju själv en labb (=en labrador)!

Jag - Princess, en fruktad varelse

Jag blev snabbinkallad till slottet för att fånga möss. Så avancerade arbetsuppgifter kan ingen annan än jag hantera.

Kära lilla dagbok! I torsdags blev jag snabbinkallad till slottet för att jaga möss. Greveparet hade vintersemester och skulle bo på slottet under sin ledighet. De hade upptäckt spår av de förhatliga mössen i slottet efter sin vistelse i staden. Men nu skulle problemet lösas snabbt och säkert. Alltså, blev jag inkallad.

Ja, och vad är det för problem för mig? Nada, nada ... jag ligger bara där och väntar att mössen ska dyka upp, för vem som helst förstår ju att inte ens jag kan ta mig in i innerväggarna och -taken. Det var mera folk i slottet än vanligt, för greveparet hade bjudit in övernattande gäster. Det var grevinnans mamma, moster, en kusin och två kusinbarn. Plus den egna familjen förstås. Nå, det här gjorde att min koncentration försvårades. Springande barn skrämmer bort mössen.

Men när natten kom så var det tyst i slottet och då kunde jag på allvar koncentrera mig på mitt arbete. Ibland vet jag inte riktigt om det är i verkligheten eller i drömmarna som jag fångar mössen, men strunt samma. Huvudsaken är att de blir fast! När jag sedan fångat mitt byte placerar jag det synligt och fint på golvet i köket så att det kan hittas och börja tillredas så fort som möjligt. Nåjaa, tillredas är väl att ta i ... nångång har jag sett att de bara kastar bort det fina bytet som jag fått arbeta så hårt för. Men jag biter ihop och känner mig stolt över min yrkesskicklighet.

I går kväll återvände jag till Kalla & Make efter fem långa arbetsdagar i slottet. Hos dem får jag vila och busa när jag vill. It's my choise :).

Ja, vem skulle sköta de här avancerade arbetena om inte jag? Ryser vid tanken på hur det skulle kunna gå utan mig. Kommer ihåg hur det var under mina mammaledigheter för några år sedan. När jag efteråt återvände till arbetet var allt arbete samlat på hög. Mössen hade hunnit föröka sig och jag fick slita som en varg. Well, those were the days :).

Jag har förstått att Attende inte är riktigt kry, och det beklagar jag ... nå, nästan i alla fall. Hon får en massa onödig uppmärksamhet nu och det gillar jag inte. Men det är klart, jag måste nu göra allt för att själv få mera uppmärksamhet. Därför busar jag mer än vanligt, även på nätterna. Ibland måste jag ju påminna Kalla och Make om att jag finns till!

Hmm ... måste kolla om det är bra väder för en promenad i dag. Njee ... det kommer nog regnskurar så jag blir nog ändå kvar i sängen på det nybytta sänglinnet och vilar ett tag till ...

Jag - Attende & min artros

Jag känner mig lite vilsen och rädd inför framtiden. Snälla ni, hjälp mig med tips och råd!

Kära dagbok! Idag har jag har jag varit hos veterinären och fått min diagnos. Jag har känt av stelhet och smärta en tid redan, men under förra veckan ökade symptomen av någon orsak. Jag kände mig trött och håglös på morgnarna och orkade knappast stiga upp för att inta mina torrknappar. Jag som alltid brukar vara så pigg på morgnarna annars. Kalla och Make blev oroliga förstås. Helt befogat.

Det märkliga var att jag hade "varannandagssymptom". Alltså precis när jag började känna mig bättre så slog det till följande dag igen. Varför? Varför skulle just jag drabbas? Har varit snäll och skött mig bra, så det borde inte finnas någon orsak, tycker jag.

I går morse var jag så dålig att jag bara med stor möda åt mitt morgonmål. Make och Kalla slog larm och föreslog för greveparet (Husse o. Matte) att jag skulle behöva veterinärvård. Greveparet höll med om det, men kunde inte få någon tid åt mig den dagen, för det var ju söndag.

I morse tog Husse mig till veterinären. Jag är INTE rädd för veterinärer vill jag understryka. Jag vet ju vem som är starkare om det riktigt behövs, och ni kommer ju ihåg att jag redan tidigare berättat om min möjlighet att förvandlas från snäll hund till en farlig varg. Nå, ni förstår nog hur jag menar. Stora, vassa tänder har jag gott om :)!

