Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

torsdag 15 juli 2010

Regndans nästa!

En gräsgrön guldbagge orkar jobba på ännu trots långvarig värme och torka. Jag tycker att den ser ganska skojig ut med rumpan i vädret, så att säga :). Den försöker febrilt hitta lite nektar i mina vita sommarnejlikor.


De röda vinbären håller på att mogna. D.v.s. de exemplar som ännu fanns kvar när trastnätet sattes på plats. Det där med trastnät tror man varje år att man ska klara sig utan, men det bara går inte! För då har man nada bär kvar åt sig själv när det är dags att koka gelén.


Vi har 30 grader i skuggan i dag och med den här långvariga värmen följer tröttheten som ett brev på posten. Man blir långsam och slö. Och klibbig på kroppen så fort man försöker göra någonting.


Men det värsta är nog torkan, inget regn här på ca 5 veckor! Ja, så ni kan tänka er att det knastrar under fötterna när man går på gräsmattan. Vi har för stor gräsmatta för att kunna börja bevattna den och borrbrunnsvattnet räcker inte till. Det tar emot att använda renat kommunalt vatten till bevattning när man vet att många här ute i glesbygden redan har för lågt tryck i sina vattenledningar och har svårt att klara sig.


Jag hade också lite svårt att klara mig i går kväll. Bestämde mig vid 20-tiden för att ta mig en dusch och schamponerade in håret. Men det var så lågt tryck i ledningen att duschen hela tiden slog av. Jag fick sätta huvudet direkt under kranen i stället, men det var obekvämt och vattenstrålen var svag. Nå, till sist var jag ändå någorlunda nöjd.


Men så är det med vattnet, när man behöver det som mest så finns det som minst :(.

Jag tror att alla här i trakten är överens om att vi måste få regn nu om naturen ska ha en chans att överleva. Alltså kom igen nu allihopa och ställ upp till en regndans ;)!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar