Jag - Attende, ingen okomplicerad figur

Hmmm ... har inget speciellt att göra just nu, så varför inte utmana den gamla fotbollen för en match? Snart får vi se vem som tar hem spelet!

Kära dagbok! Jag är nu mitt inne i min värsta hårfällningsperiod. Ja, inte gör det mig så mycket egentligen men Kalla och Make gillar det inte lika mycket som jag. För mig är det faktiskt ganska skönt att slippa den gamla pälsen och att få en ny och fräsch i stället! Helt gratis dessutom! Ni förstår, vi labradorer går ju inte titt som tätt till frisörskan som ni människor gör, utan vi sköter det här så diskret det går alldeles på egen hand.

Ja, den mesta av luften gick ur fotbollen redan för flera år sedan. Så det kan vara lite svårt att få grepp om den. Men skam den som ger sig!

Kalla och Make har en matta under bordet som jag älskar. På nätterna när de sover så passar jag på att riktigt gnida mig mot mattan för att påskynda hårfällningen. På morgonen är det därför ganska tjockt med mitt vackra hundhår på mattan, och jag antar att de gillar det. Det är en liten present från mig till dem! Det de däremot inte gillar är när jag gnider mig mot deras långbyxor och det fastnar en massa hår där. Men man kan ju inte bara plocka russinen ur kakan, om ni förstår hur jag menar.

Nu börjar jag få upp värmen riktigt ordentligt. Den här bollen ska nog minsann få sig en rejäl omgång nu!

I dag på förmiddagen fick jag åka med Make till Descartes. Medan han uträttade de nödvändiga ärendena så satt jag stolt kvar där i baksätet och vaktade bilen. Varje gång jag såg att någon främmande människa närmade sig bilen så gav jag till ett riktigt kraftigt, och för den stackars människan, ett helt oväntat skall. Samtliga ryggade de förskräckta tillbaka, ja, de förstod direkt liksom att här fanns det inget att hämta.

Princess har varit extra lat nu efter nyåret tycker jag. Det kan gå två, tre dagar på raken utan att hon går ut över huvudtaget. Förstår inte hur hon tänker. Livet går ju liksom förbi en om man bara ligger och latar sig dag efter dag. Det är upplevelserna som räknas, tycker jag. Ibland sitter hon nog i trappan till övrevåningen och gäspar och kanske funderar på att gå ut ett slag, men kommer aldrig riktigt till skott. Ja, vad skall bliva av detta?

När jag kommit till den här fasen glömmer jag både tid och rum. Mitt liv kretsar just då bara kring den gamla, sega fotbollen och Kalla som håller i den.

Jag är ju en lite mer komplicerad figur än vad Princess är. Går det inte att sitta ute på vaktpasset p.g.a. vädret så hittar jag snabbt på någon aktivitet åt mig här inomhus. Jag kan t.ex. ligga och tugga på min gamla sega fotboll en stund samtidigt som jag avger ett läte som kan vara svår för utomstående att tyda. Ibland kommer jag inte själv heller ihåg varför jag ska låta så där, men strunt samma. Kalla brukar gilla mitt lekande med fotbollen, så ibland engagerar hon sig i det. Då blir jag bara såå lycklig, för det tolkar jag som att hon gillar mig mer än någonting annat :)!

Efter aktiviteter blir man trött och då måste man ju få sova en stund. För att vakna en stund senare och gå till ny attack mot bollen ;)

På mässa i Fontgombault

I den lilla byn Fontgombault med bara 300 invånare vid stranden av Creuse finns det här magnifika benediktinklostret. Här kan ni se helheten ur helikopterperspektiv.

I torsdags tyckte vi att det var dags för en utflykt. Vi har ju suttit lite "fast" här sedan mitten av december ;). Först var det ju jul- och nyårshelgerna med trettondag och tjugondaknut nästan hack i häl. Sedan var det bilbesiktning, tandläkarbesök och spisleverans m.m. Men nu är vi "back on track" igen, tror jag. Så vi beslöt oss för att besöka det magnifika romanskt byggda benediktinklostret Fontgombault från 1000-talet. Vi har bara en dryg halvtimmes bilfärd dit.

Dagen var grå redan från början, och när vi kom fram till Fontgombault började det regna. Så vi gick snabbt in i den lilla expeditionen bredvid klosterkyrkan. En munk satt där i luckan och vi sade att vi ville ha två inträdesbiljetter. Men här var det mycket billigt, d.v.s. gratis, så vi tackade och gick in i klosterkyrkan.