Veterinären tryckte mig på magen, ryggen, axlarna och övriga leder. Det gjorde speciellt ont när han tryckte på axellederna och ryggraden. Då gnällde jag till lite, men jag lät bli att bita honom. Det sparar jag till nästa besök om det behövs ;). Sedan började han berätta för Husse att jag har något som heter artros och att det innebär en kroniskt fortskridande, degenerativ ledförändring. Jag förstår nog ... livet kommer aldrig att bli sig likt mera ... :(.

Det är korta promenader dagligen som gäller nu, året om. Undrar hur det går sedan i sommar när Kalla inte kan vara här med mig och ta mig ut på promenader ... ja, hur ska det gå då? Nå, det blir att ta fler egna initiativ, helt enkelt. Sedan sade veterinären en sak som nog störde mig lite, och det var att jag borde hållas mycket slank. Alltså, räcker det inte med en kronisk sjukdom, ska jag måsta banta dessutom!?

Efter det gav han mig två sprutor, en i axeln och en i ryggen. Det stack till lite och jag märkte att jag ofrivilligt blottade tänderna, men jag bet honom inte nu heller. Jag kan behärskningens svåra konst. Sedan ska Kalla ge mig en tablett Dolagis 120 mg i sex dagars tid mot inflammation. Hoppas att det hjälper.

Ja, ni förstår att jag har mycket att fundera på nu. Tankarna snurrar på i huvudet samtidigt som jag försöker planera för min framtid. Jag tar gärna emot tips på hur jag skulle kunna må ännu bättre! Vad skulle ni göra i min situation? Snälla ni, ge mig några goda råd på hur jag ska gå vidare nu! Borde jag ändå ha bitit veterinären?

Var ute för en stund sedan och skällde på en bil som kom körande in längs slottsinfarten. Tycker ni att jag gör rätt som försöker fortsätta med mitt arbete som tidigare? Tycker ni att jag måste ge upp fågeljakterna?

P.S. Idag känns det skönt där ute, sol och + 17 grader i skuggan :). I går såg jag den första blommande maskrosen.

Châtellerault - en stad för oss

Våren kom när vi besökte Châtellerault. Solen sken och den svaga blåsten kändes ljummen.

Nu ska jag lite sent omsider skriva om vårt besök i Châtellerault i torsdags. Vi startade vid 10-tiden och hade en ca halvtimmes körning dit. Staden har 37.000 invånare och grundades på medeltiden.

Vi började med att besöka turistbyrån. När vi fått den info vi behövde så besökte vi deras fräscha simhall där Make brukar simträna. Han ville visa mig var han brukar hålla hus när han åker i väg till Châtellerault :). Sedan gick vi omkring bland marknadsståndena på bulevarden. Vi hade råkat komma när det var marknadsdag i staden. Efteråt "smet" vi in i St Johannes Döpares kyrka efter en förrättning. Det visade sig att kyrkan annars skulle ha varit stängd, men den snälle vaktmästaren lät oss titta omkring i den vackra kyrkan när han fick höra vilka långväga gäster vi var. Efteråt började lunchhungern göra sig påmind och vi valde att gå in på ett brasserie.

Ett vackert fönster i St Johannes Döpares kyrka.

Eftersom trerättersmenyn var så förmånlig, så valde vi den. Här skulle det vankas riktig husmanskost. Till förrätt valde vi båda smördegsinbakade sniglar. De serverades med grönsallad och bröd till. Till huvudrätt valde Make lapin, alltså kanin och jag valde husets skinkfrestelse. Till efterrätt valde vi båda en crème brûlée. Ååå, den crème brûléen kommer jag inte att glömma i första taget, fast det är svårt att stava till det ... :). Rätten görs av brynt socker, gräddmjölk och ägg som får stelna till i ugnen. Efteråt häller man över resten av det brynta sockret och "bränner" till den så att ytan blir karamelliserad och riktigt krispig. Slurpp ...

Smördegsinbakade sniglar till förrätt. Ååå, så gott!

Så var det dags för en promenad i staden och en titt på några sevärdheter. Vi började med Saint-Jacqueskyrkan från 1100-talet. Till vår besvikelse var kyrkan stängd, men vi kunde beundra den mycket vackra fasaden. Sedan försökte vi med hjälp av våra egna apostlahästar ta oss till Notre-Dame, men vi hade en jättedålig karta och fick felaktiga uppgifter när vi frågade om vägen dit, så vi fick ge upp. Det får bli Notre-Dame en annan gång alltså.

Saint-Jacqueskyrkans fasad är vacker.

