Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

lördag 20 mars 2010

Porto, here we come!

Jag i portvinsmuséet bredvid en jättestor portvinsflaska och några portvinstunnor. Några smakprover ingick dock inte i inträdesavgiften :)!



Oj, Porto var fantastisk! Vi har så många foton, så jag kan bara visa en bråkdel. Men kanske det ändå ger en liten bild av vår tripp till Portugal.

Vi startade i måndags och tog oss till Tours flygfält med den egna bilen. Vi skulle vara ute i god tid, men var ändå på gränsen till försenade när vi kom till flygfältet. Sedan var det ju bara att ta ut kappsäcken ur trunken och ... men vad nu då!? Trunken vägrade att öppna sig. Minuterna tickade på och vi var smått desperata. Flyget skulle gå snart och vi fick inte ut vår enda kappsäck ur bilen!

Vi tryckte och trixade med låset och så öppnade trunken sig plötsligt. Åååh, kanske vi skulle hinna med flyget i alla fall då ... Sedan var det ju bara att checka in kappsäcken. Men ajabaja ... den vägde 19,6 kg och vi skulle bara få ha 15 kg med oss! Vi blev tvungna att flytta över saker från kappsäcken till det redan fullpackade handbagaget om vi skulle klara oss. Svetten rann och vi kämpade med packningen ett bra tag. Nåja, vi fick lämna en del (nästan värdelösa) saker i papperskorgen också, men sedan blev kappsäcken äntligen godkänd.

Sedan var det ju bara säkerhetskontrollen kvar. Det skulle väl ändå inte kunna vara något problem ... Joo, men det var det ändå! Make kontrollerades inpå kroppen, för säkerhets"porten" bara pep varje gång han försökte passera. Så, av med skorna, klockan ... Efter en manuell kontroll blev han så äntligen insläppt.

Pust, nu var vi då nästan med på flyget. Men så kom nästa bekymmer. Handbagaget, ni vet. Datorerna skulle plockas ut och undersökas. Schampoflaskorna (mina!) blev inte godkända, inte heller hårskummet och korkskruven. Allt detta skulle vi få tillbaka på fredag vid returen ...

Efter strulet i början gick resten sedan nästan som på räls. Flygvädret var bra och vi tog oss snabbt och förmånligt med metron från flygfältet till hotellet i Portos centrum. Vid det här laget kände jag mig ganska trött och måste lägga mig för att vila en stund medan Make tog sin första joggingtur i staden.



Ett smakprov på hur byggnaderna i Portos centrum ser ut.



På kvällen blev det middag ute på restaurang och en liten promenad runt i stadens centrum. I Porto märker man snabbt att det är upp och ner ... jag menar lite som i San Fransisco. Backigt, staden är tydligen byggd på några kullar. Här fick apostlahästarna jobba på ;). Vädret var fint, halvklart och 16 - 20 grader (plus!). Läste annars att det regnar mycket i Porto under vintrarna, men nu hade vi tydligen tur med vädret! Jag fortsätter min reseberättelse en annan gång, med fler foton också :). Ha en trevlig helg!



Våren hade åtminstone delvis gjort sitt inträde i staden.


Jag utanför katedralen i Porto. Hmm ... ni hittar mig väl på bilden?

Floden Douro och portvinshusena vid stranden, Sandemans m.fl.

1 kommentar:

  1. Å vad fint det är i Porto! Så roligt att se bilder... mera mera mera!

    Spännande flygresa blev det ju oxå... inte undra på att du fick ta en liten tupplur sen. Vem hade inte behövt det efter all anspänning!

    Nu ska vi mysa lördagkväll. Ha det bäst!

    Kram

    SvaraRadera