Vi märkte snabbt att vi kom in mitt under en mässa. Det gick inte att undvika liksom. Längst framme stod tre - fyra präster i långa vita kåpor och lite längre in i kyrkan längs med båda sidorna satt ca 40 munkar helt svartklädda i sina munkkåpor med toppiga luvor uppdragna över huvudet. Vi råkade komma in när de sjöng, och det gav ett så mäktigt och imponerande intryck att jag bara gapade. Kyrkan är stor och hög med en fantastisk akustik. Men det var mycket kallt. Trots att jag hade vinterskor och dubbla tröjor på mig började kylan krypa in på kroppen under mässans gång.

Klosterkyrkan är stor. Det kändes förstås helt fel att ens försöka fotografera under själva mässan, så det här fotot tog vi när kyrkan tömts på både munkar och besökare.

Munkarna tycktes ganska oberörda av kylan, men nog hörde man att det var några som hostade och snörvlade. Inte konstigt heller, för det var nog kallare i kyrkan än utomhus. Att sitta helt stilla på en kall, hård bänk i total tystnad gör ju också sitt till för besökaren. Men detta var absolut värt ett besök! Så äkta, så mycket sång, bön och många ritualer fick vi se. Rökelsedosan som var fastsatt i en kedja svängdes fram och tillbaka av en av prästerna. Rökelsedoften spred sig i hela den stora kyrkan.

Efter en stund såg jag att det satt fyra nunnor i den första bänkraden. En av dem tappade en bunt med psalmböcker i golvet i misstag, och plötsligt var det flera nunnor som hjälptes åt att plocka upp dem. Några av munkarna satt bland oss vanliga åhörare. Greven hade berättat åt oss att hans kusin är munk där, och jag undrade stilla för mig själv vilken av dem som var kusinen. Det blev också nattvard för dem som så önskade. Ja, det här besöket gjorde ett mycket starkt intryck på mig och när jag sluter ögonen ser jag fortfarande munkarna framför mig ...

En staty av Maria och Jesus inne i klosterkyrkan. De övriga delarna av klostret är inte öppna för besökare.

Detta benediktinkloster grundades år 1091 och kyrkan är byggd i omgångar. Den har brunnit några gånger. Klostret användes som en försvarsbyggnad under det 100-åriga kriget och som stenbrott efter revolutionen. Det har renoverats och användes som militärsjukhus under andra världskriget. Sedan 1945 har det åter fungerat som kloster.

Efter besöket i Fontgombault behövde vi handla lite, så vi körde till en Intermarché på vägen hem. Det tar tid att handla och jag blev bara hungrigare och hungrigare. När vi packat in varorna i bilen så gick vi in på en enkel liten restaurang i närheten. Lunchen var mycket god, en liten överraskning det också!

Till huvudrätt blev det grisgryta med potatismos. Äkta husmanskost.









En måltid i Frankrike utan efterrätt är nästan otänkbar. Vi valde en rabarberpaj :)!

Den nya blåa

Den absolut sista brasan i den öppna spisen. Lågorna flammade INTE upp i verkligheten som den här bilden vill påstå. Maken tog fotot med s.k. fördröjningseffekt, tror jag.

Det har varit en smått historisk dag idag. I slottsflygeln från 1850-talet där vi bor har nu en spisinsats av blå kaliber monterats. Ja, där fanns ju bara den (tomma) öppna spisen förut. How come? Hmm ... vi nordbor påstår kanske ibland att vi vet mera om uppvärmning än vad t.ex. fransmännen gör. Och för ett par veckor sedan gick Make och grevinnan igenom en del saker som bl.a. inkluderade uppvärmningen. Men här gällde det att gå försiktigt fram förstås, för ömma tår får man inte trampa på, det vet vi ju alla.

Nå, men slutresultatet av det hela blev att vi i dag har fått en värme-effektiv liten spis monterad i vårt vardagsrum. Ååhhh ... vad det värmer skönt. Missförstå mig bara lagom mycket nu, för i Norden skulle den här mängden EKVED räcka riktigt långt. Ekved är ju många snäpp bättre än björkveden, som också den är mycket bra. Men med en öppen spis med en skorsten bara rakt upp och med fuktig ekved direkt från skogen så blir det liksom inte riktigt samma värmenytta.

