Jag - Attende på SPA

Kalla borstar min päls på ett sätt som ingen annan kan.

Hon förstår precis hur jag vill ha det!

Kära dagbok! Jag är nu så fullt upptagen av mitt nya underbara liv att jag knappast kommer ihåg den här bekvämligheten, internet alltså! Men i morse när jag låg och rekapitulerade allt underbart som hänt så kom jag plötsligt ihåg det här också. Så följ med mig på min SPA-behandling.

Ja, det är lördagkväll och vi väntar tills det börjar skymma. Kalla tänder värmeljus och vanliga ljus för stämningens skull. Det är så vackert. Make ordnar med fin klassisk julmusik, för det är lillajul, eller första-adventsafton som svenskarna säger (tror jag). Jag fick en nygammal sovkorg redan på dagen. Den står nytvättad med en skön filt inuti och bara väntar på mig ...

Men först får jag mat. Till förrätt blev det kokta kaninnjurar och annat smått och gott. Ja, Make tillredde förstås en hel kanin, för de skulle ju själva ha någonting också. Men de bästa delarna, de kokta inälvorna alltså, fick jag :). Som huvudrätt blev det mitt vanliga torrfoder, för det får de inte avvika från. Greven bestämmer, ni vet ;). Sedan slafsade jag i mig vatten för att inte bli törstig senare.

Nu kommer vi till den bästa biten. Kalla tar fram min kroppsborste. Jag föredrar att kalla den så, för det gör så gott i hela kroppen när hon sedan borstar mig. Ja, hon sätter i gång och jag sluter ögonen för att bara ta emot och njuta. Jag slappnar av till den milda grad att jag i misstag lutar mig med hela min kroppstyngd mot henne, och hon faller nästan omkull. Nästa gång ska jag vara försiktigare. Ja, råkar det nu finnas någon fästing fast i pälsen så tar hon förstås bort dem i samband med borstningen. Efter att jag fått nosa på dem kastar hon bara bort dem helt enkelt. Fiffigt!

Jag har förstått att Princess haft en del synpunkter angående min personliga hygien, men nu får hon nog tiga. Jag menar, hur mycket ska det krävas för att räknas som ren? Tycker egentligen att jag duger som jag är, men en SPA-behandling tackar man ju inte nej till.

Efter kroppsborstningen är jag redo för gosastunden med Make.

De välgörande endorfinerna strömmar genom hela kroppen.

Nå, efter kroppsborstningen känner jag bara hur de välgörande endorfinerna strömmar i kroppen. Kan man ha det bättre, som jag brukar fråga mig? Och ja, visst, visst ... Efter borstningen är det dags för gosastunden med Make. Jag lägger mig på rygg vid hans fötter, och nog förstår han vinken. Han smeker min nyborstade päls tills jag nästan somnar.

Jag är alldeles avslappnad i hela kroppen efter den underbara SPA-behandlingen.

Dags att försova lite!

När hela SPA-behandlingen så är klar så lägger jag mig för att försova i sovkorgen med den mjuka filten. Jag lyssnar till Kallas och Makes diskussion vid matbordet, de pratar säkert om mig, för de är på så bra humör.

Det blir ett litet avbrott i mitt försovande när Princess äter sin

ostbricka i trappan. Vilken bortskämd katt!

Det blir ett litet avbrott när Princess kommer ner från "sin våning" och vill ha sin ostbricka. Den vill hon få serverad i trappan. Ja, ja, dessa bortskämda franska katter ... ostbricka, har man hört något värre? När hon är klar med den vill hon ut och nu är min lycka fullständig. Ögonlocken blir så tunga, och snart sover jag min välgörande SPA-sömn ... ... zzz-zzzz ... god natt ... zzzz-zzzz ...

Den välgörande SPA-sömnen gör underverk. Prova nångång ni också!

Turen till Tours

Det regnar rejält när vi beser den gamla stadsdelen med Place Plummereau.

Bäst att ta två paraplyn för säkerhets skull ... :)

I onsdags var det dags att besöka Tours, en stad med ca 150.000 invånare. Tours ligger 60 km från vårt slott. Jag måste redan så här i början säga att jag inte är speciellt förtjust i större städer, lantis som jag är ;)! Vi startar på morgonen för att hinna med det vi ska. Det är ganska fint väder, men det har utlovats regn till eftermiddagen ...

Tours var Frankrikes huvudstad från år 1461 fram till Henrik IV:s regeringstid. Sedan blev Paris landets huvudstad. Tours bombades av preussarna 1870 och under andra världskriget skadades staden allvarligt. Staden anses efter återuppbyggnaden vara den vackraste av de större städerna längs Loire. Staden har ett vitalt universitetsliv.

Nå, vi börjar med att bese den minst 1000 år gamla klosterkyrkan Saint-Julien som grundades av Klodvig. Ja Malena, här kom det lite historia igen ;)! Kyrkan är stängd när vi kommer, så vi får nöja oss med att titta på exteriören. Redan nu börjar vädrets makter vara emot oss. Det regnar och blåser lite, det känns ruggigt helt enkelt.

Sedan tar vi oss med hjälp av de egna apostlahästarna till den gamla delen av staden. Vi beundrar Place Plummereau som omges av vackra gavelhus. Men nu formligen väller regnet ner från skyn. Mina långbyxor är våta upp till knäna trots att vi har paraplyer med oss. Regnvattnet tränger in i skorna och gör livet lite mindre behagligt.