Vi avslutade med ett besök på Auchan, en supermarket helt i min stil. Ostdisken var inte illa den inte, som nordbon skulle uttrycka sig ;)! Oj, oj vad det fanns mycket att välja på. Vi köpte torkad svart trumpetsvamp också som är så gott! Nu har vi en stor burk innehållande 454 gram, och det är mycket det när man talar om torkad svamp. Tror minsann att vi ska ta hem av svampen också så att vi får njuta av den i sommar också!

Pont Henri IV från 1600-talet är en 21 meter bred bro, bestående av sju stenvalv på sammanlagt 144 meter. Bron flankeras av mäktiga, skiffertäckta, koniska torn.

Drink på slottet & saffransmarknad

Det gick bra att köpa saffran för 18,- EUR per gram i Preuilly-sur-Claise i dag. För dem med de tjocka plånböckerna alltså ... :)

I går morse stötte jag ihop med grevinnan när jag skulle hämta posten. Hon passade på att bjuda in oss på en drink till slottet på kvällen. Ja, så vi klädde upp oss lite och tyckte att det skulle bli roligt att hinna prata en lite längre stund med dem. Greveparet har nämligen alltid mycket bråttom, deras kalender är fulltecknad och de är alltid lite försenade i sitt schema. Men nu skulle det passa, för det är ju vintersemestertider här.

Grevinnans mamma, moster och tre kusinbarn var övernattande gäster i slottet. Vi blev bjudna på en mycket god drink, som grevinnan själv tillrett. Det är en dryck som görs i början av april varje år. Man tar de nya skotten från björnbärsbuskarna och sätter ner dem i en blandning gjord av gott rött vin, socker och lite brännvin. Sedan får det stå och dra i ca 6 dygn och efter det ska det silas och buteljeras. Jag kan säga att det var MYCKET gott! Som tilltugg serverades gröna oliver och chips.

Det var en mycket gemytlig stämning och samtalet gick på engelska. Då blir det liksom lite lättare för oss ;). Vi berättade om vårt liv uppe i Norden och visade fotografier av vårt trähus. Trähus är ju lite exotiska här ... Vi diskuterade konst, krig, politik, mat, viner, shopping m.m. Men just som jag skulle berätta om vilka slott vi ännu tänker besöka så föll grevinnan plötsligt handlöst ner på golvet från sin stol. Vi blev minst sagt chockade, för fallet såg otäckt ut. Hon kunde med lite otur ha slagit huvudet i ett skåphandtag av metall ... Men det gick bättre än så. Hon reste sig genast och visade upp IKEA-stolen (designad av Alvar Aalto), som hade gett efter. Ett fastskruvat stolsben hade plötsligt bara lossnat!

Greven såg lite besvärad ut, och vi förstod att det var just den stolen som han hade reparerat för bara två dagar sedan. Aj, aj, han hade tydligen inte gjort det riktigt tillräckligt bra ... Eftersom det fanns isbitar framsatta med tanke på drinkarna, så gjorde grevinnan ett isbandage åt sig på överarmen som hade tagit mest stryk. Hon är nog lite blå på kroppen i dag, men det slutade ju trots allt med nästan bara blotta förskräckelsen. Vi satt kvar ännu en stund, men när klockan blev halv åtta tyckte vi att det var dags för oss att bryta upp och gå de trettio stegen hem till slottsflygeln för att påbörja själva middagen.

När besökarna på saffransmarknaden blev ännu fler till antalet blev det omöjligt att fotografera i trängseln. Här är det ett par herremän som väntar på ett smakprov från en god ost :)

I dag var det så dags för saffransmarknaden i Preuilly-sur-Claise. Ett femtiotal utställare bjöd ut sina saffransprodukter, geléer, safter, likörer, bakverk m.m. Man fick också köpa rent saffran för 18,- EUR per gram. Det lät vi dock bli ... :). Priset är väl helt ok, men för oss kändes det lite högt ändå. Vi köpte med oss en burk saffranskryddad äppelgelé och en citronsaft med saffran i för matlagning. Burkarna kostade 6,- EUR/st, så det kändes överkomligt.

Det fanns många färdiga saffranskryddade produkter att välja mellan. Saffran skördas från den ljuslila blomman Crocus sativus' pistiller.

Det fanns också många andra produkter som såldes på marknaden, t.ex. ostar, tuppar (!), choklad, tavlor, knypplade dukar och andra hantverk. Det var smockfullt och varmt i utställningssalen, så jag fick gå ut mellan varven för att få lite svalare och friskare luft.