Den nya spisen måste ju bäras in av någon, men inte av oss. Spisen ser ynkligt liten ut här, men gör en stor nytta under kalla vinterdagar.

Ja, spisen var tung men måste ju bäras in av någon, alltså inte av oss ;). Sedan sattes det ett rör i skorstenen och för att montera det behövdes det en kranbil. Taket är ganska högt och några brandstegar finns det inte. Så då är det bra med en kranbil :).

Ja, allt måste göras. Här är det röret i skorstenen som monteras. Eftersom brandstegar tycks saknas i det här landet, så måste en kranbil hyras in i stället.

Den lilla nya spisen är blå, liksom så många andra inredningsdetaljer i den här lokalen är. Vi har blåa fönsterkarmar och dörrar t.ex. ... så den nya spisen passar in riktigt bra. Vi har ju lärt oss lite fler franska ord vartefter, så i dag hade greven och Make några riktigt trevliga pratstunder med varandra. Bl.a. hade Make frågat greven om redskap för att rengöra trallarna vid infarten med. Jag råkade titta ut genom fönstret när de gick där och samspråkade med varandra, och det såg så mysigt ut.

Den nya blåa i full gång. Brasan värmer skönt ... Veden är sågad av greven och klyvd av Make.

Själv ställde jag några mycket relevanta frågor på franska av greven. Ja, mina frågor gällde inkommande hyresperiod fr.o.m. september 2010. Vi har begärt en ny hyresoffert av greveparet och har så klart också kollat in andra intressanta objekt. Men den här miljön i anslutning till slottet är helt unik inser vi, så vi beaktar absolut det här "gamla" objektet också innan vi bestämmer oss. Ett alternativ är att vi bara blir kvar på Åland efter det här, men jag vet inte riktigt ... :). Får se nu då ... Kanske låter vi den nya spisen bestämma? Nee, nu skojar jag bara igen, jaa, ni känner ju mig vid det här laget ;)!

Portugalresa inbokad!

Nu är vår resa till storstaden Porto vid Duoroflodens mynning vid Atlantkusten bokad. Bilden blev i miniformat, men staden rymmer i verkligheten ändå 260.000 invånare exkl. förstäderna.

Nu har vi då äntligen kommit till skott. Vi har bokat en fyradagarsresa åt oss till Porto i norra Portugal. Vi bor ju bara några mil från Tours och Ryanair har förmånliga flygturer från Tours till Porto, London, Dublin och Marseilles. Vi valde Porto :).

Vi har aldrig varit till Portugal förut, har inte haft vägarna förbi liksom. Så vi tyckte att det är dags nu. Make har varit till London förut, men inte jag. Men det får bli London en annan gång. Nu är jag säker på att jag vill till Porto.

Ja, i mitten av mars bär det av. Man kan ju inte bara sitta här "hemma" och trycka om ni förstår hur jag menar. Nå, Porto är en storstad vid Duoroflodens mynning vid Atlantkusten. Porto har 260.000 invånare exkl. förstäderna. Vi kommer att bo centralt nära de historiska sevärdheterna. Det är billigt att bo på hotell i Porto, i Norden får man betala lika mycket för en natt på Scandic hotell som vi nu kommer att betala för fyra nätter på ett medelklasshotell (med internet!) i Porto. Tänk så orättvist det kan vara ;).

Det här är hotellet vi ska bo på i Porto (oj, bilden blev i miniformat, men en liten bild säger ju mera än ingenting) :)

Jag ser fram emot den här resan. Vi har redan förvarnat greveparet om att vi inte kan ta Attende och Princess med oss. För det är inte tillåtet att ta med husdjur till hotellet. Hmm ... kunde kanske bli lite besvärligt med dem på flyget också när jag tänker efter ;). Ja, så då får hunden och katten prova på att bo i en lägenhet i Tours med greveparet under tiden vi är borta. Åå, vad de kommer att sakna oss, det är jag säker på ;)!

Den här busiga hunden ska klara sig i nästan en veckas tid i Tours i en lägenhet när vi är i Porto. Hur månne det ska sluta? Den gamla, nästan söndertuggade fotbollen måste ju med förstås ... :)

P.S. Kom ihåg att rösta i min enkät ang. vilket husdjur du skulle välja. Enkäten finns uppe till vänster i min blogg.