Nå, vi ger oss ändå inte förstås ;), jag menar, har man kommit till Tours så har man kommit till Tours. Man får ta det som det är. Vi plaskar oss vidare till resterna av klosterbasilikan Saint-Martin från 400-talet där det restaurerade Tour-Charlemagne står kvar.

Med bara ett paraply framför Basilique St Martin. Nu är långbyxorna våta

upp till knäna ... :(

En ny basilika byggdes över den helige Martins grav på 1800-talet i romanobysantisk stil. Här inne får vi regnskydd :). Vi går också ner i kryptan där själva gravplatsen finns.

Kryptan med den helige St Martins gravplats. Han dog år 397.

Nu börjar de våta fötterna ge sig ordentligt till känna, så vi bestämmer oss för att avsluta turen i Tours.

Skorna är nu ordentligt genomblöta. Vi bestämmer oss för att avsluta

turen i Tours.

Dagen efter är skorna nästan torra, och vi beger oss av till den mindre grannstaden för att veckohandla. Maken upplyser mig om att de har krabbor för 3,75/kg, så jag säger bara lite disträ som jag är att visst, visst, det är ok. När vi kommer hem med varorna börjar jag förstå att det är en levande krabba han köpt. Ok, det här ska jag klara ... När krabban så är kokad och gratinerad i ugn är den alldeles underbart god. Försöker bara låta bli att tänka på att den ännu var levande när vi kom hem ...

Krabban är nu kokt och gratinerad. Avnjuts med en sallad med torkat kött, vaktelägg, mögelost, sparris och kapris. Lite vitt bröd och ett glas kallt vitt vin till :).

Jag - Princess, sambo med Attende!

Ja, nu är det så illa att jag är sambo med Attende. Men jag har fortfarande

fullständig koll på hunden, se här bara vem som sitter högst upp :)!

Kära lilla dagbok! Livet går sin gilla gång här. Men nu är ingenting som vanligt ändå. Ni förstår, saker och ting förändras, och vi med dem ... Nämligen, för några kvällar sedan hände det för första gången! Make släppte in Attende till natten för att sova under trappan!

Ja, vem som helst kan ju då räkna ut att jag och Attende nu är sambon. Mot min vilja, men dock. Hundkräket hade förstås tiggt sig in i huset och vad har jag att sätta emot? Ingenting, förstås. Jag menar, vad hjälper min snabbhet, vighet och skärpta intelligens i sådana här lägen? Nada, nada!!

Jag förstod att det var riktigt allvar när min sandlåda flyttades till den övre våningen. Nu hade mitt lebensraum plötsligt blivit mindre, som tysken skulle säga. Ja, det är ju inte bara det att Attende rent fysiskt befinner sig här i mitt hem, utan det är mycket annat. Hon snarkar! Ja, ja ... sådant måste man kanske ta. I sömnen ligger hon ibland och gnyr och sparkar, jag antar att det är de uteblivna jaktbytena som spökar för henne :). Hi, hi ...

Attende på sin s.k. vaktpost framför köksdörren. Bollen har hon lekt

med tills hon tröttnat!

Sedan är det det där med den personliga hygienen. Vi har ju pratat om hygien förut och konstaterat att det är som det är. Jag tvättar mig noggrannt flera gånger per dag, medan Attende mera tycks tro att smutsen försvinner av sig självt. Hur naiv kan man vara? Ingenting försvinner av sig självt, eller ...? På det här området har vi svårt att förstå varandra. Hon har så mycket att lära sig av mig!

I lördags kväll släppte Kalla in Attende först sent på kvällen för nattvilan. Klockan var tolv på natten och jag hörde hur hon efteråt gick ut på slottsgården och pratade med greven. Hon ville förstås få bekräftat att det var ok att hon tog in hunden. Och greven tyckte att det var ok. Men ingen, ingen har frågat mig! Maktlöshet är ordet!

För ett par kvällar sedan när det var hundväder där ute satt Attende och gnydde här utanför dörren. Förstås för att bli insläppt och slippa regnblötan. Men hundväder är väl till just för hundar, eller ...? Har jag missförstått något?

Det som ändå håller mitt humör uppe är att Attende alltid måste ut på morgonen. Och stanna ute ända till sena kvällen :). Alltid något. JAG får ju gå in och ut i slottsflygeln som jag vill. Dessutom vågar Attende inte jaga mig och skälla på mig inomhus, för då förstår hon att hon åker ut. Så, här inomhus är det jag som är "the Queen", absolut säkert! Jag kan till och med möta hundkräket i gången utan att hon vågar göra desto mera. Respekt, det är ordet :)!

Trots allt är mitt humör ändå på topp! Se bara på vad jag kan :)!

Taket är högt också, bara så att ni vet ...

Ja, jag är ju Princess, the Queen!

Château d´Amboise & Leonardo da Vinci

Château d´Amboise vid Loirefloden är byggd på en durabel vall.

I lördags var vi på veckans utflykt. Det var en lite gråmulen dag, så inget solande den dagen inte :). Vi började med att besöka en delikatessmarknad i Bléré som ligger 50 minuters körväg härifrån. Vi skulle ju inte köpa något, bara titta. När vi kom tillbaka till den parkerade bilen kånkade vi ändå på en del godsaker, bl.a. korvar med olika smaksättningar. Nå, gott att ha i kylskåpet :)!