Den glada damen till höger sålde sina saffranskryddade likörer. Vi tyckte att det fick räcka med ett smakprov för 50 cent :)

När vi kom in till utställningen hade vi fått varsitt lottnummer, och så småningom var det dags för lottdragningen. Men turen var inte på vår sida i dag, för det var personen med lottnummer 310 som vann saffranet. Vid utgången serverades det drycker med tilltugg, så där blev vi stående en stund i vimlet. Vi var mycket nöjda med vårt besök där, det var en större tillställning än vad vi hade räknat med och inträdet var ju helt gratis!

De här chokladprodukterna var såå lockande, men kan ni tänka er, jag klarade av att låta bli att köpa :)

Jag har läst om att det är snöoväder på gång i delar av Norden, så jag håller tummarna för er att allt ska gå bra och att ni inte ska behöva frysa. Vågar jag säga att våren har kommit hit och att snödropparna har blommat i ett par veckors tid redan? Och att jag hittade blommande veronicor i går och såg blommande påskliljor i Chatellerault i torsdags? Temperaturen håller sig runt + 10, + 12 grader dagtid och det är så skönt när solen skiner! Attende ligger på sin vaktpost och solar, men skickar varma hälsningar till er alla!

Vår egen sevärdhet

Jag framför Le château du Grand-Pressigny. Dagen var solig men kall, så jag hade garderat mig med fuskpälsen :).

I måndags hade vi äntligen tid att besöka vår egen sevärdhet i Le Grand-Pressigny. Slottet och museet där höll stängt i tre år p.g.a. restauration. De öppnade igen i september, men som sagt, vi har inte haft tid att besöka det tidigare ... :)

Porten till Le château du Grand-Pressigny.

Slottet i Le Grand-Pressigny är en försvarsanläggning från 1100-talet. Under revolutionen fick den ta stryk som så många andra fina byggnadsverk här i Frankrike. Två höga torn är det som man först lägger märke till på håll när man närmar sig orten. Men en gång i tiden var detta en av de allra vackraste slotten i Touraine. Ett av tornen rasade delvis ner efter ett hällregn år 1988. När ni tittar på bilden av tornet så förstår ni varför man inte får klättra upp i det ;).

Delar av det ena tornet rasade ner i samband med ett hällregn år 1988. Ni kan se "innertrappan" uppe till vänster på tornet. Nu förstår ni varför man inte får klättra upp i tornet. Ja, och inte skulle jag våga heller ...

Bredvid det som är kvar av själva slottet finns nu en ny byggnad som inrymmer ett stort museum. Det är stenverktyg av flinta (silex) som dominerar utställningarna. Tänk er, verktyg som människor började tillverka för 100.000 år sedan. Nå, nog om detta.

Bilden av resterna av den ca 8 år gamla mammutbabyn som hittades i Sibirien år 1977 berörde mig.

Jag sitter annars HELT ensam i slottsflygeln nu. Make och Attende åkte iväg på några ärenden till byn och Princess beslöt sig för att ha en utedag. Attende var lite febrig och hade ont i magen i går, så vi var lite bekymrade. Jag tror att hon åt något olämpligt efter rådjursjakten här i måndags. Kanske hittade hon någon slaktavfallsbit som hon tyckte verkade ok, men som ändå inte var det. Nå, det har rett upp sig nu, och i morse skällde hon lika intensivt åt postiljonen som vanligt.

Jag hade ju funderat på att skaffa mig en egen katt (norsk skogskatt) till våren, men det blir nog inte av då ännu. Vi kommer ju tillbaka hit till slottet i september och då får jag ju "överta" Princess och Attende igen. Så i sommar får jag klara mig helt utan husdjur, kommer nog att få abstinens tror jag. Jag har väl inte glömt att berätta att jag fick beröm av greveparet för hur jag skött om Attende? De tycker att hunden aldrig varit i bättre form och att den är på så gott humör. Så roligt det var att höra att de är nöjda med mitt "arbete"!

Urgamla, men vackra snäckskal fanns också utställda i museet.

I början av veckan hade vi soliga, men ganska kalla dagar. I dag har vi + 10 grader och till söndag-måndag lovas det ännu lite varmare. Gråsparvarna har satt i gång ordentligt redan, jag gillar deras "sång" som många tycker inte är så märkvärdig. Men vi har inte gråsparvar hemma hos oss där uppe i Norden, så jag uppskattar dem! Ja, i morgon bär det av till Châtellerault!