Besiktningar utförda!

Ja, det var hög tid att besiktiga bilen. Vi bävade inför besiktningen, för utländska myndigheter är ju utländska myndigheter. Dem har man ingen koll på liksom.

I går tog vi oss något bävande till en bilbesiktningsanläggning nära Descartes. Det är så att vår bil nu måste besiktigas, och eftersom vi inte har haft vägarna förbi någon bilbesiktningsbyrå i Norden på sistone ;), så blev det till att försöka här i stället. Utan tidsbeställning traskade Make in på besiktningsbyrån här. Vi kände oss ganska trygga ändå, för vi hade ju Attende med oss i bilen. Och då kan inget ont hända oss :)

Ja, det tycktes inte bli något större rabalder där i alla fall och besiktningsmannen pratade dessutom en mycket bra engelska. Han påbörjade besiktningen ganska omgående och vi upplyste honom om att det fanns en snäll hund i baksätet som inte skulle bry sig om processen överhuvudtaget. Efter ett par minuters testande steg han ut ur bilen och jag hörde till min förskräckelse att Attende råskällde på den stackars snälla mannen. Det verkade som att Attende fick hela den ganska så stora bilen i gungning med sina skall. Och vi som bara ett par minuter tidigare hade intygat att hunden var så supersnäll. Ja, ut med hunden ur bilen bara, annars kunde det sluta illa. Med både besiktningsmannen och vårt protokoll, ni vet ...

Den här hunden är inget att leka med. Vem som besiktigade vem eller vad blev lite oklart. Men alla kom vi helskinnade därifrån.

Ja, det blev att vänta utanför med hunden då i stället medan besiktningen pågick. Tur att vädret var ganska ok, som en aprildag i Norden ungefär. Jag undrade vem som egentligen besiktigade vem eller vad, för Attende hade stenkoll på mannen som "tagit" vår bil. Ett kraftigt skall då och då bara för att påminna honom om att det nog vaktades här. Efter en halvtimmes väntande fick vi så vårt efterlängtade protokoll och kunde dra en lättnadens suck. Klistermärket på insidan av vindrutan och nu kan vi köra omkring med bilen i två års tid i Frankrike utan några problem från myndighetshåll.

Det efterlängtade bilbesiktningsprotokollet. Nu är det bara att tuta på och köra här i Frankrike till 19.01.2012. För den som är här då alltså ...

Innan vi hade åkt i väg till besiktningen hade vi träffat greveparet och en spisrepresentant här hos oss. Vi kommer att få en ny spis till vardagsrummet, jippiii ... Ja, det är ju så att olja är dyrt för den som ska betala och veden ur den egna skogen är gratis. Den öppna spisen kommer att få en värme-effektiv spisinsats. I bästa fall får vi vår nya spis redan i slutet av nästa vecka!

Sedan var det det där med draghålet under diskbänken. Ja, ett draghål är ett draghål och när det är vinter så känns det liksom mera av det än på hösten. Så vi hade själva tätat det ca ½ m2 stora draghålet på ett tillfälligt sätt, men tyckte ändå att vi ville nämna om problemet åt greveparet eftersom det är de som betalar för uppvärmningen. Så, i går skulle greven täcka över draghålet med bergull medan vi var och handlade. Sagt och gjort alltså. När vi kom hem var det åtgärdat. Skönt.

Nu är också draghålet under diskbänken åtgärdat. Dessutom besiktigat av tre medlemmar från grevefamiljen.

Efter ett par timmar knackade det på dörren igen. Det var greven som nu hade sin hustru och sin läkarstuderande son med sig. Nu skulle de alla tre tillsammans besiktiga jobbet som greven utfört. Fransk effektivitet. Nå, jag tror att det blev godkänt, för de gick sedan ganska snabbt. Antagligen kändes det skönt att äntligen ha fått den lilla saken bort från dagordningen!

Jag - Attende & mitt nya käk

I nyårshelgen hittade jag något på golvet som jag tror att är en champagnekork. Den måste tas om hand, som allt annat!

Kära dagbok! Long time noo see, but here we go again ;)! Ha, jag kan nog andra språk än franska också som ni märker. Alla helgerna är nu förbi sedan en tid, men min midja är fortfarande omfångsrik. Jag har önskat och önskat att jag ska vakna upp till ett liv med en mindre lekamen, men så tycks inte ske. Något har gått snett.