Jag försöker pigga upp den gråmulna lördagen. Här bakom
ett torn i Château d´Amboise.

Vi fortsatte lite norrut och kom så till dagens höjdpunkt, Amboise som ligger vid Loirefloden. Vi gjorde ett besök i Château d´Amboise som historiskt är en mycket betydande byggnad. Ludvig XI bodde här, Karl VIII föddes och dog här, Frans I växte upp här, liksom Katarina av Medicis tio barn, varav fyra blev kungar.

De runda buskarna i parken är ganska mysiga, eller hur?



Chapelle St-Hubert där Leonardo da Vinci's gravplats finns.

På vallarna finns det gotiska Chapelle St-Hubert där Leonardo da Vinci's gravplats finns.

Konstnären och uppfinnaren Leonardo da Vincis gravplats.

Han dog år 1519.

Leonardo da Vinci kom till Amboise under beskydd av Frans I år 1516. Han tecknade, undervisade, planerade kanalbyggen och gjorde planritningar. Han bodde en bit från själva slottet i det närliggande residenset Clos-Lucé. Där i källarna finns utställningar med modeller av Leonardos uppfinningar som gjorts enligt hans ritningar. Leonardo da Vinci tillbringade sitt liv i det närliggande residenset Clos-Lucé. Det är det telgelröda huset med ett stort träd framför.

Leonardo da Vinci's mest kända verk torde ändå vara tavlan Mona Lisa som finns i Louvren. Den har jag sett två gånger :). Har ni sett Mona Lisa, och i så fall, vad tyckte ni?

P.S. Svara gärna på "Har ni ätit" enkäten uppe till vänster i min blogg!

Nu har jag gjort det!

För min del är ostronpremiären nu överstökad. Nästan gott var det ju också ...

Tack för de kvalificerade gissningarna angående maträtten som jag fasat lite för tidigare, men som jag skulle prova på i helgen. Nej, det var inte grodlår, för det har jag ätit åtminstone tio gånger förut. Det var inte sniglar heller, för sniglar har jag säkert ätit tjugo gånger tidigare. Men bra gissningar.

Det var inte tryffel heller, för det har jag ätit kanske åtta gånger förut. Men säsongen är på gång snart, kring julen, så det var också en bra gissning. Och vi har tryffelområden ungefär 30 km västerut härifrån.

Ingen gissade på musslor, krabba, hummer, räkor, inälvskorv, kalvhjärna med majonnäs eller kalvnjurar i gräddsås. Allt det har jag provat på förut, och faktiskt, klarat mig med livet i behåll :)! Men jag kan säga att inälvskorven, kalvhjärnorna och -njurarna får vara för min del i framtiden. Inälvskorven smakar exakt vad den är, och då tappar man ju matlusten, if you know what I mean ...

Alltså, det var dags för min ostronpremiär i fredags! Jag har alltid tyckt att de öppnade ostronen ser gråa och slemmiga ut. Dessutom ska de ju ätas levande, och det är en lite svår bit för mig att klara av rent mentalt. Men nu har jag gjort det! Jag har ätit sex ostron totalt nu, tre i fredags och tre i lördags.

Ostronen öppnades utomhus av maken. Vi har skaffat oss en rejäl ostronkniv, men vissa av ostronen spjärnade emot och ville inte bli öppnade. Men skam den som ger sig. Nå, sedan avnjöt vi ostronen med lite citronsaft på. Och ett gott vitt bröd med smör på. Ett glas kallt vitt vin, en Cheverny, att skölja ner dem med :). Hmm ... nästan gott var det ju också.

Så, nu mina vänner, känner jag mig inte rädd inför de kommande decemberfesterna. För då äts det ostron här i parti och minut!

Ostronen åt vi till förrätt, sedan vinkokt kalvstek till huvudrätt, lilla ostbrickan och sedan, som en grande finale, makens hembakade päron-äpple-kastanjepaj. Den var så ljuvligt god!

I dag gick maken över med en rejäl pajbit till greveparet, för det är ju de som stått för en del av råvarorna. De blev glada och sade att nu skulle vi ut och plocka päron (luftpäron som maken skulle säga). Ja, resultatet ser ni på fotot. Nu blir det många vinkokta päron till efterrätt de närmaste veckorna!

Som tack för päronpajen fick vi en massa ... päron ... just det!

Jag - Attende & pusselbitar som fallit på plats

Jag och min bakdörr till bilen. Jag njuter av solskenet,

det går en rysning av välbehag genom kroppen.

Kära dagbok! Äntligen min tur vid datorn nu! Håll i er nu allihopa, för här händer det saker! Och då menar jag inte småsaker! Ska först berätta om min allra nyaste hobby. Egentligen kan man säga att det är en hobby kombinerad med tunga plikter, men jag njuter av det. I fulla drag :).

Jag har fått börja åka bil med Make. Han litar på mig till 100 % och därför öppnades den här möjligheten för mig. Det började en dag när Make skulle ut och plocka svamp, och ville förstås ha mig med som sällskap. Lätt att förstå. Nå, han öppnade bakdörren till bilen, och kan ni tänka er, där hade han förberett med en filt åt mig utan att jag märkt det. Lurig man det där ...

