Glad Påsk!

Skålen med chokladägg, påskkycklingar och fjädrar som jag gjort i ordning idag.

Jag är barnsligt förtjust i påskpynt!

Det här fotot tog jag i Porto, i ett skyltfönster.

Våra gullvivor, chokladägg och det viktigaste av allt; tårtan! Den är smaksatt med Grand Marnier och dekorerad med en höna och ägg i mitten.

En påskportal kanske man skulle kunna kalla det här för.

Ja, ni märker att jag fortfarande är lite korthuggen. Mamma är fortfarande på sjukhus och då är jag också där i tankarna. Idag har vi lite blåsigt väder här i Loiredalen, men ändå 19 grader.

Med det här inlägget vill jag önska er alla en Glad Påsk med mycket god mat, och förhoppningsvis, ett fint vårväder!

Supersäkra vårtecken

Jag och Attende tog en promenad tillsammans idag. Det är + 21 grader i skuggan så vi fick ta det lilla lugna. Här undersöker Attende ett hav med svalört. Lövsprickningen har satt igång.

Lönnarna blommar.

Maskrosor och en citronfjäril. Ni hittar väl fjärilen på bilden? Lurigt, va?



Forsythian blommar i påskens färger.

Svalört och några späda små, vita blommor som jag inte kan artbestämma.

Jag älskar violer och här finns det en hel del av dem!

Vi har fått lite bättre nyheter ang. mamma idag. Men det är långt ifrån bra ändå. Vi fortsätter att hålla tummarna för att hon ska må bättre snart!

Nu vet jag inte ...

Min mamma är fortfarande mycket sjuk och måste kanske opereras i början av veckan. Jag vill göra så mycket för henne, men kan inte ...

Jag hoppas att det går bra för henne och att vi i den närmaste kretsen snart ska kunna pusta ut. Men man rår inte över allt här i världen. Nu kan vi bara sätta vårt hopp till sjukvården och hoppas att allt ska gå bra!

Det här är nummer 100

Jag håller mig fortfarande lite kortfattad eftersom jag inte känner för att skriva så mycket text nu när jag tänker så mycket på min mamma som är sjuk. Men lite bilder ska jag visa. Gullvivorna plockade Make åt mig i dag och påskliljor tog han in i går. Rosorna har vi köpt på Auchan i Chatellerault.

Det här fotografiet togs i onsdags när vi var till Chatellerault. När vi var klara med vår lunchpicknick kom det en man som rastade sina två St. Bernhardshundar. De uppskattade att stå i vattnet och svalka sig. Änderna och duvorna blev lite skraja och stack sin kos ...

Attende testar om hon kan gömma sig helt och hållet inuti en gammal seg fotboll. Men det går ju inte :)! I dag var hon med till Manthelan när jag var på besök hos Docteur B. Marsollier. Nåjaa ... hon var ju inte med till själva mottagningen, utan väntade snällt i bilen medan jag fick mina recept utskrivna av läkaren som inte kunde någon engelska (!).

I dag skriver jag mitt etthundrade blogginlägg! Så flitig trodde ni inte att jag skulle vara, va ...;)? På bilden en förrätt som Make fixat till. Den består av räkor, Brie de Meux ost och avokado på en salladsbädd.

Som huvudrätt grisfilé med svamphollandaise, broccoli och rödvinbärsgelé.

Som efterrätt en hemlagad crêpes med crème brûléeglass. Och en kopp grönt té till :)!


P.S. Malena, tack för omtanken!

Porto, för sista gången?

Jag framför statyn av Pedro IV i Portos centrum. Kolla in den svartgråa takkupolen bakom hästsvansen. I kupolen syns ett fönster, och jaa, det var VÅRT hotellrumsfönster :)!

Utsikten från katedralen i Porto.

Några detaljer från en kyrka.




Annorlunda husfasader, ibland kakelbeklädda.




Min mamma är fortfarande sjuk, men vi håller tummarna för att det vänder snart!

Porto por favor

En fontän (som jag inte doppade foten i) och en kyrka som vi inte hann besöka. Vad jag hann notera är att kyrkan delvis har en kakelfasad.

Ett hus med kakelfasad i vitt och blått. Rätt så snyggt faktiskt. Men byket skulle jag kanske hänga ut lite mer diskret ...

Stadshusets fasad. Jag gillar stilen ;). Byggt 1920 - 1957. Förvånande likt byggnadsstilen i Helsingfors.

Café Majestic i 1920-talsstil. Vi åt en middag där, för jag bara måste få känna på atmosfären. Jag valde en Cesarsallad och Make valde en biff :).

I Porto besökte jag en katakomb för första gången i mitt liv. Den här finns under St. Francis Church. Den här delen av katakomben är från 1850-talet. Under den här våningen finns det en avdelning med äldre och mer blottade kvarlevor.

Det finns många kyrkor i Porto. Så här kan ett altare av den något enklare modellen se ut. I St. Francis Monument Church var det förbjudet att fotografera, men jag kan intyga att dess interiör nog är det vackraste jag någonsin sett. Trodde nästan inte mina ögon.

