Mera och mindre roligt

Under veckan som gått har det hänt saker som varit både mera och mindre roliga. Men jag börjar med det roliga :). I onsdags lagade Make en JÄTTELASAGNE. Med det menar jag att den var stor och dessutom jättegod :)! För att man ska förstå hur stor den var satte jag ett vanligt hönsägg som måttstock ovanpå lasagnen när jag fotograferade. Kändes inte rätt att sätta en tändsticksask som måttstock, för asken skulle bara ha fastnat i den varma, goda osten :).

Jag fortsätter ännu ett tag med både gott och roligt ;). Förrätten i går kväll bestod av gåsleverpaté på en omelett, gelé av vita vinbär och skivor av stora kaprisar. Åååh, vilka smakkombinationer :D.

En smördegsinbakad filé med skogsvampsstuvning, squash & tomat, samt gelé av röda vinbär. Ett hemsläpat franskt rödvin till :). Det här var ... (raap) ... mättande.

Hej och hå, sedan var det dags för lilla ostbrickan. Ja, i går kväll var den faktiskt liten också. Men äter man en så här stadig fyrarätters middag så måste man dra in på portionsstorleken om man vill överleva. Hembakade kuvertbröd och varsitt glas Crozes Hermitage 2005 till.

Det fanns sachertårta kvar i kylskåpet från förra helgen. En sådan här mastig tårta blir bara bättre av att stå kallt en vecka. Och vi hade båda lyckats hålla tassarna borta från den i veckan. Så efterrätten var given: Sachertårta med Chantilly.

Nu kommer jag till det som har varit mindre roligt. Jag har varit förkyld, ni vet, det börjar med en allmän olustkänsla som övergår i lätt feber och halsont. Sedan blir näsan tilltäppt och man blir bara tröttare och tröttare ...

I veckan fick jag även bekräftat av min läkare att det är ett ämne som min kropp inte klarar av att uppta från maten. Så nu har det uppstått en brist av det här ämnet som gör att jag på sikt inte kan bilda nytt blod. Men tack och lov så finns det hjälp att få! Jag kommer att få sprutor nu varje vecka till att börja med, sedan en gång i månaden.

Hmmm ... vi är ju på väg till Frankrike om 19 dagar, så där får nog Make agera sjuksyster och ge mig sprutorna. Han har ju vanan inne (ni som har läst min blogg länge kommer kanske ihåg att han gav mig influensavaccinet i fjol ;)! Tyvärr är risken stor att den här nya "krämpan" jag fått är livslång :(.

Nå, men skam den som ger sig! Jag hoppas nu att jag ska bli lite piggare av behandlingen och orka gå lite längre promenader snart. Ni vet, Attende väntar ju på mig :)!

Stålbröllopsmiddagen

I går kväll firade jag och Make vår stålbröllopsdag. Det får man göra om man varit gift i 11 år ;)! Till förrätt blev det smörslungad squash, kräftstjärtar, sparris och en hemlagad örtmajonnäs. I glasena bubblar ett gott chilenskt skumvin :).

Till huvudrätt blev det stekta innerfiléer av rådjur och get (!), en kantarellstuvning, tagliateller och Makes rödvinbärsgéle. Vinet som vi drack till huvudrätten införskaffade vi redan år 1990, för att vara ute i god tid :). Det är en Lindemans Shiraz Bin 50, årgång 1986. Visst är vi duktiga som klarat av att spara den så länge ;)! Bröllopsfotot var också framplockat ...

Smördegsinbakad Camembertost med aprikossylt och ett litet glas portvin. Smördegen hade Make själv gjort, så det här var riktigt gott! Kan ni se hjärtat som han ristat in på min portion? Fiffigt :).

En riktigt god middag måste ju avslutas med sachertårta och chantilly. Jaa-a ni, efter den här måltiden var vi riktigt nöjda och mätta. Vad kan man mer begära?