Nog fattade jag galoppen direkt, så jag hoppade in förstås. Och så åkte vi iväg och hade det så bra tillsammans. Håller på att bli en ny last för mig det här ... Men, ni ska veta att det inte alltid handlar om enbart nöjesresor. Nej, nej ... Ibland får jag åka med när han åker in till byn för att köpa färskt bröd. Då blir jag kvar i bilen och tittar mig omkring. Men nu till det viktiga! Ingen vågar röra bilen när de ser att jag sitter där. Jag är ju en reslig hund i mina bästa år, och nog förstår ju människorna vad som kan hända om de kommer närmare. Inte är de dumma heller.

Så de här brödköparresorna till byn ser jag som en win-win situation för mig och Make. Jag älskar att åka bil och att sedan sitta inuti den och vakta. Och make får nyttan av att jag sett till att han har bilen i behåll när han kommer från brödbutiken. Kan knappast bli bättre det här nu ... :) ... eller ?

I går missbedömde jag en situation här ute vid bilen. Jag såg att Make ställde sig i ordning och närmade sig bilen. Så jag sprang färdigt fram till min bakdörr för att vara redo att hoppa in. Men vad nu då? Han öppnade ju inte dörren åt mig. Kunde det betyda att jag inte skulle få åka med ... Längre hann jag inte i den tanken förrän Princess visar sig under bilen. Hur har hon kunnat smita dit utan att jag märkt det ... aj, aj, måste skärpa till mig nu!

Nå, Princess blir rädd när hon ser mig och börjar springa mot kökslandet som är omgärdat av en mur. Och besviken som jag är efter att jag insett att jag inte skulle få åka bil den här gången, så bestämmer jag mig för att springa efter henne allt jag orkar. Sätter in den häftigaste accelerationen kroppen kan åstadkomma. Snart skulle jag vara i kapp henne, he, he ... Men vad nu då, avståndet ökar och plötsligt slinker hon upp i ett äppelträd!

Kalla är inte alltid så observant. Här höll hon på att missa två fjällskivlingar!

Nå, det där var inte min dag. Men i dag är det en ny dag. Vädret är fint, solen skiner, det är 18 grader i skuggan och en svag mild vind. Det går en rysning av välbehag genom kroppen. Promenaden med Kalla i dag var alldeles fantastisk. Hon hade kameran med, så här kommer det några foton av mig. Njut av dem och ha det så bra i helgen!

Kolla in min smala midja. Tror ni att det kan finnas några hundvalpar där ... ?

Jag och slottet där jag bor :)

Jag på promenad i slottsparken. Här finns det mycket att nosa på.

P.S. Nu kommer den riktiga skrällen, så här på slutet :). Alltså, håll i er! Jag har fått flytta in till Kalla o. Make om nätterna. I kväll vägrade jag att bli inlåst i couloiren till natten, och vad händer? Jo, Kalla pratar lite med Make medan jag står utanför och väntar. Sedan hämtar Make min sovkorg, dammar av den lite och placerar den in under trappan i slottsflygeln där de bor! Min lycka är gjord. Alltså, det kunde bli ännu bättre :)!

Min nya nattlya, under trappan hos Kalla & Make :)! Ni ser väl att jag och Princess för första gången samsats och hamnat på ett och samma foto?

Vaccineringens vedermödor, väder, växt & vin

Intyget från de franska myndigheterna över att jag fått svininfluensavaccinet.

I går fick vi svininfluensavaccinet. Det krävdes bara 23 åtgärder totalt från vår egen sida för att det skulle lyckas. För smidighet existerar inte här liksom. De 23 åtgärderna bestod av besök hos borgmästaren på rådhuset, telefonsamtal till den finska och den svenska ambassaden, besök hos privatläkare och sjukhuset, och sedan som grädde på moset, själva vaccineringen! Äntligen hade vi fått vår "Bon de Vaccination" och det öppnar alla portar :)!

När vi kom så långt som till själva vaccineringstillfället fungerade det rätt så bra. Ca 20 personer före i kön bara. En blankett på franska att fylla i (lätt som en plätt ;)! Sedan ett samtal med en vaccineringsläkare, sedan själva injektionen och sedan ett samtal med en läkare igen. Vi fick varsitt "Certificat de Vaccination" som intygar att vi fått spruta nummer ett. Spruta nummer två ska tas tidigast efter tre veckor. Om det nu alls ska tas, det återstår att se. Så punkt nr 23 gick på en timme. Det totala tiden vi (framför allt maken) satt ner på detta vågar jag inte ens tänka på. Men ingen avgift för det hela, c'est gratuit!

Biverkningar som vi båda fått av vaccinet hittills är ömhet i vänster överarm där sprutan gavs. Blir det inte värre än så här så räknar jag med att det är som efter en vanlig influensavaccinering. Inte hela världen alltså.

Nej, nu till något roligare! Vädret är fantastiskt, sol, vindstilla och ca 15 grader. Jag tvättar sänglinne i dag och har dem ute på linan på tork. Ovanför cyklamenhavet, ni vet. Attende ligger utanför dörren och solar. Var under dagspromenaden med Attende och vittjade fjällskivlingsstället och fick en underbar svampomelett till lunch. Maken var och köpte ett par flaskor Beaujolais Noveau 2009. Årets första viner från Beaujolais släpps alltid till försäljning den tredje torsdagen i november. Absolut inte en dag tidigare. När man smakar på Noveauen får man ett hum om hur årgången kommer att bli. Priset var 3,35 EUR/flaska.

