Följ med till postlådan!

Vad sägs om en promenad upp till postlådan med mig ;)? Ni förstår, vi som bor i glesbygdernas glesbygd får ju inte posten levererad genom en brevlucka i dörren. Nej då, nej då, här krävs det en del fysisk ansträngning för att hämta den efterlängtade räkningen ur postlådan ;). Räkna alltså med en promenad på 1,5 km tur-retur.

Så med kameran i högsta hugg ger vi oss av och hör hur gruset börjar knastra under skosulorna. Fjärilar av många olika arter flyger omkring, men den som någongång har försökt "jaga" en fjäril med kameran vet hur hopplöst det är. Nej, här gäller det att vara smart :). Alltså, satsar vi på de fjärilar som frivilligt satt sig ner för att vila. Som den här vackra Vinbärsfuksen som är en dagfjärilsart i familjen praktfjärilar.

I grindhålet passerar vi den breda vresroshäcken. Medan en del plantor ännu blommar har andra redan bildat nypon som börjat bli orangeröda. Den här häcken borde sannerligen tämjas lite mer, men det har liksom inte blivit av ännu :).

Vi går nu raskt ;D fram längs vägen och kommer ner till den så kallade havsvikssvackan. Med det menar jag den delen av vägen som är lågt belägen och som kan svämmas över vid högt vatten och vid snösmältning. På högra sidan finns det en stor al som inhyste en spillkråkefamilj för några år sedan. Vilken mysig syn det var när de tre spillkråkeungarna samtidigt tittade ut genom hålet och väntade på att mamman skulle komma med mat :).

Vi går vidare och kommer upp till en ganska hög och torr backe. Det växer nog lövträd här också, men enarna är de som imponerar mest på mig. Vissa exemplar är ganska stora och vackra.

Vid vägkanten ser vi rödklint lite här och där. Här är det en rödklint som tydligen får fungera som madrass när en humla tar sin tupplur. Ni ser väl hur humlan bara låter benen dingla ner :).

Gulmåran hittar vi högst uppe på backen. Gulmåran har också burit det gamla folknamnet Jungfru Marie sänghalm :). Intressant det här med blommor ... borde lära mig ännu mera.

Det allra största exemplaret av röllikan hittar vi lite längre fram. Där har markägaren satt ett rör för att dränera vägen. Alltså inte så dumt att "häcka" här, vattentillgången i den torra backen måste ändå vara som bäst just här vid utloppet.

Röllikan brukar också kallas för rölleka. Den anses ha smärtstillande egenskaper och användes av Akilles (i den grekiska mytologin) soldater för att behandla sårskador.

Det brukar finnas ganska rikligt med smultron längs postvägen, men i år har de flesta smultronen bara torkat bort. Men eftersom vi ju är observanta så ser vi ändå några plantor med bär som växer i skuggan av en buske. Men vi låter väl de torra bären hänga kvar där, de är ju ändå så få.


Krusbär (stickelbär) växer vilt här längs med postvägen på några ställen. Det är väl fåglarna som har sett till att de såtts :). Också i krusbärsfallet kan vi konstatera att en bra placering ger bättre avkastning. Medan en buske bara har helt ihoptorkade bär har en annan buske rätt så rikligt med saftiga bär på rad. Men med tanke på ev. vägdamm får nog de här bären också stå orörda.

Ja, efter den här ansträngningen kommer vi så fram till postlådan :). Här måste vi nog vittja allt som finns. Det är ju inte bara veckotidningar som brukar dimpa ner i postlådan, utan här finner vi ibland också mindre behagliga saker, såsom el.räkningar. Vi har ju inte anlitat Abuni ännu ;).

På hemvägen är det mest nedförsbacke så då hinner svetten torka lite ... d.v.s. om vi nu alls hann bli svettiga på ditvägen. Så är det bara att fortsätta och göra om samma procedur varje dag, nå, varje vardag åtminstone :)! Kameran kan man ju låta bli hemma någongång.

P.S. Vi har fått regn, ca 30 mm. Nu hoppas vi bara på att det ska vara tillräckligt för att skogens guld ska få fart :)! D.S.