P.S. Kom ihåg att rösta i min nya "Vad vill du göra i sommar" enkät uppe till vänster i min blogg!

Pinnar i pannan

Make har dragit arbetshandskarna på sig. Nu ska det kastas in pinnar i pannan!

I går morse knackade grevinnan på vår dörr och ville fråga Make om han kunde sköta om eldningen i den stora vedpannan för slottet. Greveparet har vintersemester och har vistats en del på slottet, men nu skulle de åka och besöka hennes mamma och bli borta i två dagar. Så, jaa, visst, visst ... det skulle Make ställa upp på.

Jag skulle ju inte kalla det för småpinnar som man kastar in i den vedpannan. Men Make brukar kalla tunga stockar och andra stora vedbumlingar för "pinnar". Ni vet, det där mentala, om man tänker att det bara är en "pinne" man ska släpa på så går det så mycket lättare. Låter det inte genast tyngre om man kallar det för stockar?

Ja, här gäller det att hugga i och inte tveka ;).

Nåja, det har blivit att kasta in ett antal pinnar i pannan då både i går och i dag. I går kväll ville jag vara med och se på när han gjorde det, och tog kameran med mig.

Den andra vedpinnen åker in. Lägg märke till Makes manchettknappar. Ja, vi hade ju ätit vår lördagsmiddag före besöket i pannrummet, och det hade inte blivit av att byta till arbetskläder :).

Attende satt utanför på slottsinnergården och väntade på oss i mörkret. Hon kunde inte hitta något hundben att leka med, så det fick bli en liten vedflisa i stället. Det gick bra det också :)!

Attende undrar vart hennes vedflisa tog vägen. Allt tycks försvinna i mörkret.

Ha en trevlig fortsättning på vändagen!

P.S. Nu har vi bokat våra flygbiljetter hem till Norden. Om allt går enligt plan så är vi hemma den 15:nde maj. Jag har också bokat min flygbiljett till Österbotten. Alltså, först till Portugal i mars, sedan hem i maj och till Österbotten i juni. Och tillbaka till Loiredalen i september. Här blir det till att börja packa snart ...;)

Jag - Princess & mitt avsteg från det vardagliga

Snön som fallit under natten och solskenet fick mig att piggna till riktigt ordentligt.

Kära lilla dagbok! I dag har jag varit utomhus nästan hela dagen, så jag har inte haft tid att sätta mig framför datorn förrän nu. Men bättre sent än aldrig, sägs det ju.

Hmmm ... måste erkänna att det blivit en del dagar som jag tillbringat inomhus helt och hållet, men i dag gjorde jag ett avsteg från mitt vanliga schema. Det goda livet började egentligen redan i går kväll när slottsfolket kom hit. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket om dem nu längre, men de kom nu i alla fall. Attende började förstås (dum som hon är) att skälla trots att det ju var Husse och Matte som kom. Attende blev utsläppt av en lätt irriterad Kalla och blev sedan borta hela natten, tack och lov :).

Jag passade förstås på att ta över här i nedre våningen medan Attende var borta. Lade mig bekvämt på en filt på en Alvar Aalto stol som var placerad framför brasan. Åå ... så skönt. Och inga hundsnarkningar heller, alldeles ljuvligt med andra ord.

Självklart måste man kolla läget ordentligt innan man beger sig utomhus. Sätter mig i det öppna sovrumsfönstret och kollar genom att försiktigt sträcka fram vänster framtass.

På morgonen var det vitt där ute, ca 2 - 3 cm snö, och jag kände direkt att nu är det min dag. Efter en rejäl Whiskas-frukost begav jag mig iväg ut på äventyr. Men först blev jag fotograferad av Kalla, ja, jag försökte komma undan men var inte tillräckligt snabb i vändningarna den här gången.

Kollar också in läget mot innergården. Vill absolut inte ha någon hund rännande efter mig när jag börjar min dag.

Efter att jag tagit skydd bakom muren till köksträdgården märkte jag att Attende blivit utsläppt från slottet. Där satt hon utanför Kallas och Makes ytterdörr till innergården och huttrade och tiggde sig in! Hundar har ju päls, så varför bry sig om lite plus-minus-noll grader? Förstår mig inte på den där jycken.

Jaa, jag har beslutat mig! I dag blir det en dag med bus ute i snön (bland trastarna, he, he ...).