I nyårshelgen hade jag det ganska kul ändå. Jag hittade något som jag tror att var en champagnekork på golvet och började förstås plikttroget finfördela den. Tycker att det hör till mina plikter som slottshund. Korken var hård och seg, så det var inget lätt jobb om ni trodde det. Hade nästan lite tandvärk efteråt, men sånt får man ta. Plikterna framför allt!

Nå, här börjar jag ha läget under kontroll. Nu ligger korken där i tre bitar :)! Vilken tur för Kalla att jag är en hund i mina bästa år och har alla mina tänder i behåll!

Det var ju lite minusgrader här efter årsskiftet, så Make och Kalla tätade några dörrar här. Men vad då, täta och täta. Herregud, förpackningen blev ju kvar på golvet och den måste ju också tas om hand av någon. Ja, gissa av vem! I söndags hade vi ett superfint väder med + 11 grader och sol. Men det växlar lite från dag till dag, så nu har vi haft lite dimma.

Jag hade så tur nu att min mat tog slut i går! Det betyder att jag får kattmat på burk i stället för mina torrknappar, så det här är kalas för mig! Hoppas att Matte inte kommer ihåg att köpa mera mat åt mig, för då blir det ju ett brupt slut på det här kattmatskalaset. Men jag har hakat på den nya trenden, mindfulness (betyder sinnesfullhet enl. Wikipedia, utan alkohol förstås). Det betyder att man ska leva och njuta i nuet. Och nu är ju nu och mitt gamla käk är slut. Jippiii! Jag njuter ... !

Kalla och Make tätade dörrarna efter nyårshelgen. Men förpackningen låg kvar på golvet. Måste tas om hand alltså ...

De senaste dagarna har greveparets äldsta son varit här på slottet. Han studerar till läkare i Paris. Problemet är bara att om jag följer med honom in i slottet på kvällarna så blir jag liksom fången där. Han sover länge på mornarna och kommer inte ihåg mitt morgonmål och att jag skulle behöva gå på utedasset. Men förr eller senare kommer jag ju ut, och då står Kalla där med öppen famn och tar emot mig igen. Livet är såå skönt!

Äsch, det fanns en bruksanvisning i förpackningen också. Papper smakar så ... papprigt tycker jag. Inget vidare alltså!

Har hört att Princess stört sig lite på att jag har mitt hundben i munnen medan jag uträttar mina mindre behov där ute. Jaa-a ... jag säger då bara det. Har hon inget eget liv? Tänk er nu själva, att få sitta med ett köttben i munnen och lätta på trycket samtidigt. Det är grejer det, mindfulness, you know ... :). Tycker att jag kan unna mig det, helt enkelt!

Ni kommer väl ihåg att vi hundar är släkt med vargarna? Här kan ni se en viss tendens till förvandling från vakthund till en stor och stygg varg.

Tiden går ...

I dag tar jag er med till vår strand uppe i Norden. Make sitter med kikaren och kollar in några intressanta fåglar.

Vi har räknat ut att vi nu har varit hälften av vår resetid här. I mitten av maj bär det ju av hemåt igen. Oj, vad dessa fyra månader gått fort. Men jag känner att jag börjat rota mig här och hoppas på att det inte kommer att göra alltför ont när rötterna sedan ska dras loss i maj.

Men det är fint där hemma också. Vi kommer hem när vitsipporna och gullvivorna blommar. Om det inte blir en extrem vår där uppe i Norden förstås ... Vi har ju vårt hus med strandtomt och strandstuga där uppe. Hmm ... längtar nästan, nee, jag narras bara ... :)

Make står med kastspöet och hoppas på en gädda :)

I dag tänker jag visa er bilder från vår strand där uppe i Norden. Ni börjar väl få nog av Frankrike och Loiredalen vid det här laget :)?

Make ror ut med roddbåten för att vittja nätena.

Det är lite vårkänsla här i Loiredalen igen, i går var det + 9 grader och soligt, men det finns ju gott om tid för bakslag ännu. I dag har Make åkt till Châtellerault för att simma några kilometer i simbassängen där. Så, här sitter jag ensam i slottsflygeln och lyssnar till Attendes snarkningar :). Princess har vågat sig ut nu igen när det blivit varmare. Men i kväll kommer hon nog in till matkoppen igen, jag är ganska säker!