En orkidé och en Beaujolais Noveau 2009 att pyssla om ... :)

I onsdags köpte vi en orkidé att pyssla om också. Den kostade 6,50 EUR. Ja, det hör ju till att jämföra priser så här när man är utomlands. Allting verkar vara billigare här. Det var specialpris på Bordeaux lådvin, priset var 5,- EUR för tre liter! Ja, ni läste rätt. Men jag förstår om ni undrar. På Alko skulle priset ligga kring 25,- EUR, så nog är det ju en viss skillnad. Viner som kostar 12 - 15,- EUR/flaska på Alko kostar ca 4,- EUR här. Måste se till hamstra med oss hem lite i maj när vi kommer hem ... :)

I helgen ska jag försöka mig på att äta något jag aldrig vågat mig på förut. Vad tror ni att det kan vara?

Jag - Princess & mitt nya liv i lyx

Kalla brukar säga att jag är lite svår att fotografera. Men det beror ju förstås

bara på att kamerablixten återger glansen på min päls!

Kära lilla dagbok! Har fått vänta ganska länge på min muntur här vid datorn nu. Men kanske jag inte skulle klaga ändå, för tidigare hade jag ju inte tillgång till internet över huvudtaget. Det fanns liksom ingen som förstod mina riktiga behov.

Men nu är det andra bullar, sedan några veckor tillbaka. Kalla & Make är alldeles underbara och förser mig med allt jag behöver. Och ändå får jag klöver över :)! Klöver betyder ju pengar förstås. Nå, men nu börjar jag vara i mitt rätta element. Maten som jag får nu är mycket godare. Whiskas och allt annat underbart i små 100 grams påsar. I sås skall det vara förstås, nog förstår ju vem som helst att kattmat i gelé blir torrt och segt att tugga på. Speciellt i längden.

Mitt midjemått har ökat, visst, visst ... men jag var ju nästan mager som en pinne när de kom. Drygt 2 kg bara. Vad är det för vikt för en slottskatt, jag bara undrar? Attende ler så där retsamt i smyg som bara hon kan. För hon har nämligen gått ner i vikt i höst, medan jag gått upp. Men, den nya vikten klär mig, absolut säkert :)!

Nu kan jag dessutom vistas inomhus dygnet runt om jag så önskar. Det har kommit en låda in med vad jag tror att är ämnat åt mig, alltså kattsand. Är ganska säker, så här uträttar jag mina behov. Stora som små. Vilken lyx! Sovrumsgardinerna som utgör basen för min kvällsjakt är stadiga och faller inte ner vid minsta lilla beröring. Fina grejer det här!

Men, a cat has to do what a cat has to do. Plikten framför allt. Nog förstår ni. Slottet måste hållas musfritt och så är faktiskt också fallet. Att allt inte är min förtjänst direkt kan jag inte något åt, för sophanteringen har ju blivit så mycket bättre, och mustillgången därmed mycket sämre under de senaste åren. Tvi för renhållningsbilarna, de gör mitt liv tråkigare!

Under jaktdagarna har jag det också bättre nuförtiden. Jag hör ju hundarna tidigt på morgonen och förstår att nu är det något på gång. Då kryper jag in under en gästsäng i det lilla sovrummet. Och kurar där och har det hur bra som helst hela dagen. Tills de ger sig av igen förstås. Men ibland så har jag nog kännt att hjärtat liksom skenar iväg när jag hör hundskall. En primitiv reaktion som jag ärvt av mina föräldrar, så det får jag leva med.

Ibland tigger Attende mat av Make. Men måltiderna ska man inte tigga sig till,

de ska komma på beställning tycker jag. Och det är en helt annan sak :)!

I dag när postiljonen kom så råkade Kalla stå bredvid Attende i couloiren. Attende började ju skälla som vanligt, men blev genast tillrättavisad av Kalla. Hi, hi ... Där fick den hunden!

Ibland är kön till internet olidligt lång. Då är det bara att ta det lugnt.

Alltså; internet, kattmat i sås, kattsand (som jag tror att det är ), coola gardiner att klättra i och nya fina gömställen. Och en tupplur då och då i smyg på Kallas uppvärmda säng. Ja, lev lat och lyxig, det är mitt nya motto!

När jag visade benen åt borgmästaren ...

Det här fotot av mig togs i Poitiers

för sex dagar sedan när jag fortfarande var ung :)

Ja, nu har jag firats i dagarna tre! Jag känner mig lycklig trots att jag blivit ett år äldre så här i all hast ;). Är så glad över att ha blivit ihågkommen av släktingar och vänner trots att jag bor utomlands för tillfället. Tack allihopa!

I lördags var det då dag två. Middagen tillreddes som vanligt av maken som är en fantastisk kock! Ett stort tack till maken för allt gott du lagat! Ja, så till lördagsmiddagen igen :). Till förrätt blev det svampstuvning á la Idun. Så där lite och frestande som en förrätt skall vara. Vitt bröd var det under också. Till huvudrätt blev det kalvfilé Oscar. Varsitt glas rött vin till; Saint Nicolas de Bourgueil 2008. Åååh... så gott!

Kalvfilé Oscar. Stekta skivor av kalvfilé, räkor, två sparrisar, potatismos och bearnaisesås. Ni vet väl varför det ska vara två sparrisar och inte t.ex. tre?

