Jag - Attende & mitt nya käk

I nyårshelgen hittade jag något på golvet som jag tror att är en champagnekork. Den måste tas om hand, som allt annat!

Kära dagbok! Long time noo see, but here we go again ;)! Ha, jag kan nog andra språk än franska också som ni märker. Alla helgerna är nu förbi sedan en tid, men min midja är fortfarande omfångsrik. Jag har önskat och önskat att jag ska vakna upp till ett liv med en mindre lekamen, men så tycks inte ske. Något har gått snett.

I nyårshelgen hade jag det ganska kul ändå. Jag hittade något som jag tror att var en champagnekork på golvet och började förstås plikttroget finfördela den. Tycker att det hör till mina plikter som slottshund. Korken var hård och seg, så det var inget lätt jobb om ni trodde det. Hade nästan lite tandvärk efteråt, men sånt får man ta. Plikterna framför allt!

Nå, här börjar jag ha läget under kontroll. Nu ligger korken där i tre bitar :)! Vilken tur för Kalla att jag är en hund i mina bästa år och har alla mina tänder i behåll!

Det var ju lite minusgrader här efter årsskiftet, så Make och Kalla tätade några dörrar här. Men vad då, täta och täta. Herregud, förpackningen blev ju kvar på golvet och den måste ju också tas om hand av någon. Ja, gissa av vem! I söndags hade vi ett superfint väder med + 11 grader och sol. Men det växlar lite från dag till dag, så nu har vi haft lite dimma.

Jag hade så tur nu att min mat tog slut i går! Det betyder att jag får kattmat på burk i stället för mina torrknappar, så det här är kalas för mig! Hoppas att Matte inte kommer ihåg att köpa mera mat åt mig, för då blir det ju ett brupt slut på det här kattmatskalaset. Men jag har hakat på den nya trenden, mindfulness (betyder sinnesfullhet enl. Wikipedia, utan alkohol förstås). Det betyder att man ska leva och njuta i nuet. Och nu är ju nu och mitt gamla käk är slut. Jippiii! Jag njuter ... !

Kalla och Make tätade dörrarna efter nyårshelgen. Men förpackningen låg kvar på golvet. Måste tas om hand alltså ...

De senaste dagarna har greveparets äldsta son varit här på slottet. Han studerar till läkare i Paris. Problemet är bara att om jag följer med honom in i slottet på kvällarna så blir jag liksom fången där. Han sover länge på mornarna och kommer inte ihåg mitt morgonmål och att jag skulle behöva gå på utedasset. Men förr eller senare kommer jag ju ut, och då står Kalla där med öppen famn och tar emot mig igen. Livet är såå skönt!

Äsch, det fanns en bruksanvisning i förpackningen också. Papper smakar så ... papprigt tycker jag. Inget vidare alltså!

Har hört att Princess stört sig lite på att jag har mitt hundben i munnen medan jag uträttar mina mindre behov där ute. Jaa-a ... jag säger då bara det. Har hon inget eget liv? Tänk er nu själva, att få sitta med ett köttben i munnen och lätta på trycket samtidigt. Det är grejer det, mindfulness, you know ... :). Tycker att jag kan unna mig det, helt enkelt!

Ni kommer väl ihåg att vi hundar är släkt med vargarna? Här kan ni se en viss tendens till förvandling från vakthund till en stor och stygg varg.