Kan inte låta bli att visa er råvaran som användes till förrätten. Squash ur mina odlingar! Känner mig nästan lite stolt över att ha klarat squashplantorna trots den supertorra sommaren vi haft.

Har varit på en skogspromenad i dag som inte gav så mycket ... sanningen att säga så gav den exakt noll! Men tack och lov så kom Make hem med 700 gram svamp efter sitt träningspass, så nog ska vi klara oss den här kvällen också :)! Smöret är slut men vi har ju grannar som kan hjälpa oss.

Ha en trevlig helg allihopa!

Dofter i huset

Små kantarellpajer har gräddats och det doftar alldeles ljuvligt i huset. I kväll ska vi avnjuta varsin paj med sallad till :). Det ser jag verkligen fram emot. Make har bakat en sachertårta också, jag kommer snart att berätta varför ;).

Kantarellerna som inte rymdes med i pajerna förvälls och sätts i frysen för kommande behov. :). Det känns tryggt.

Ja, och så är det mera svampregn på gång. Det här blir nog bra det. Hoppas att vi hinner skörda massor ännu under de fyra veckorna som vi har kvar här ... :)

Kantarellomelett, jordgubbsmoussebakelser & Sudoku

I går kväll hade jag och min väninna L tjejmiddag på tuman hand nere i strandstugan. Jag hade varit i stugan tidigare på dagen och dukat upp lite i förväg. Vi hade bestämt att Make skulle göra huvudrätten åt oss :) och att L skulle ta en efterrätt med sig åt oss. På det sättet kunde vi båda bli överraskade över vad som serverades fast vi inte var på restaurang :).

Strandstugan ligger så nära stranden att jag ibland brukar skämta om att det nästan är som att sitta i en båt. Nå, hur som helst så ser man vatten åt tre håll där man sitter vid bordet och hör hur vågorna kluckar mot strandklipporna.

Jag hade bett Make göra en huvudrätt åt oss, men det nöjde han sig naturligtvis inte med. Skulle Makan ha tjejmiddag så måste det vara minst tre rätter. Så som förrätt hade han fixat till med en kantarellomelett åt oss. Gjord på lokala ägg förstås! Han hade också skickat med lite kallt, torrt hemlagat plommonvin åt oss :). Ja, ni läste helt rätt. Han kan laga viner också!

Till huvudrätt blev det en grekisk sallad med hembakat bröd. Vad mysigt det var att bara sitta där och prata och äta god mat.

Efterrätten som L hade med sig gick inte av för hackor. Alldeles underbara jordgubbsmoussebakelser som hon själv hade lagat! Jag blev så till mig att jag tydligen ställde in kameran fel. Resultatet blev det här suddiga fotot av ett ljuvligt bakverk.

Innan skymningen föll hann vi sedan ta fram Sudokun och började "fila" på dem. Jag är minst sagt en nybörjare på det området men L har hållit på med det i flera års tid och är dessutom en mycket tålmodig och snäll lärarinna åt mig :). Det är jag tacksam för!

När det blev mörkt tände vi några ljus och satt där och smuttade på varsin mugg té. Och sedan gjorde vi lite Sudokun igen. Jag hade glömt att ta ficklampa med mig, så när vi skulle gå upp till huset fick vi bokstavligen treva oss fram i mörkret. Tack för en trevlig kväll och för de goda bakelserna L!

P.S. Nu har jag gått med i Facebook! D.S.

Kantarelltider :)!!

Tra-la-la... Nu är det kantarelltider hos oss också:)! Årets första skörd på över 700 gram räcker till många goda stuvningar. Då är det som jag konstaterade tidigare, alltså att man inte ska ge upp innan det är för sent. Vi plågades ju av svår torka här i somras men sedan kom regnet som en befrielse för en tid sedan. Och jaa, kantarellerna kom upp som svampar efter regnet den här gången också :)!