Det var riktigt vackert på dagen, solen sken och jag sov för det mesta inte. Jag passade på att kolla in trastarna som sökte igenom gräsplanen framför äppelträdena. Månne daggmaskarna hade kravlat sig upp till jordytan p.g.a. syrebrist och blev till en ofrivillig måltid för fåglarna. Ja, inte vet jag, men en bra dag har det varit! Ha det så bra ni också!

Konsertbiljetter & shopping

Plötsligt såg vi en ståtlig byggnad framför oss som visade sig vara Opéra de Tours.

Jag vill börja med att tacka för alla grattisar till vårt "flytta till Frankrike-beslut". Ja, nåå ..., en säsong till måste väl räknas som en flytt, eller ... :)? Jag ser också fram emot resten av vår första säsong här och sommaren vid vår havsvik där uppe i Norden. Jag känner mig lyckligt lottad men inser att detta inte skulle bli verklighet utan en viss egen planering också :).

I tisdags var vi till Tours (igen). Gissa hur vädret var ... ja, det är alltid ruggigt när vi är i Tours, har det nånting med själva staden att göra, månne? Vi började med att parkera bilen vid Prefecturen. En byggnad som man kunde titta på genom porten, men som inte var öppen för allmänheten. Så vi gick envist vidare och såg plötsligt en annan rätt så ståtlig byggnad framför oss. Vad kunde detta vara?

Vi gick fram och såg skyltar på båda sidorna om dörren. Det nämndes Opéra de Tours och Orchestre Symphonique, så jag blev nästan knäsvag. Ja, vi har ju alla våra laster. Till saken hör att vi en stund tidigare hade besökt turistbyrån och frågat efter klassisk musik, men fick besked om att det inte fanns något ... Men här fanns ju ändå något, ja, så vi gick in och löste ut varsin biljett till Verdis Requiem den 7:e mars. Operahuset såg pampigt ut, speciellt interiören, så jag ser verkligen fram emot det här. Vilken tur vi hade!

Interiören i Opéra de Tours är inte heller så illa. Man borde ha en bättre kamera bara.

Nöjda och belåtna knallade vi sedan vidare till Rue Nationale som är känd i bl.a. shoppingsammanhang. Det var SOLDES (=REA) i de flesta butikerna, så det var svårt att "hålla sig". Jag hade nämligen beslutat i förväg att jag bara skulle titta. Nå, jag shoppade för bara 46,- EUR totalt, så kanske det ändå får godkänt. Det blev ett par långbyxor och två blusar. De behövs säkert, senare alltså ;). Make stod och väntade tålmodigt medan jag provade och provade kläder, vad bra att han inte är alltför otålig av sig.

Det ÄR faktiskt jag som står utanför varuhuset efter shoppingen. Hann inte sätta på det stora smilet den här gången ...

Efter shopping så blir man hungrig. Vi gick in i ett varuhus som heter Galerie Nationale, och där finns det en liten restaurang som har specialiserat sig på pajer. Det blev en kyckling-mozzarellaostpaj för mig. Sedan letade vi upp bilen igen och körde iväg till bilmärkesverkstaden. Vi hade ju bokat tid för låsbyte. Ja, allt gick bra på verkstaden, dörrlåset blev bytt, prisofferten höll bra och personalen var jättetrevlig. När vi sedan kom hem var det redan sen eftermiddag.

Det fanns många olika pajer att välja på i vår lunchrestaurang i Galerie Nationale.

I dag har vi satsat på städning, för det är ju så roligt ... he, he ... ;) Men nångång måste ju det också göras. Det är vintersemestertider här nu (två veckor), så i morgon kommer greveparet med familj och gäster till slottet. Då kommer vi plötsligt att vara elva personer som bor här. Vi har ett programnummer bokat till i morgon, vad det är avslöjar jag först senare. Ja, ni vet ju att jag kan vara lite svår ibland :).

Det har varit en kallare period här nu, i kväll kom det t.o.m. lite snöslask. Man kunde nästan ana sig till att det var lite vitt på gräsmattan. Ha det så bra där uppe i Norden, och för er som inte gillar vintern, håll ut, våren kommer nog snart!

Beviset. Det har snöslaskat här i kväll, så man kan nästan ana sig till lite vitt på gräsmattan och på bilen.

Röstningen avgjord!

I höst kommer vi att få återse parken med cyklamenhavet ...