Här kommer det några solnedgångsbilder från vår strand uppe i Norden.

En vindstilla solnedgång.

En ganska vanlig solnedgång, med lite blåst.

En mycket vacker, orange solnedgång.

Får jag fresta med en femrätters?

Tänkte fresta er med en femrätters i dag. Kallrökt lax, fiskrom, kapris och crème fraîche på minibrödskivor i olika smaker som aperitif.

Ja, vintern har sin gilla gång även här i Frankrike. Utetemperaturen ligger kring nollstrecket och det finns lite snö kvar. Till i morgon utlovas det ändå + 6 grader och sol på eftermiddagen. Det blir färre utflykter och mindre aktiviteter över lag nu så här vintertid. Men magen får inte vila speciellt länge hos oss ändå, för mat är ju så gott!

Skalade räkor, svampkryddad korv och valnötter på några salladsblad till förrätt.

Så kommer vi till höjdpunkten i den här middagen! Biff Wellington och små franska ärter och morötter. Biff Wellington är i det här fallet stekt nötinrefilé inlindad i Bayonneskinka, en svampstuvning, gåslever och senap i en smördegsinbakning! Det smakar dessutom ännu godare än vad det ser ut ... ;)

Rätt nummer fyra. Lilla ostbrickan med sex olika ostar och lite vitt bröd till.



Som avslutning på det hela bjuds det på en chockladbuche och en kopp grönt té.

Oj, hoppas att ni inte blev för mätta nu!

Jag - Princess & min come back

Jag har gjort come back till slottsflygeln och kollar in mitt matförråd uppe på det blåa skåpet. Verkar helt ok; Whiskas, Friskies, Canaillou och Les Émincés. Kalla har nog ordning på mitt matförråd :)!

Kära lilla dagbok! Du trodde väl inte att jag övergett dig helt? Nej då, nej då, jag har bara varit på en slottssemester och har inte haft tillgång till nätet på en tid. Men min come back till slottsflygeln är nu verklighet och jag är tillbaka i de gamla spåren.

Jul- och nyårshelgen firade jag alltså i själva slottet med grevefamiljen. Tyckte att de behövde få gulla och gosa med mig lite de också, det var liksom en julklapp från mig till dem! Fiffigt va? Men på ett sätt ville jag ändå visa dem att jag inte helt gillat att de lämnat mig så här i främmande händer. Lite måste jag straffa dem för det alltså. Genom att matvägra :)! Nästan i alla fall.

Kalla var nog dit med min favoritmat när hon fick höra om min matvägran, men nee-he ... ville visa dem att jag nog kan fasta lite om jag vill ;). Men gosandet var ju min julklapp till dem, så det knusslade jag inte med. Tonårssonen gillar mig allra mest, så jag sov med honom på nätterna. På juldagen fick han sin julklapp som jag gillar väldigt mycket, en alldeles underbar fårskinnsfäll (som det är jätteskönt att sova på).

En fluffig fårskinnsfäll är alldeles underbar att sova på, men Kallas täcke går också bra. Speciellt när hon har värmefilten på (den ljusblåa nere till vänster i bild).
Foto: Make.

Men nu har jag då gjort min come back till slottsflygeln. Hade nästan glömt hur underbart det är att bli serverad av Kalla och att få min favoritmat. Det där är hon superbra på. Nu äter jag nästan för två! Attende har varit lite rastlös nu när det har varit kallare och hon inte kan vara ute hela dagarna. Ibland hämtar hon in någon leksak utifrån och nojsar omkring med den här inne. Det värsta är väl ändå när hon lägger sig på rygg med böjda framtassar och lövbiffsöronen platta mot golvet. Jisses så det ser ut! Ligger där och väntar att bli gosad med!

Ja, ni ser ju själva hur Attende gör sig till. Liggande på rygg med de lövbiffstunna öronen mot golvet och framtassarna böjda försöker hon fånga Kallas uppmärksamhet.

I dag tog Make fram dammsugaren för han tyckte att det var hundhår på mattan. Jag tog det säkra för det osäkra och tiggde mig ut i grevens tid, hann ut precis före han startade monstermaskinen som jag brukar kalla dammsugaren för. Kalla och Attende passade på att ta en promenad och ni skulle ha sett vad Attende gjorde! Hon hade sitt hundben i munnen och måste kissa. Med hundbenet fortfarande i munnen satt hon där och uträttade sina behov. Såg för löjligt ut, ska den hunden aldrig bli vuxen?