Sedan en smördegsinbakad calvadosbaddad camembertost med aprikos-mandelsylt. Till det varsitt litet glas persikolikör. När vi kom till efterrätten var jag redan såå mätt, men det serverades ändå en rombaba med grönt té till.

Den mäktiga rombaban med frukt. En mugg grönt té till :)

I går vankades det laxpatébakelse med kokta vakteläggshalvor och sparris till förrätt, inbakad grisfilé med svampstuvning och rosenkål till huvudrätt, sedan "lilla ostbrickan" och efter det en rombaba igen. Ni kan förstå att det börjar spänna kring midjan nu ;)!

Det var + 16 grader varmt på min födelsedag. Växlande molnighet och lite blåsigt. Bäst att skriva ner det, för annars kommer man inte ihåg det sen ... Vi var på en lunchpicknick i en liten by några kilometer härifrån. Satt där ute på en bänk under en enorm ek med vår termos och medhavda lunch. Sedan begav vi oss ut i svampskogen ... och jag säger då bara det! Det blev en riktig födelsedagspresent det också, vi hittade muchos svampos :)! På söndagen var vi till Descartes som hade marknadsdag. Aj, aj, där blev det shoppat lite igen ...

På marknad i Descartes i söndags. Ni kan väl se mig ... ?

Ja, ni har kanske undrat lite över dagens rubrik. Men det är alldeles sant, jag HAR gjort det! Det började med att jag fick några insektsbett för några veckor sedan på just det, benen ... mest från knäna och neråt. Jag är allergisk och hade förstås allergimediciner med mig, men nu höll de på att ta slut. Så, i väg med oss till det lokala apoteket igen.

Apotekaren, en mansperson i 55-års åldern, betjänade oss. Jag förklarade vad mitt problem var men visste inte om han säkert hade förstått. Så jag frågade honom om jag skulle få visa honom hur betten såg ut. Och jodå, jodå, dem ville han se :)! Så jag drar upp byxbenen och visar hur det är ställt. Han tittar och skakar på huvudet och säger något i stil med att det måste klia mycket ... Jag intygade att det gjorde det. Nå ja, jag fick köpa allergimedicin och allt var bra så långt ...

... tills i fredags. Det visade sig att vi bl.a. behöver ett intyg av borgmästaren här för att kunna få svininfluensavaccinet. Sjukhuset behöver helt enkelt få intygat att vi bor här. Maken for i väg till Mairien (rådhuset) för att träffa borgmästaren. Och gissa vem borgmästaren visade sig vara ... apotekaren som jag visat mina ben åt förstås!

Min dag!

Jag njuter av rosorna, födelsedagskorten, teckningarna som syskonbarnen gjort och av salmiaken. Varje pastill äts med andakt!

I dag fyller jag år! Det ska firas i åtminstone dagarna tre med god mat som maken lagar. Han gör det ju gärna dessutom!

Vi tjuvstartade i går kväll med leverpaté med murklor på salladsbädd till förrätt. Toppad med ett knaperstekt vaktelägg, cornichons och kapris.

Sedan blev det smördegsinbakad forell, kokt rosenkål med skirat smör, en liten trattkantarellstuvning och röd bärgelé. Det sköljde vi ner med ett skumvin, en Crémant d'Alsace :). Kolla in hjärtat som maken ristat in i min smördeg :).

Sedan den lilla ostbrickan med fyra franska ostar, fikonsylt och vitt bröd till. Varsitt glas rött till osten, ett Bourgognevin, Rully 2005. Till efterrätt crêpes med crème brulèeglass och ett stänk Tawny Port. Ja, jag klagar inte!

I går var det 18,5 grader varmt. Jag var ute på en promenad med Attende, men "orkade" inte så långt, för det var ju så varmt :). Får göra ett nytt försök i dag. En så här solig och varm november har jag aldrig varit med om förut!

På torsdagen var vi till Loches för att försöka få svininfluensavaccinet. Jag med min kroniska sjukdom hör ju till riskgruppen. Vi blev bollade fram och tillbaka och till sist konstaterades det att vi måste ha ett papper från Centre de Sècurité Sociale för att kunna få vaccinet. Men den instansen har stängt just på torsdagar, så vi får försöka fortsätta med det här i nästa vecka. Man ska ju inte ge sig bara för att det är lite krångligt!

Jag vill passa på att tacka för alla födelsedagskort, teckningar, e-mail och presenter (salmiak!) som jag fått av mina släktingar och vänner! Ni gör mig så glad! Salmiak finns ju inte att köpa här, så varje pastill äts med andakt ;):

Ha en trevlig helg och njut av god mat ni också!

Poitiers - min nya favoritstad

Poitiers är nu min favoritstad!

I tisdags åkte vi i väg till Poitiers som ligger ca en timmes bilfärd från slottet. Målet var bara att turista där och njuta. Det som är gemensamt med alla städer i Frankrike är att det är mycket svårt att hitta en parkeringsplats. Vi kommer till stadens centrum - och ser man på - där körde en liten bil ur en parkeringsficka. Maken steg ut och försökte med ögonmått avgöra om vår stora bil skulle rymmas i parkeringsfickan.

