Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

lördag 27 februari 2010

Jag - Kalla, en fransyska?

Vår folder från banken innehållande kontoavtalet.


Var går månne gränsen för att räknas som fransyska på riktigt? Med fransyska menar jag inte den här gången i alla fall en styckningsdetalj från nötkött, utan en kvinna bosatt i Frankrike. Ja, något svar på den frågan har jag inte, men kanske, kanske jag är på väg att bli en ...?

I går var vi på ett inbokat möte hos BNP Paribas i Descartes för att öppna ett gemensamt bankkonto. Vi visste att det inte skulle gå som på räls, men blev kanske ändå lite mer "grillade" än vad vi hade räknat med. Ja, vi ser ju lite exotiska ut och talar fortfarande inte flytande franska! Så här gällde det att redovisa för hur vi försöjer oss, hur långt hyreskontrakt vi har och för vem vi överhuvudtaget de facto är! Nå, passena hade vi tagit med oss, så identifieringen var inget större problem.

När det gällde vår egentliga adress så blev det diskussion. Bankdirektören hade inkallats för att översätta, och ev. medla. Make blev något irriterad över att vi blev ifrågasatta (kontrollerade), men jag satt där lugn som en filbunke ;). Jag tänkte bara att det här bankkontot kan vi nog klara oss utan också, så att så där hemskt livsviktigt kändes det ändå inte från min sida.

Efter Makes utlägg inför bankdirektören om att vi nu "alla" är EU-medborgare så började det lossna. Efter uppvisande av våra pass och hyreskontrakt så fattades det så slutligen bara ett papper; ett intyg från greven över att vi verkligen bor här. Så vi fick ett papper med oss som greven (förhoppningsvis) skulle underteckna. När vi tittade närmare på pappret så såg vi att ev. felintygande skulle medföra ett vite om 15.000 EUR och/eller fängelse! Men eftersom omständigheterna är som de är, alltså att vi bor där vi bor, så ska ju ingen behöva sitta i fängelse för det ... (hoppas vi :)).


Hmm ... varför skulle vi egenligen ha det här bankkontot då, ja ... bara för att kunna betala räkningar här smidigare, och förstås, för att kunna ta emot pengar smidigare :). Så nog kan man överleva utan ett, men det blir liksom bekvämare att ha ett! Dessutom kan det vara bra att ha ett bankkonto här när vi i höst ska "skattskriva" oss här. Frankrike har ju betydligt förmånligare beskattning än vad som är fallet i Norden, så fördelarna bara väntar på oss ... :).


Så inga problem och nu har vi grevens underskrift på intyget över att vi bor här, och i början på nästa vecka är det bara att lämna in det. Sedan är det bara att tuta och köra, för alla kontoavtalen är redan undertecknade :).

Ja, vad tycker ni, är jag på väg att bli en fransyska?

2 kommentarer:

  1. Bonjour! Nog är du i god fart att bli fransyska! Åtminstone i höst om ni skattskriver er där...och nu är ni ju ett steg närmare.

    Nu har sportlovet börjat här, skönt att barnen får vila ut lite. Nu har vi 0 gr, över 5 cm snö har det kommit hittils i veckoslutet. Maken uppskattar att det är c. 40 cm tjockt med snö på taket (det har ju packats ihop under flera månader, och nu börjar det väga mera när det är fuktigare). Han klättrade upp på stegen och skyfflade ner det han räcktes åt. Så nu har vi mäktiga drivor här runt huset.

    SvaraRadera
  2. Wow, det låter exotiskt att du är fransyska! Vi har nu haft sportlov här i Österbotten. Vädret var inte den bästa i början av veckan. Det snöade o vägarna var omöjliga. Nu är det lite bättre, men mycket snö har vi. Vi börjar längta efter våren.

    SvaraRadera