Sedan var det det där med Attendes viktminskningsplaner som jag läste om. Herregud, tro att man kan gå ner i vikt bara för att man önskar sig det!? Och bara vakna upp en morgon och vara slank om midjan?? Nee-ej ... nu får hon nog allt skärpa sig! Håller helt med Mooni här, sådana metoder fungerar inte!

Jag har nog frusit lite om tassarna den här vintern när jag har varit ute. Oftast så ligger jag ju inte inne och sover på dagarna ... jaa, ja ... det har väl hänt, men jag menar oftast. Det kom ett tunt snötäcke på trettondagsmorgonen. Det snötäcket får lite påspädning i skrivande stund. Så vackert det är, men kallt för oss små kissemissar. I dag - 1 grad. Hmm ... måtte våren komma snart!

Hej då, nu måste jag göra annat! Hinner inte skriva mer nu just ...

En överraskande tiopoängare!

Galette de Frangipane, ett måste för alla fransmän i trettondagshelgen.

Så här dagen efter trettondagshelgen försöker jag samla mig igen och återgå till vardagen. Med lite "vanlig" mat mellan varven samt genom att göra små sysslor i detta vårt franska hem. Kläder ska tvättas, disken plockas undan, golvet sopas ... ja, det där är säkert bekanta sysslor för er också.

För er som undrar kan jag berätta att vi inte har hunnit äta upp all mat vi hamstrat på oss ännu. Ni minns ju det där med filéer m.m. som jag räknade upp att fanns i frysen. Det finns nog kvar en hel del ännu för kommande helger ;)!

I går på trettondagen var det många, många fransmän som försåg sig med en bit Galette de Frangipane, eller kungarnas tårta. Det hör till traditionerna här. Frangipane är en smördegstårta fylld med vanilj- och mandelkräm. I förpackningen medföljer en kungakrona av dekorerat papper. I Frangipanen finns det t.ex. en liten plastfigur inbakad som någon i kaffesällskapet då får i sin bit. Den som får figuren ska sätta kungakronan på huvudet och välja sin drottning. Till seden hör att kungen bjuder in de övriga vännerna hem till sig vid ett senare tillfälle i januari på något gott. Så fransmännen "ränner på" hos varandra under hela denna månaden, påstås det :). Själva trettondagen är ingen ledig dag här, utan fransmännen arbetade på som vanligt.

Trettondagsmiddagen hos oss bjöd på en riktig överraskning. Maken hade tillrett gratinerade räkor med svamp och ost. Här får han själv berätta hur han gick till väga då han fick fram denna extremt goda tiopoängare!

Gratinerade räkor med svamp och ost. En extremt god tiopoängare!

Make: Ja, hej allihopa! Trevligt att träffas :) Men jag skäms nästan över hur enkelt jag knåpade ihop det hela. Först tog jag ett glas överbliven hummerbuljong (kan säkert ersättas med köpt) och kokade ner den till 1/2 dl och offrade en liten äggkopp av min sjuåriga Armagnac och en tsk mjöl. Så lade jag finhackad favoritsvamp (kan säkert ersättas med champinjoner) i en annan liten kastrull med två msk smör, tillsatte lite salt och det fick puttra och få färg och tillsatte sedan lite torkad dragon och två msk crème fraîse och rörde om.

Så skalade jag 200 g räkor, skar dem i tre delar och blandade räkor, svamp och hummerfond och lade i två små skålar. Rev på lite fransk emmenthal och satte in i ugn. 200 grader ca 5 minuter. Lätt som en plätt!

Glöm inte dragonen! Armagnacen kan säkert bytas mot en fin Cognac, men ta inte Brandy!

Attende blev lite rastlös och hämtade sin gamla fotboll utifrån. Den kan man ju leka med under matbordet lika så bra, tyckte hon ... :)

Tack för det Make! Jag har förstått att det är jättekallt där uppe i Norden nu. Det börjar kanske likna vintern 1986 - 1987 som var extremt kall. Här har vi också fått vår beskärda del. På dagarna mellan +1 och -3 grader och ett par grader kallare på nätterna. På trettondagsmorgonen hade vi fått ca 1 cm snö, så marken är nästan täckt. Beakta sedan att fransmännen allt som oftast bara har enkla fönster i sina hus, slott och slottsflyglar, så förstår ni nog att det är skönt med centralvärme plus en liten brasa i den öppna spisen här också!