Jaa, hmm... tajt var det nog. Det skulle säkerligen gå om man drog in bilen dit sidledes, men sådana metoder finns ju inte. Så det var bara att börja försöka backa in i den lilla parkeringsfickan. Med mig ståendes utanför, viftandes och skrikande, stop, stop, stooppp ;)! Men maken är en bra chaufför och efter ett antal framåt - bakåtmanövrar så stod bilen ganska fint placerad där i den lilla fickan. Med bara 27 cm tillgodo totalt fram och bak. Vi hoppades att bilarna som var parkerade framför och bakom skulle flytta på sig innan det var dags för oss att ta oss ut därifrån.

Ja, nu hade vi ju parkerat i centrum och de fina damerna gick omkring med sina shoppingkassar. Jag tänkte för mig själv att vilken tur ändå att jag själv inte är en shoppare, för det skulle i så fall sluta dyrt. Men det fanns många butiker och ett stort varuhus som lockade.

Baksidan av Palais de Justice. En staty av Jeanne d'Arc nere till vänster.

Vi begav oss först till Palais de Justice som har en ståtlig sal från 1100-talet från palatset som tillhörde de angevinska kungarna. Det sägs även vara här som Jeanne d'Arc förhördes av en församling teologer. Senare blev hon ju bränd på bål.

Sedan kom vi på att vi hade ett ärende till bilen. Men dagen var ganska kall och det var en bit att gå så jag föreslog att vi skulle gå genom varuhuset för att få upp värmen lite. Jag skulle ju inte köpa något, men tittar nyfiket in i en av butikerna som har rea. Där hade de ju sådana där tunna polotröjor som är så svåra att hitta i rätt material. In med mig i butiken och prova alltså. Och tröjan passade. Det var bara att välja färg nu, så det fick bli en blå :).

Notre-Dame-la-Grande. Ännu vackrare kommer den att bli inför julen när fasadbelysningen tänds.

Ja, staden är verkligen lockande med sina många småbutiker. Nästa anhalt är sedan Notre-Dame-la-Grande. Kyrkan är inte speciellt stor men är en av Poitiers stora pilgrimskyrkor. Pelarna i kyrkan har färgstarka geometriska mönster. Den är i övrigt också rikligt utsmyckad, och blir snabbt en favorit. Hoppas att det arrangeras någon fin konsert här som vi kunde komma och lyssna på!

En detalj från Notre-Dame-la-Grande. Stämningsfullt!

Målmedvetet beger vi oss sedan av till Cathédrale St-Pierre. Den här katedralen besökte vi också för några år sedan under en kortare Frankrikevistelse. Den är stor och ljus, men jag föredrar ändå Notre-Dame-la-Grande. Den är liksom mer personlig ...

Maken framför Cathédrale St-Pierre. För ni kan väl se honom ;)?

På väg tillbaka till bilen sticker vi oss in i några butiker till. Och snart går även vi omkring med ett antal shoppingkassar :). Det var ju inte meningen, men det är svårt att låta bli i den här staden. Sedan var det bara att ta sig till bilen, för nu hade de andra bilarna säkert flyttat på sig så att vi skulle få ut bilen ur den trånga parkeringsfickan. Men icke så Nicke. Den ena hade fått parkeringsböter, he, he ... men tyvärr inte flyttat på sig. Nu fick maken visa upp sina färdigheter igen, och ut kom bilen. Hel dessutom!

På onsdagen firades vapenstilleståndsdagen här och skolor och arbetsplatser hade stängt. Vi passade på att bege oss ut i svampskogen. Bytet blev ganska ringa, en bunt trattkantareller bara. Men vi har ju vår egen fjällskivlings-"odling" här bara runt knuten. Så nog ska vi klara oss ändå!

Jag - Attende och jakten

Kära dagbok! I dag får ni njuta av en riktig närbild av mig. Den togs under söndagspromenaden, och Kalla, min favoritfotograf, tog bilden :). Jag har nu börjat förstå att jag är en riktig fotogénique. Jag gör mig bra på foton alltså, men man ska också komma ihåg att ett foto aldrig ljuger. Nå, det om det.

Hösten är kommen och tiden när jag var instängd i couloiren är ett minne blott. Och likaså den där pinsamma affären med den svarta labradoren, vi kan kalla honom för Noir. Tycker att han kan få vara anonym. Det är jaktdagar minst en gång i veckan, men i förra helgen blev det nästan för mycket. Då jagade vi både på lördag och söndag.

Redan på söndagsmorgonen hade jag mjölksyra i musklerna och kände mig stel och eländig, nästan febrig också. Men skam den som ger sig. Så iväg med mig på jakt på söndagen igen som om ingenting hade hänt. Jag försökte hålla takten med de andra jakthundarna, men på eftermiddagen började mina krafter verkligen tryta. Nu ville jag bara hem. Hem!!

På måndagen var jag en riktigt eländig syn. Nu kände jag mig verkligen febrig och försökte tassa mellan matkoppen och bädden utan att Princess skulle få syn på mig. Inte ville jag visa mig för henne i det här skicket! Nå, tiden går och såren läks. Pälsen torkar och det mesta av smutsen försvinner liksom av sig självt. Fotvården sköter jag själv genom att föra in en värkande tass i munnen och sedan slicka den. Tvätten av de allra känsligaste delarna brukar jag göra under promenaderna. Jag sätter mig ner på gräsmattan och låter baktassarna peka uppåt. Med rumpan fortfarande mot gräset drar jag mig framåt med framtassarna. Det gör susen ;)! Princess brukar skratta åt mina primitiva metoder, men det ska hon få för när jag piggnar till igen!