Så nu ska det kalasas på kantareller här också, Malena ;). Mina squashplantor har små börjor nu, och sedan brukar det gå snabbt och vips så har man alldeles för mycket squash. Men tänk er en gratäng av tärnad, stekt squash, kantarellstuvning och stekt fårmaletkött. Lite örtkryddor från Makes odlingar, tomat och riven ost på och jaa ... jag behöver väl inte säga mera. Sedan är lyckan som gjord ;).

På förmiddagen kom det några ganska häftiga regnskurar och ett par åskknallar hördes också. Men nu har det klarnat upp och mätaren visar 28 grader i skuggan. Luften känns fuktig och jag går nästan omkring som en zombie ;) och känner mig småtrött hela tiden.

Men vad gör det, för nu finns det guld i skogen!

Påfågelöga & ölandstok

Vi fick den på bild! Påfågelögat. När jag säger vi så narras jag nog lite, för om sanningen ska fram så var det Make som lyckades fotografera den ;). Han höll på att klippa gräsmattan och plötsligt satt fjärilen tydligen helt stilla där bara och ville bli fotograferad .... så enkelt.

Gräsmattan har annars inte blivit klippt på över sex veckor p.g.a. torkan i sommar. Men nu tyckte vi att det var dags igen. Ölandstoken med sina gula blommor är en trogen kompis i trädgården, den överlever vilken vanvård som helst nästan :). På vårarna tror vi alltid att de två buskarna är helt döda, men i augusti blommar de så fint ändå. Tacksamma växter!

Annars så händer det inte så speciellt mycket här nu. Sommaren lever vidare och vi har det varmt om än något blåsigt. Nu är det bara fem veckor kvar till resestarten!

Tigerlilja - ovanpå stenröset!

Ibland får man mera än vad man förtjänar. Så även i tigerliljefallet hos oss. För några år sedan upptäckte vi nämligen att det växte några exemplar av tigerlilja på vårt stenröse! En mycket angenäm upptäckt måste jag säga.

Tigerliljan är en lökväxt och hur lökarna hamnat ovanpå på vårt stenröse är en fullständig gåta för oss. Själva har vi aldrig försökt odla tigerlilja här på tomten. Men där blommar tigerliljorna majestätiskt på stenröset i skuggan av en ask :)!

Enligt vad jag hittat på nätet ska tigerliljan ha gott om sol och dränerad jord. Vid plantering ska man möjliggöra gott om växtutrymme under jord. Stämmer inte riktigt med växtplatsen för våra tigerliljor i alla fall :)!

Tigerliljans lök lär ska vara ätlig, men äter man upp lökarna så blir det ju nästan som att äta upp sättpotatisen! Då har man ju inget kvar att se fram emot året därpå. Löken är säkert god, för den odlas i Kina, men jag tror nog att vi ska låta våra tigerliljelökar leva vidare i stället. Då får vi ju njuta av blommorna varje år i augusti.

Våra vita vinbärsbuskar har vi själva planterat, så det är inget mystiskt med dem. Men det här var den första skörden och det är ju något alldeles speciellt :). Make gjorde en god gelé av bärena för några dagar sedan.

Gelén av vita vinbär blir inte vit eller naturvit som man kanske skulle kunna tro, nej, den blir vackert rosafärgad :). Och god!! Rödvinbärsgelén gjordes redan tidigare.

I dag har vi ett ganska gråmulet väder och 21 grader. Luften känns fuktig och tung. Men så ska det väl vara i rötmånadstider ;)!

Sallad - utan sudoku & L

Så blev det. En grekisk sallad med hembakat bröd men utan L och sudoku :(. Måltiden var i och för sig god, men jag vill inte att min vän L ska vara sjuk. Vi skulle ha haft en gemensam sudokukväll i strandstugan i kväll, men så blev det nu inte. Nästa söndagkväll kanske :)?