Det har varit en spännande helg. Vi har fattat åtminstone ett viktigt beslut angående vår framtid. Ni med ett gott minne kommer ju ihåg att jag nämnde att vi frågat efter en ny hyresoffert av greveparet för perioden sept 2010 - maj 2011. Vi fick offerten för en vecka sedan och har nu tagit ställning till den.

Efter en noggrann budgetuppföljning av det senaste halvåret och en ny budget inför nästa säsong blev det så en omröstning. Det blev ett enhälligt JA, alltså, kommer vi tillbaka hit i september igen! Men sommaren och början av hösten ska vi nog tillbringa hemma i Norden, vid stranden ni vet :). Vi har naturligtvis kollat in en massa andra objekt också innan vi beslutade oss, men det här stället har så många fördelar att det nästan kantrar över ... ;), t.ex.

- Attende & Princess

- Ett förmånligt pris

- Lägenhetens storlek, standard och utrustning

- Flexibla hyresvärdar

- En närhet till slottet (att få bo i slottsmiljö)

- En stor, vacker privat park (lugn och ro)

- Närheten till de stora slotten, t.ex. Chenonceau

- Närheten till många kloster, katedraler och andra sevärdheter

- Internet o. bredband

- Simbassäng m.m.

Det är gott och förmånligt att leva här :)

Hela Frankrike har ju goda och förmånliga matvaror och drycker, så på basen av bara de faktorerna kan man inte fatta ett beslut. Men det är billigt att leva gott här. Dessutom mår jag bättre här än hemma ... ja, jag har ju min kroniska sjukdom som innebär ständig värk och trötthet, men här mår jag alltså lite bättre.

Ja, här ska vi då tillbringa en säsong till. Men först ska vi avverka den första ... Planerar också en resa till Österbotten för att hälsa på min mamma och mina systrar med familjer i sommar. Men som sagt, sommaren kommer vi i det stora hela att tillbringa "hemma". Ibland blir jag lite förvirrad när jag ska förklara vad ordet "hemma" betyder för mig. Är det barndomshemmet, är det det egna hemmet uppe i Norden eller är det slottsflygeln här i Loiredalen? Bra fråga som är omöjlig att svara på. Jag har mitt hem på tre olika ställen.

Det skall bli superroligt att få återse Attende och Princess i höst. Noir kommer väl att dyka upp i samband med jakten :)

Vi kommer att lämna bilen i Frankrike precis som vi gjorde förra sommaren och tar flyget hem i maj. Vi har nämligen väldigt snälla och trevliga grannar där uppe i Norden som har lovat att låna en bil åt oss i sommar när vi behöver. Nu när det har snöat så mycket där uppe så har de också plogat vår infart några gånger. Och sett till att värmen m.m. i huset fungerar. Tack, snälla, snälla ni! Utan er skulle vi inte klara oss!

Det känns som att vi behöver slottet (=slottsflygeln), och att slottet och djuren behöver oss!

Ja, nu är det dags att begrunda allt vad detta beslut kommer att innebära för oss. Så klart att vi har tänkt ut en massa lösningar på en hel del frågor redan tidigare, men som sagt, nu är det tid att begrunda ... och att njuta av det som komma skall!

Närheten till andra slott och övriga sevärdheter är en fördel. Alla foton är mina arkivfoton.

Jag - Attende & tänderna

Kära dagbok!

Kort och konsist, årets tandkontroll är nu förbi ... vad skönt :)!

Trevlig helg till er alla, önskar Attende

Service, katedral, lunch och IKEA i Tours

Fasaden på Cathédrale St-Gatien håller på att restaureras.

Jag hade lite svårt att komma på en bra rubrik till detta mitt 72:a inlägg i bloggen! Men rubriken beskriver vår tisdag i Tours riktigt bra. Tours är ju en storstad dit jag inte åker "helt frivilligt" ;). Ja, ni vet, det där med att hitta en parkeringsplats i en fransk storstad är ett elände, men efter ett tag brukar Make ändå ordna det på något sätt. Så även i går :).

Vi började med att besöka märkesverkstaden för bilen där vi hade en inbokad tid. Låset på förarsidan är inte ok, så vi beställde ett nytt dörrlås. Det blir återbesök till verkstaden nästa tisdag när det nya låset ska monteras. De kunde en ganska bra engelska där, så vi klarade oss än en gång! Ja, och så har ju vi lärt oss lite mera franska, vi klarar t.ex. av att säga 193 på franska nu. Inte illa, va?