Jaa, man kan vara snygg fast man är på jobbet. Kolla här bara!

I går var den värsta dagen i mitt liv. Jägarna och hundarna hade samlats inne på slottsgården. Jag kände mig återhämtad och redo för nya strapatser. Jag springer omkring och leker lite förstrött med Noir och väntar på att fasanjakten ska börja. Men vad händer ... jag blir inlåst i häststallet i en hästbox tillsammans med Noir. Och hör hur de andra beger sig ut på jakt!

Jag protesterar högljutt, hela förmiddagen, genom att skälla och yla. Det här måste ju vara ett misstag. Har de glömt mig ... inte kan de väl ha gjort det här med vilje? Noir är besviken han också, men tar det ganska lugnt ändå. När jag ylat och skällt i fyra timmar minst så blir vi äntligen uppmärksammade. Vi får vara med på eftermiddagspasset! Min skäll- och ylmetod fungerar :)!

Lyckan är som gjord! Jag är visserligen hes av allt skällande och ylande, men försöker ändå att klara jakten så gott det går. Jag är ju slottshund, och det betyder att jag alltid måste föra sig med värdighet och samtidigt visa skicklighet. Att visa svagheter är liksom inget alternativ. När vi kommer tillbaka till slottet med bytena på sena eftermiddagen tar jag en fasantupp i munnen och springer omkring med den ett tag. De andra måste ju visas och förstå vems verk det här är. Jag hoppas att Princess ska se mig nu, åtminstone på håll, så att hon ska förstå hur man kan göra rätt för sig.

Ja, på tal om Princess och hennes s.k. jakt. Jag kan nog inte riktigt påminna mig om när hon senast kom hem med ett möss, men länge sedan är det i alla fall. Då brukar hon själv äta upp allt annat utom tarmarna. Tarmhögen, den sämsta av alla bitarna alltså, lämnar hon sedan på slottstrappan! Här har hon nog mycket att lära sig av mig! Jag avstår alltid HELA bytet och gör det med glädje dessutom!

Det här gillar jag skarpt också. Promenaderna med Make och Kalla. Måste bara vänta in Kalla först som är lite långsammare än vi andra ;)!

Söndagspromenad

Attende och maken med de långa, snabba benen får redan i början ett försprång.

I dag är det söndag och farsdag uppe i Norden. Här på slottet tar vi det lugnt. Det är höst här nu, men temperaturen håller sig kring + 14 grader och det är växlande molnighet. Vi bestämmer oss för att ta en promenad i parken. Attende har suttit och väntat utanför köksdörren ett bra tag redan.

Fjällskivlingsknoppar är det inte ont om här. Snart ska den största av dem i stekpannan.

Ja, så ger vi oss av. Maken med de långa och snabba benen och Attende hinner redan i början få ett litet försprång. Jag kommer lite mera sävligt, jag har ju kameran att bära ... :). Vi har ett konkret mål med promenaden också. Dagens förrätt måste ju skördas. För några dagar sedan hittade JAG nio fjällskivlingsknoppar. Så nu var det dags att skörda den första. Sedan är det bara att gå till samma plats och ta 1 - 2 st per dag. Underbart och gott!

Flera fjällskivlingar är på gång. Hela veckan är räddad.

En hel del löv har fallit ner, men de stora ekarna är gröna ännu. Marken känns lite mjuk under skosulorna. Några cyklamen blommar fortfarande, men de flesta blommorna har valt att gå i höstvila. När solen skiner hör vi rödhaken sjunga.

Attende springer som vanligt omkring och nosar överallt. Men kanske, kanske att hon är lite tröttare än vanligt ändå ....? Det var ju jaktdag i går, men hon fick bara vara med halva dagen. Vi går omkring i väntans tider och undrar om hon ska få tillökning. Ingen vet ännu. Men JAG vill faktiskt att hon ska få hundvalpar. Det skulle vara alldeles fantastiskt att få se hur hon skulle sköta sin mammaroll. Det här önskemålet vågar jag dock inte tala om för greveparet, ni förstår nog varför ;).

Jag och Attende under promenaden. Det ska finnas tid till att gosa också!

Så småningom vänder vi tillbaka mot slottet. Det är skönt med brasan som maken tänt i den öppna spisen. Visst, centralvärmen fungerar nu, men en brasa är alltid en brasa :). Efter att jag skrivit blogginlägget blir det nog en liten vilopaus på sängen för mig. Sedan är det bara att invänta den goda middagen.

Vi brukar börja med att tända några levande ljus. Sedan vankas det fjällskivlingsomelett med kallrökt lax till förrätt, vinkokt stek med tillhörande sås och potatis- & morotsmos samt lite gelé till huvudrätt. Sedan lilla ostbrickan med åtminstone tre olika franska ostar och vitt bröd. Det hela ska sedan avslutas med en kopp grönt té och varsin chokladpralin :).

Ha det så gott i höstmörkret ni också!

Nej, men ... nu kom maken in. Han och Attende hade fortsatt sin promenad. Resultatet av det kan ni se på fotot nedan. Fantastiskt!

Beviset på att allting inte är så lätt. Mitt foto hamnade fel väg nu ... Aj, aj... Nå, men ni ser ju ändå att det är sex st franska soppar som maken skördat. Tyvärr hade han inte haft någon kniv med sig för grovrensningen. Men det går ju att göra senare också :)!