Jag är ju inte direkt känd för att ha gröna fingrar, men den här blomman som jag fick av L i maj har jag lyckats förvalta ganska väl :). Fotot tog jag för bara några dagar sedan ... säkert!

Vi har haft åska i natt, men det gick mig helt förbi. Jag bara sov och visste inte av någonting. Men det är bra att åtminstone i efterhand få veta vad man varit med om ;)!

Nu vid 19-tiden på kvällen har vi 24 grader och kvavt. Åskan friskade inte upp luften tillräckligt. Men vi har fått 17 mm nytt regn, och det slår inte hål i sidan som man skulle säga här ...

Krya på dig L!

Hamburgare - när storleken har betydelse

En sådan här hamburgare kan få sina konsekvenser. Jag började äta den i torsdags och har ännu kvar av den till åtminstone en gång!! Snacka om stor hamburgare! Ja, det hela hänger ihop med att Make var in till stan i torsdags och ville att vi skulle testa vad stans nya hamburgerrestaurang går för. Så han köpte hem varsin portion middagsmat åt oss. Trodde han ...

Verkligheten blev dock en annan ;). Jag konstaterade snabbt när jag öppnade min förpackning att det här skulle jag inte klara av att äta upp på en gång. Så rätt jag hade. Ändå är jag rätt så härdad, men ni förstår, en hamburgare med två stora biffar och en rejäl hög kebab under hatten blev bara för mycket. Dessutom var det rikligt med sås och en del grönsaker. Det var gott, men såå starkt ... too much pepper for me, tyvärr. Men inte ska jag klaga ändå, för det här blev mat åt mig till tre gånger för prislappen 9,20 €.

När man ätit skräpmat måste man ju motionera efteråt för att inte få dåligt samvete. Sagt och gjort. En skogspromenad skulle nog ställa allt till rätta igen :). Under promenaden passerade jag en stor blåklocka som jag inte kunde låta bli att ta en bild av ... men vad händer ... något grönt börjar röra på sig uppe på blomman. Ja, ni ser själva att det gröna uppe på blåklockan har ben. Naturen bjuder ofta på små överraskningar :).

Så har jag också gjort det som jag har varnat er andra för. Försökt "jaga" vackra fjärilar med kameran för att få en bra bild. Resultatet av några mödosamma språngmarscher blev den här bilden av en citronfjäril. Lönade det sig, jaa, vet inte ... Vi har vackrare fjärilarter här, såsom påfågelöga. Men de är för snabba för mig :)!

Gjort är gjort och nu tänker jag i stället koncentrera mig på att lyssna på syrsorna. För fågelsången har ju i princip tystnat redan för flera veckor sedan. Det är ungefär fram till midsommar som man kan njuta av fågelsången, sedan blir det bara glesare och glesare av den varan.

I dag har vi 23 grader och till kvällen utlovas det regn :). Så det blir nog till att äta middagen inomhus tror jag. Men nu kurrar det i magen, hur skulle det vara med en hamburgare till lunch ;)?

Följ med till postlådan!

Vad sägs om en promenad upp till postlådan med mig ;)? Ni förstår, vi som bor i glesbygdernas glesbygd får ju inte posten levererad genom en brevlucka i dörren. Nej då, nej då, här krävs det en del fysisk ansträngning för att hämta den efterlängtade räkningen ur postlådan ;). Räkna alltså med en promenad på 1,5 km tur-retur.

Så med kameran i högsta hugg ger vi oss av och hör hur gruset börjar knastra under skosulorna. Fjärilar av många olika arter flyger omkring, men den som någongång har försökt "jaga" en fjäril med kameran vet hur hopplöst det är. Nej, här gäller det att vara smart :). Alltså, satsar vi på de fjärilar som frivilligt satt sig ner för att vila. Som den här vackra Vinbärsfuksen som är en dagfjärilsart i familjen praktfjärilar.