Lättade körde vi sedan vidare till Cathédrale St-Gatien, en katedral i stadens östra del. Bygget påbörjades i början av 1200-talet och stod klart på 1500-talet. På den tiden tog man tid på sig för de stora byggena, något för dagens byggherrar att fundera över ;)? Den imponerande flamboyantgotiska fasaden mörknade och föll sönder under århundradenas lopp, men håller nu på att restaureras. Nu står det en del byggställningar framför fasaden.

Den här vackra barnsarkofagen finns inne i katedralen. Där är de unga sönerna till den dåtida regenten Charles VIII begravda.

Det som fångade min uppmärksamhet även den här gången var den vackra barnsarkofagen där Charles Orland (tre år) och Charles (som endast blev 25 timmar gammal) ligger begravda. De är söner till Charles VIII och Anne de Bretagne. Charles VIII var regent under åren 1483 - 1498.

De målade fönstrena i katedralen är vackra att se på, speciellt när solen lyser på utifrån.

De medeltida målade fönstren är vackra. När solen lyser på fönstrena är det alldeles fantastiskt att stå inne i katedralen och titta på fönstermålningarna. Orgeln är också vacker, men den är mörk och således svår att fotografera med en vanlig digitalkamera. Vi har besökt den här katedralen tidigare, för några år sedan när vi bara turistade här i regionen.

Det hör ju till att vädret inte ska stå oss bi när vi gör våra besök i Tours. Det kändes kallt, några plusgrader, lite regn och lite blåst. Så det kändes skönt att promenera i väg till vår favoritrestaurang ca ½ km från katedralen. Ja, vi besökte den här restaurangen för några år sedan, och har inte kunnat glömma den. Förra gången var det ett äldre par som drev den lilla restaurangen, mannen serverade och frun fungerade som kock.

Min goda förrätt; karamelliserade (luft-) päron och grillad getost med sallad.

När vi kom in i restaurangen i går så slog den sköna värmen emot oss redan i dörren. Underbart att få komma in. Restaurangen har bara tio bord, så det gäller att komma i tid eller att reservera ett bord i förväg. Vi hade ingen reservering, men vi kom i tid. Den här gången var det en yngre herreman som serverade. Vi valde den billigaste trerättersmenyn för 14,- EUR per person. Som förrätt valde jag karamelliserade (luft-) päron och grillad getost med en grönsallad. Make valde en förrätt som bestod av tre olika små laxrätter.

Makes huvudrätt, stekt njure!! Ingenting för mig!

Till huvudrätt valde jag pärlhöna med kål och Make tog stekt njure. Huua ... det skulle inte jag klara av att äta. Där går nog gränsen för mig! Servitören undrade om Make verkligen förstod vad han beställde och jo, jo, Make bekräftade att han förstod att det var inälvor.

Den klassiska efterrätten Île flottante (snöägg).

Jag valde sedan en chokladfondant med pistacheglass till efterrätt. Make valde den klassiska Île flottanten. Île flottante kallas ibland för snöägg på svenska. Rätten består av kokta vispade äggvitor med en riklig vaniljsås. Vi brukar kalla det för "flottar".

Efter den goda lunchen begav vi oss tillbaka till den snyggt parkerade bilen ;). Vi måste handla på vägen hem, och valde IKEA som vi inte hade besökt förut. Vi hade hört att IKEA har alla de typiska svenska matvarorna, och föreställde oss en stor, fin matavdelning. Men icke. IKEA är ju huvudsakligen ett inredningsvaruhus, och i Tours upptog matavdelningen endast ca 100 m2 av den enorma butiksytan.

Så vi blev nog lite besvikna, men köpte ändå tre sillburkar och Kalles kaviar som det inte annars går att få tag på här. Jag hade förväntat mig att hitta salmiak på IKEA, men där misstog jag mig. Salmiaken måste alltså även hädanefter medtas från hemlandet. Så illa är det, tyvärr. Men jag har nog bunkrat upp med ett litet salmiaklager, dels så fick jag salmiak i julgåvor av några snälla systrar och dels så köpte Make salmiak med åt mig när han besökte hemlandet i december för en arbetsresa. Så bli inte oroliga nu, jag klarar mig till mitten av maj med den salmiaken jag har, har jag räknat ut :). Nå, sedan blev det att handla den vanliga maten på en Intermarché i stället. De hade specialpriser på många varor, ni vet, ta två men betala bara för en :).

I dag har vi ett soligt och fint väder med + 12 grader. Jag har lakanen ute på snöret på tork, och det brukar jag räkna som livskvalitet. Nu blir det en promenad i parken med Attende!