Mera foton från Porto

En portugisisk specialitet, en varm smörgås innehållande stekt kött och skinka, överdragen med ett rejält lager med ost. Det hela omges av en ölsås (!) som är ganska kryddig. Smörgåsen toppas med ett ägg och serveras med friterad potatis till. Oj, oj, vad mätta vi blev ... En portion inkl. dryck kostade 6,80 €.

I helgen fick jag en del ledsam information. En moster har dött och min mamma är sjuk. Jag håller mig därför lite mer kortfattad än vanligt.

Vill ändå, så länge saken är någorlunda färsk, visa ytterligare några fotografier från vår resa till Porto. Here we go:

Bron över Dourofloden. Jag har faktiskt, tro mig eller ej, trots min höjdrädsla promenerat över bron (jaa, på den övre våningen förstås, annars skulle det inte ha varit någon match).

Jag framför en av statyerna i staden. I bakgrunden finns det berömda börshuset.

Interiören i en av kyrkorna som vi besökte. Guldöverdragna träsnideriarbeten av ypperlig kvalitet.



Ett fruktstånd i saluhallen i Porto. Jordgubbar såldes för 1,50 € per kg.

P.S. Vi har ett mycket fint väder här i Loiredalen nu, + 20 grader i skuggan. Vi åt både morgonmålet och lunchen utomhus. Återkommer snart med ännu fler foton från Portugal.

Med foten i den heliga källan

Den heliga källan La Fontaine St-Mandé bjöd på en överraskning. Dörren ses nere till höger.

I dag gjorde vi en liten utflykt till Ferrière-Larcon. Vädret är soligt och det är + 19 grader i skuggan. Vi passade på att ta en picknick under en stor ek. Satt där och tittade på den skira grönskan och de underbart mörkblå violerna som det finns gott om här.

Sedan körde vi in till byn Ferrière-Larcon. Där skulle vi titta på en helig källa och forna grottbostäder. Vi började med La Fontaine St-Mandé, den heliga källan som i tiderna besöktes av många pilgrimer. Det finns en liten stenfontän ovanför källan, med en dörr ... vad intressant. Medan Make studerade en infoskylt öppnar jag så nyfiket dörren till fontänen.

Det var en stentrappa ner med ca sex trappsteg och sedan ett rep över trappan för att markera att längre än så här skulle man inte gå ner ... Mitt mål var alltså att ta mig fram till repet och titta ner i källan, men fick mig en rejäl överraskning före det. Jag stod plötsligt med vänster fot, halvt upp till knäet nästan, i iskallt klart vatten! Jag skrek till och drog snabbt upp foten igen. Vattennivån hade tydligen stigit i källan sedan repet sattes dit ...

Ja, kan det komma ut något gott av detta? Kanske, kanske ... vi får se. Jag har ju en kronisk, obotbar sjukdom, och om fotdoppet i den heliga källan kan hjälpa mot krämporna är det i så fall bara ett stort plus. Ja, tiden får utvisa ;)!

Forna bostäder inhuggna i berget, med fönstergluggar åt bara ett håll ... :)

Eglisen i Ferriére-Larcon ser bra ut på utsidan men är något illa omskött på insidan.

Porto, here we come!

Jag i portvinsmuséet bredvid en jättestor portvinsflaska och några portvinstunnor. Några smakprover ingick dock inte i inträdesavgiften :)!

Oj, Porto var fantastisk! Vi har så många foton, så jag kan bara visa en bråkdel. Men kanske det ändå ger en liten bild av vår tripp till Portugal.

Vi startade i måndags och tog oss till Tours flygfält med den egna bilen. Vi skulle vara ute i god tid, men var ändå på gränsen till försenade när vi kom till flygfältet. Sedan var det ju bara att ta ut kappsäcken ur trunken och ... men vad nu då!? Trunken vägrade att öppna sig. Minuterna tickade på och vi var smått desperata. Flyget skulle gå snart och vi fick inte ut vår enda kappsäck ur bilen!

Vi tryckte och trixade med låset och så öppnade trunken sig plötsligt. Åååh, kanske vi skulle hinna med flyget i alla fall då ... Sedan var det ju bara att checka in kappsäcken. Men ajabaja ... den vägde 19,6 kg och vi skulle bara få ha 15 kg med oss! Vi blev tvungna att flytta över saker från kappsäcken till det redan fullpackade handbagaget om vi skulle klara oss. Svetten rann och vi kämpade med packningen ett bra tag. Nåja, vi fick lämna en del (nästan värdelösa) saker i papperskorgen också, men sedan blev kappsäcken äntligen godkänd.

Sedan var det ju bara säkerhetskontrollen kvar. Det skulle väl ändå inte kunna vara något problem ... Joo, men det var det ändå! Make kontrollerades inpå kroppen, för säkerhets"porten" bara pep varje gång han försökte passera. Så, av med skorna, klockan ... Efter en manuell kontroll blev han så äntligen insläppt.

Pust, nu var vi då nästan med på flyget. Men så kom nästa bekymmer. Handbagaget, ni vet. Datorerna skulle plockas ut och undersökas. Schampoflaskorna (mina!) blev inte godkända, inte heller hårskummet och korkskruven. Allt detta skulle vi få tillbaka på fredag vid returen ...

