Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

onsdag 24 februari 2010

Jag - Princess, en fruktad varelse


Jag blev snabbinkallad till slottet för att fånga möss. Så avancerade arbetsuppgifter kan ingen annan än jag hantera.


Kära lilla dagbok! I torsdags blev jag snabbinkallad till slottet för att jaga möss. Greveparet hade vintersemester och skulle bo på slottet under sin ledighet. De hade upptäckt spår av de förhatliga mössen i slottet efter sin vistelse i staden. Men nu skulle problemet lösas snabbt och säkert. Alltså, blev jag inkallad.

Ja, och vad är det för problem för mig? Nada, nada ... jag ligger bara där och väntar att mössen ska dyka upp, för vem som helst förstår ju att inte ens jag kan ta mig in i innerväggarna och -taken. Det var mera folk i slottet än vanligt, för greveparet hade bjudit in övernattande gäster. Det var grevinnans mamma, moster, en kusin och två kusinbarn. Plus den egna familjen förstås. Nå, det här gjorde att min koncentration försvårades. Springande barn skrämmer bort mössen.

Men när natten kom så var det tyst i slottet och då kunde jag på allvar koncentrera mig på mitt arbete. Ibland vet jag inte riktigt om det är i verkligheten eller i drömmarna som jag fångar mössen, men strunt samma. Huvudsaken är att de blir fast! När jag sedan fångat mitt byte placerar jag det synligt och fint på golvet i köket så att det kan hittas och börja tillredas så fort som möjligt. Nåjaa, tillredas är väl att ta i ... nångång har jag sett att de bara kastar bort det fina bytet som jag fått arbeta så hårt för. Men jag biter ihop och känner mig stolt över min yrkesskicklighet.



I går kväll återvände jag till Kalla & Make efter fem långa arbetsdagar i slottet. Hos dem får jag vila och busa när jag vill. It's my choise :).


Ja, vem skulle sköta de här avancerade arbetena om inte jag? Ryser vid tanken på hur det skulle kunna gå utan mig. Kommer ihåg hur det var under mina mammaledigheter för några år sedan. När jag efteråt återvände till arbetet var allt arbete samlat på hög. Mössen hade hunnit föröka sig och jag fick slita som en varg. Well, those were the days :).

Jag har förstått att Attende inte är riktigt kry, och det beklagar jag ... nå, nästan i alla fall. Hon får en massa onödig uppmärksamhet nu och det gillar jag inte. Men det är klart, jag måste nu göra allt för att själv få mera uppmärksamhet. Därför busar jag mer än vanligt, även på nätterna. Ibland måste jag ju påminna Kalla och Make om att jag finns till!


Hmm ... måste kolla om det är bra väder för en promenad i dag. Njee ... det kommer nog regnskurar så jag blir nog ändå kvar i sängen på det nybytta sänglinnet och vilar ett tag till ...

1 kommentar:

  1. Bonjour Princess! Det är bra att det finns någon på slottet som har så bra yrkesskicklighet inom musjägar-branschen. Visst är det roligt att känna sig oumbärlig? Lycka till i fortsättningen med jakten!

    SvaraRadera