I grindhålet passerar vi den breda vresroshäcken. Medan en del plantor ännu blommar har andra redan bildat nypon som börjat bli orangeröda. Den här häcken borde sannerligen tämjas lite mer, men det har liksom inte blivit av ännu :).

Vi går nu raskt ;D fram längs vägen och kommer ner till den så kallade havsvikssvackan. Med det menar jag den delen av vägen som är lågt belägen och som kan svämmas över vid högt vatten och vid snösmältning. På högra sidan finns det en stor al som inhyste en spillkråkefamilj för några år sedan. Vilken mysig syn det var när de tre spillkråkeungarna samtidigt tittade ut genom hålet och väntade på att mamman skulle komma med mat :).

Vi går vidare och kommer upp till en ganska hög och torr backe. Det växer nog lövträd här också, men enarna är de som imponerar mest på mig. Vissa exemplar är ganska stora och vackra.

Vid vägkanten ser vi rödklint lite här och där. Här är det en rödklint som tydligen får fungera som madrass när en humla tar sin tupplur. Ni ser väl hur humlan bara låter benen dingla ner :).

Gulmåran hittar vi högst uppe på backen. Gulmåran har också burit det gamla folknamnet Jungfru Marie sänghalm :). Intressant det här med blommor ... borde lära mig ännu mera.

Det allra största exemplaret av röllikan hittar vi lite längre fram. Där har markägaren satt ett rör för att dränera vägen. Alltså inte så dumt att "häcka" här, vattentillgången i den torra backen måste ändå vara som bäst just här vid utloppet.

Röllikan brukar också kallas för rölleka. Den anses ha smärtstillande egenskaper och användes av Akilles (i den grekiska mytologin) soldater för att behandla sårskador.

Det brukar finnas ganska rikligt med smultron längs postvägen, men i år har de flesta smultronen bara torkat bort. Men eftersom vi ju är observanta så ser vi ändå några plantor med bär som växer i skuggan av en buske. Men vi låter väl de torra bären hänga kvar där, de är ju ändå så få.


Krusbär (stickelbär) växer vilt här längs med postvägen på några ställen. Det är väl fåglarna som har sett till att de såtts :). Också i krusbärsfallet kan vi konstatera att en bra placering ger bättre avkastning. Medan en buske bara har helt ihoptorkade bär har en annan buske rätt så rikligt med saftiga bär på rad. Men med tanke på ev. vägdamm får nog de här bären också stå orörda.

Ja, efter den här ansträngningen kommer vi så fram till postlådan :). Här måste vi nog vittja allt som finns. Det är ju inte bara veckotidningar som brukar dimpa ner i postlådan, utan här finner vi ibland också mindre behagliga saker, såsom el.räkningar. Vi har ju inte anlitat Abuni ännu ;).

På hemvägen är det mest nedförsbacke så då hinner svetten torka lite ... d.v.s. om vi nu alls hann bli svettiga på ditvägen. Så är det bara att fortsätta och göra om samma procedur varje dag, nå, varje vardag åtminstone :)! Kameran kan man ju låta bli hemma någongång.

P.S. Vi har fått regn, ca 30 mm. Nu hoppas vi bara på att det ska vara tillräckligt för att skogens guld ska få fart :)! D.S.

Jag - Princess & mina grattisar till Mooni :)

Grattis Mooni på födelsedagen! Jag klev tidigt upp ur bädden för att hinna skriva det här till dig. Jag kunde inte komma på någon bättre present till dig än att visa en bild av mig själv. Visst var det en bra ide!?

Förutom att tänka på Mooni måste jag förstås hålla koll på busen (=Attende) och musen i alla husen :). Ja, med husen menar jag alla byggnaderna här som jag måste hålla musfria. Inte har det varit lätt i sommar. Hur hårt ska man egentligen behöva arbeta när man är 10 år +? Finns det inga regler för sådant här?

