Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

söndag 4 april 2010

Montrésor - min skatt


Ja nu gäller det att ligga i med bloggskrivandet om jag skall komma i kapp min vän Malena någongång! Det här är väl mitt 106:e inlägg, men hon har 500! Grattis till det :)! Innan jag börjar med att skriva lite om Montrésor så vill jag berätta att vi har hört göken i några dagar nu. Yes, yes!

Nå, nu skall jag försöka komma till ämnet. På skärtorsdagen begav vi oss i väg till Montrésor som ligger ca 60 km nordost. Slottet Montrésor är ett privat slott som byggdes år 1483 av Imbert de Bastarnay. Murarna runtomkring är byggda ca år 1005, så jag har kommit fram till att de måste vara ca 1005 år gamla. Vilken slump, va?

Slottet köptes upp år 1849 av Xavier Branicki från Polen. Han restaurerade slottet och försåg det med en hel del konstverk. Ännu i denna dag ägs slottet av hans släktingar. Mannen som sålde biljetterna åt oss är alltså en ättling till Branicki. Mannen kunde förstås flytande polska, franska, italienska och engelska. Han var mycket vänlig och vi fick gå runt på egen hand i slottet med de värdefulla sakerna. Han vattnade sina penséer under tiden :).




Biblioteket med en fin spegel ovanför spisen samt vackra kandelabrar och en byst av en kvinnlig släkting till Branicki.




Salongen med en mycket speciell takkrona i snidat trä. Här finns också ett piano och en berömd sadel som beslagtagits i strid. Chopin var förälskad i en av Branickis kvinnliga släktingar, han skrev några musikstycken för att påminna henne om sin kärlek :)


I den här urnan finns det ett människohjärta som är 400 år gammalt. Hjärtat tillhörde en av Branickis släktingar som dog som endast 22-åring i strid.




Det finns en riktig skattkammare i slottet Montrésor också. Vad sägs om det här serveringsfatet som väger 10 kg och gjord i kompakt guld.




Innan vi begav oss iväg hemåt igen besökte vi också kyrkan i byn Montrésor. Den byggdes som ett mausoleum på 1500-talet av familjen Basternay. Det här är familjen Basternays sarkofag. Numera fungerar byggnaden som en kyrka.

På vägen hem började jag känna av min förkylning. Why me?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar