Belyst i Poitiers

Den mångfärgat belysta stenfasaden av Notre-Dame-la-Grande. Ovanför portalerna kan man se statyer av de 12 apostlarna i dubbla arkadrader. Belysningen tänds kl. 18 under jul- och nyårshelgen.

I går var vi på vår andra utflykt till min favoritstad Poitiers. Huvudmålet med utflykten var att få se den berömda, belysta fasaden av Notre-Dame-la-Grande när belysningen skulle tändas kl. 18.00 vid mörkrets inbrott. Vi startade vår bilfärd mot Poitiers redan vid 14.30-tiden på eftermiddagen för att hinna med lite annat i Poitiers också. Solen sken, och jag som hade tagit min fuskpäls på mig kände mig halvt felklädd så här i början av utfärden. Ja, det kändes för varmt liksom ...

Jag på väg till Baptistère St-Jean. I bakgrunden syns delar av Cathédrale St-Pierre.

Väl framme i Poitiers började vi med att besöka Baptistère St-Jean som byggdes på 300-talet och är en av de äldsta kristna byggnaderna i Frankrike. Många av de tidigaste omvända döptes här. Idag är det ett museum som innehåller fresker och merovingiska sarkofager. Sarkofag betyder kista av sten. Här finns också en parsarkofag, och jag utgår ifrån att det är ett gift par som för tusentals år sedan lagts sida vid sida i den efter att döden inträtt. Det är också gripande att se de små barnsarkofagerna.

En fresk med nästan 2.000 år på nacken i Baptistère St-Jean.

Kistor av sten, sarkofager, tusentals år gamla. Till vänster i bild små barnsarkofager med lock.

Efter besöket i Baptistère St-Jean körde vi in till stadens centrum för att vara nära Notre-Dame-la-Grande vid 18-tiden. Det var svårt att hitta en parkeringsplats, som vanligt, så vi fick nöja oss med en parkering ca 1 km från målet. Nu hade det börjat bli kallare, och jag var mycket glad över att jag ändå tagit på mig min fuskpäls :). Vi gick in i en Eglise, kyrka, som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Den hade en så fin altare i guld (?) med änglastatyer bredvid.

En Eglise, kyrka, som vi inte ens kommer ihåg namnet på. Eglisen hade en underbart vacker altare i guld (?) med änglastatyer bärande ljus bredvid.

Vi konstaterade att vi ännu hade en timme på oss innan den berömda belysningen skulle tändas, så vi passade på att gå in på ett Brasserie för att ta varsin smörgås och för att värma oss lite. Men snart började det bli dags. Ut med oss från det varma Brasseriet och fram till de hundratals andra frysande människorna som stod och väntade utanför Notre-Dame-la-Grande för att beundra mästerverket.

Kl. 18.00 släcktes den övriga belysningen runt kyrkan. Någon minut senare tändes den färgade belysningen mot kyrkans fasad. Nu kunde man se hur kyrkan sett ut för 1000 år sedan. För då hade den nämligen inte en tråkig stenfärgad fasad, utan var målad i vackra färger. Nu kunde vi stå där och återuppleva det ...

Ja, efteråt började folkmassan skingras och vi hittade nästan genast fram till vår bil ;). Vi märkte att GPS:n hade fått fnatt, så nu gällde det att hitta hem på egen hand. Det är sådana här gånger man märker hur beroende och bortskämd man blivit av GPS:en. Men, nog tog vi oss hem utan den ... det tog lite längre tid bara ... :).

När vi kom hem blev det en sen middag. Make hade gjort en underbar gryta av hjortköttet som vi fick av greveparet till nyåret. Den hade han kryddat med enbär, provencalska örter, tomatsås, rotfrukter och svamp. Några deciliter rött vin hade också fått göra sitt till för hjorten. Åå, så gott det var! Som grädden på moset kom Princess in till oss på kvällen och stannade över natten. Hoppas att hon förstår att helgerna i Frankrike nu räknas som över och att hon MÅSTE flytta tillbaka till oss nu för att överleva vintern ...