Jag - Attende, ingen okomplicerad figur

Hmmm ... har inget speciellt att göra just nu, så varför inte utmana den gamla fotbollen för en match? Snart får vi se vem som tar hem spelet!

Kära dagbok! Jag är nu mitt inne i min värsta hårfällningsperiod. Ja, inte gör det mig så mycket egentligen men Kalla och Make gillar det inte lika mycket som jag. För mig är det faktiskt ganska skönt att slippa den gamla pälsen och att få en ny och fräsch i stället! Helt gratis dessutom! Ni förstår, vi labradorer går ju inte titt som tätt till frisörskan som ni människor gör, utan vi sköter det här så diskret det går alldeles på egen hand.

Ja, den mesta av luften gick ur fotbollen redan för flera år sedan. Så det kan vara lite svårt att få grepp om den. Men skam den som ger sig!

Kalla och Make har en matta under bordet som jag älskar. På nätterna när de sover så passar jag på att riktigt gnida mig mot mattan för att påskynda hårfällningen. På morgonen är det därför ganska tjockt med mitt vackra hundhår på mattan, och jag antar att de gillar det. Det är en liten present från mig till dem! Det de däremot inte gillar är när jag gnider mig mot deras långbyxor och det fastnar en massa hår där. Men man kan ju inte bara plocka russinen ur kakan, om ni förstår hur jag menar.

Nu börjar jag få upp värmen riktigt ordentligt. Den här bollen ska nog minsann få sig en rejäl omgång nu!

I dag på förmiddagen fick jag åka med Make till Descartes. Medan han uträttade de nödvändiga ärendena så satt jag stolt kvar där i baksätet och vaktade bilen. Varje gång jag såg att någon främmande människa närmade sig bilen så gav jag till ett riktigt kraftigt, och för den stackars människan, ett helt oväntat skall. Samtliga ryggade de förskräckta tillbaka, ja, de förstod direkt liksom att här fanns det inget att hämta.

Princess har varit extra lat nu efter nyåret tycker jag. Det kan gå två, tre dagar på raken utan att hon går ut över huvudtaget. Förstår inte hur hon tänker. Livet går ju liksom förbi en om man bara ligger och latar sig dag efter dag. Det är upplevelserna som räknas, tycker jag. Ibland sitter hon nog i trappan till övrevåningen och gäspar och kanske funderar på att gå ut ett slag, men kommer aldrig riktigt till skott. Ja, vad skall bliva av detta?

När jag kommit till den här fasen glömmer jag både tid och rum. Mitt liv kretsar just då bara kring den gamla, sega fotbollen och Kalla som håller i den.

Jag är ju en lite mer komplicerad figur än vad Princess är. Går det inte att sitta ute på vaktpasset p.g.a. vädret så hittar jag snabbt på någon aktivitet åt mig här inomhus. Jag kan t.ex. ligga och tugga på min gamla sega fotboll en stund samtidigt som jag avger ett läte som kan vara svår för utomstående att tyda. Ibland kommer jag inte själv heller ihåg varför jag ska låta så där, men strunt samma. Kalla brukar gilla mitt lekande med fotbollen, så ibland engagerar hon sig i det. Då blir jag bara såå lycklig, för det tolkar jag som att hon gillar mig mer än någonting annat :)!

Efter aktiviteter blir man trött och då måste man ju få sova en stund. För att vakna en stund senare och gå till ny attack mot bollen ;)