Efter strulet i början gick resten sedan nästan som på räls. Flygvädret var bra och vi tog oss snabbt och förmånligt med metron från flygfältet till hotellet i Portos centrum. Vid det här laget kände jag mig ganska trött och måste lägga mig för att vila en stund medan Make tog sin första joggingtur i staden.

Ett smakprov på hur byggnaderna i Portos centrum ser ut.

På kvällen blev det middag ute på restaurang och en liten promenad runt i stadens centrum. I Porto märker man snabbt att det är upp och ner ... jag menar lite som i San Fransisco. Backigt, staden är tydligen byggd på några kullar. Här fick apostlahästarna jobba på ;). Vädret var fint, halvklart och 16 - 20 grader (plus!). Läste annars att det regnar mycket i Porto under vintrarna, men nu hade vi tydligen tur med vädret! Jag fortsätter min reseberättelse en annan gång, med fler foton också :). Ha en trevlig helg!

Våren hade åtminstone delvis gjort sitt inträde i staden.

Jag utanför katedralen i Porto. Hmm ... ni hittar mig väl på bilden?

Floden Douro och portvinshusena vid stranden, Sandemans m.fl.

Obrigado Porto!

Make framför en äkta Madeirasko. Ja, han har ju stora fötter och då behövs det faktiskt stora skor också ;)! Observera varningsskylten ... ja, i Porto får man INTE trampa på människor med sina stora skor.

Nu är vi hemma i den trygga Loiredalen igen! Men Porto var alldeles fantastisk :)! Jag återkommer med flera foton inkl. text snart (när jag återhämtat mig efter resan). När vi kom tillbaka till Loiredalen i dag hade vi + 23 grader i skuggan. Det hade blivit sommar medan vi var till Portugal ;). I tankarna är jag kvar i Portugal ännu ... aah, vilken rolig, händelserik och prisvärd resa! Obrigado Porto (= tack Porto)!

Hälsningar från Portugal!

Soliga och varma hälsningar från Porto! Jag skriver mera när jag är "hemma" på slottet igen!

Ha det så bra!

Hälsn. Kalla & Make

Jag - Princess, en svart utväxt

Jag och Kalla har för första gången "fastnat" på samma foto. Foto: Make.

Kära lilla dagbok!

I kväll efter middagen lyckades Make för första gången fotografera Kalla och mig tillsammans. Jag är ju svårfotograferad och aningen skygg som ni kanske har förstått.

Jag är inte helt nöjd med fotot, för jag tycker att jag mest ser ut som en svart utväxt från Kallas höft där hon ligger och vilar på sängen. Hmm, nåja, det blev som det blev. Kalla har en ganska kort frisyr just nu, hon var och klippte sig i dag inför Portugalresan.

P.S. När Attende fick åka med Make på brödköparresa i dag så tog hon med sig sin gamla, smutsiga fotboll med sig in i bilen!! Och häromdagen satt hon med samma fotboll i munnen när hon gjorde sina bestyr där ute. Var finns all vett och etikett? Tydligen kan hon inte skiljas från bollen för en liten stund ens! Ja, det här var de senaste nyheterna härifrån slottet ;).

Trevlig helg! önskar Princess

I blåsten i Le Blanc

Floden Creuse delar staden Le Blanc i två delar ...

Hej mina läsare! I dag är jag trött och matt efter magsjuka, så jag skriver lite sparsammare än vanligt. Magsjukan slog till på onsdagkväll och natten mot torsdagen blev en riktig mardröm. Men det värsta är över nu.

I tisdags var vi till staden Le Blanc som ligger ca 50 km från slottet. Staden har ca 8.000 invånare och är i mitt tycke en lagom stor stad ;).

Det var en dag med snålblåst, så vi valde att besöka några kyrkor.

Staden ligger runt floden Creuse. Över floden går en berömd Pont (bro). Det var en ganska kall och blåsig dag, så vi bestämde oss för att titta på sevärdheter som man kan besöka inomhus. Det blev några kyrkor och så tittade vi på deras gamla slott. Från slottet var det en fantastisk utsikt över staden.

Ett vackert altare i en kyrka i Le Blanc.

Jag i snålblåsten utanför det gamla slottet i Le Blanc.

Ett annat vackert altare i en annan vacker kyrka ...

Efter att ha handlat också i några olika affärer skulle vi så bege oss hemåt. Men då var det stopp i trafiken. Det passerade hundratals cyklister som tävlar på sträckan Paris - Nice. De cyklar förstås inte hela sträckan på en dag, utan håller nog på i över en veckas tid. Utanför Le Blanc hade den snabbaste för dagen chansen att norpa ett spurtpris.

Ja, så gör man i Frankrike, stänger i princip av en hel stad för en cykeltävling. Men cykling är en stor sport här så fransmännen som annars är så otåliga i trafiken väntade nu tåligt medan cyklisterna och de många servicebilarna passerade. Ja, det är ingen överdrift att säga att fransmännen stod ute i snålblåsten ... :)