Nå, det om det. När jag vill vara för mig själv drar jag upp och sätter mig på garagetaket och tänker på livet. Var det så här mitt liv skulle bli? Kunde det ha blivit annorlunda? Gjorde jag rätt som valde att leva mitt liv som singel? Frågorna är många och svaren alltför få. Jag känner mig inte speciellt stor i orden och absolut väldigt liten på jorden där jag sitter som en liten svart silhuett på taket.

Medan jag sitter däruppe passar jag samtidigt på att spana efter Kalla & Make. De måste väl komma tillbaka snart ...!? Eller ... ?? Nej, nu blir jag osäker på allt. Äsch, att jag aldrig ska kunna koppla av helt!

Men Mooni, ha det så bra på din dag och tänk på mig så mycket du hinner. Jag tänker på dig och de snälla kommentarerna du brukar skriva till mina inlägg. Ett stort, stort grattis till dig från mig :)!

Hälsar Princess

Jag & triathlonmästarna

I lördags gick den efterlängtade triathlontävlingen hos oss av stapeln :). Så här såg deltagarna ut före tävlingen.

Triathlon består ju av tre grenar, och här är det uppställning vid stranden före simstarten. Nu skulle det simmas 3.000 meter i havsviken, och blåsten, ja den var hård. Men skam den som ger sig utan att försöka, eller hur? Från vänster Anders, Make, Ilkka och Kim.

Journalister från de båda lokaltidningarna var närvarande. Här är det en pressfotograf som försöker ta den bästa bilden. Då får man ta risken att bli lite blöt ...

Siste man på väg upp ur plurret. Det här var den första triathlontävlingen för Anders och han har inte simningen som sin favoritgren. Men att klara 3.000 meter i hård blåst är inte dåligt ska jag säga! Familjen S som alltid ställer upp för oss var där med sin båt för att hjälpa till ifall någon av deltagarna skulle ha fått kramp.

20-årige Kim kom som väntat först i mål på totaltiden 4 timmar och 42 minuter. Förutom simningen hade han också klarat av 80 km cykling och 20 löpning inom den tiden! Simningen klarade han på 37 minuter, helt otroligt! Men så blev han också finländsk mästare i triathlon i juniorklassen för ett par veckor sedan :).

Här poserar jag stolt mellan två finländska mästare i triathlon! Med Kim till vänster och Ilkka till höger. Ilkka är regerande finländsk mästare i M-50 klassen. I går kom han i mål på tiden 5 timmar och 18 minuter. Strongt!

Make kom i mål han också :)! Tiden blev 7 timmar och 6 minuter. Nu är Make alltså trefaldig åländsk mästare :)! Not so bad, not so bad at all ... ;). Här poserar Make och Kim, Make håller upp kommunvimpeln. Det är den stora eken på vår fastighet som är förebilden för kommunvimpeln, det får vi också vara lite stolta över :).

Klart att jag ville posera med Make (som här håller på och pratar under fotograferingen) och Kim också. Man måste ta chansen när den kommer! Anders avbröt under cyklingen p.g.a. krampkänningar, så han fick ingen pokal. Men ett bra första försök var det ändå! Ja, nu när tävlingen är förbi kan jag pusta ut. Måste erkänna att det var lite pirrigt före :)!

Jag brukar ha fler fjärilar i magen än Make innan han ska tävla. Varför ska det behöva vara så månne? Så brukar jag också vara tröttare dagen efter än vad han brukar vara. Månne jag tränar för lite, kan det vara det??

Efter prisutdelningen blev Kims familj kvar hos oss och vi satt och pratade om allt möjligt i salen över varsitt glas saft. Ja, jaa, just det, vi dricker inte alltid vin, så det så ;)! Nu på söndag är det förstås en mycket svagare vind och mera sol än i går. Men vi känner oss nöjda och belåtna över att allt gick bra. Make är nu och hälsar på Anders och kollar upp hur han mår så här dagen efter.

Känner mig lite trött nu så här på eftermiddagen, tror minsann att jag ska ta min dagsvila nu :)!