Vi i Frankrike får också vår beskärda del av vinterkylan. Skönt med en liten brasa i spisen ...

Belyst i Poitiers

Den mångfärgat belysta stenfasaden av Notre-Dame-la-Grande. Ovanför portalerna kan man se statyer av de 12 apostlarna i dubbla arkadrader. Belysningen tänds kl. 18 under jul- och nyårshelgen.

I går var vi på vår andra utflykt till min favoritstad Poitiers. Huvudmålet med utflykten var att få se den berömda, belysta fasaden av Notre-Dame-la-Grande när belysningen skulle tändas kl. 18.00 vid mörkrets inbrott. Vi startade vår bilfärd mot Poitiers redan vid 14.30-tiden på eftermiddagen för att hinna med lite annat i Poitiers också. Solen sken, och jag som hade tagit min fuskpäls på mig kände mig halvt felklädd så här i början av utfärden. Ja, det kändes för varmt liksom ...

Jag på väg till Baptistère St-Jean. I bakgrunden syns delar av Cathédrale St-Pierre.

Väl framme i Poitiers började vi med att besöka Baptistère St-Jean som byggdes på 300-talet och är en av de äldsta kristna byggnaderna i Frankrike. Många av de tidigaste omvända döptes här. Idag är det ett museum som innehåller fresker och merovingiska sarkofager. Sarkofag betyder kista av sten. Här finns också en parsarkofag, och jag utgår ifrån att det är ett gift par som för tusentals år sedan lagts sida vid sida i den efter att döden inträtt. Det är också gripande att se de små barnsarkofagerna.

En fresk med nästan 2.000 år på nacken i Baptistère St-Jean.

Kistor av sten, sarkofager, tusentals år gamla. Till vänster i bild små barnsarkofager med lock.

Efter besöket i Baptistère St-Jean körde vi in till stadens centrum för att vara nära Notre-Dame-la-Grande vid 18-tiden. Det var svårt att hitta en parkeringsplats, som vanligt, så vi fick nöja oss med en parkering ca 1 km från målet. Nu hade det börjat bli kallare, och jag var mycket glad över att jag ändå tagit på mig min fuskpäls :). Vi gick in i en Eglise, kyrka, som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Den hade en så fin altare i guld (?) med änglastatyer bredvid.

En Eglise, kyrka, som vi inte ens kommer ihåg namnet på. Eglisen hade en underbart vacker altare i guld (?) med änglastatyer bärande ljus bredvid.

Vi konstaterade att vi ännu hade en timme på oss innan den berömda belysningen skulle tändas, så vi passade på att gå in på ett Brasserie för att ta varsin smörgås och för att värma oss lite. Men snart började det bli dags. Ut med oss från det varma Brasseriet och fram till de hundratals andra frysande människorna som stod och väntade utanför Notre-Dame-la-Grande för att beundra mästerverket.

Kl. 18.00 släcktes den övriga belysningen runt kyrkan. Någon minut senare tändes den färgade belysningen mot kyrkans fasad. Nu kunde man se hur kyrkan sett ut för 1000 år sedan. För då hade den nämligen inte en tråkig stenfärgad fasad, utan var målad i vackra färger. Nu kunde vi stå där och återuppleva det ...

Ja, efteråt började folkmassan skingras och vi hittade nästan genast fram till vår bil ;). Vi märkte att GPS:n hade fått fnatt, så nu gällde det att hitta hem på egen hand. Det är sådana här gånger man märker hur beroende och bortskämd man blivit av GPS:en. Men, nog tog vi oss hem utan den ... det tog lite längre tid bara ... :).

När vi kom hem blev det en sen middag. Make hade gjort en underbar gryta av hjortköttet som vi fick av greveparet till nyåret. Den hade han kryddat med enbär, provencalska örter, tomatsås, rotfrukter och svamp. Några deciliter rött vin hade också fått göra sitt till för hjorten. Åå, så gott det var! Som grädden på moset kom Princess in till oss på kvällen och stannade över natten. Hoppas att hon förstår att helgerna i Frankrike nu räknas som över och att hon MÅSTE flytta tillbaka till oss nu för att överleva vintern ...