På mässa i Fontgombault

I den lilla byn Fontgombault med bara 300 invånare vid stranden av Creuse finns det här magnifika benediktinklostret. Här kan ni se helheten ur helikopterperspektiv.

I torsdags tyckte vi att det var dags för en utflykt. Vi har ju suttit lite "fast" här sedan mitten av december ;). Först var det ju jul- och nyårshelgerna med trettondag och tjugondaknut nästan hack i häl. Sedan var det bilbesiktning, tandläkarbesök och spisleverans m.m. Men nu är vi "back on track" igen, tror jag. Så vi beslöt oss för att besöka det magnifika romanskt byggda benediktinklostret Fontgombault från 1000-talet. Vi har bara en dryg halvtimmes bilfärd dit.

Dagen var grå redan från början, och när vi kom fram till Fontgombault började det regna. Så vi gick snabbt in i den lilla expeditionen bredvid klosterkyrkan. En munk satt där i luckan och vi sade att vi ville ha två inträdesbiljetter. Men här var det mycket billigt, d.v.s. gratis, så vi tackade och gick in i klosterkyrkan.

Vi märkte snabbt att vi kom in mitt under en mässa. Det gick inte att undvika liksom. Längst framme stod tre - fyra präster i långa vita kåpor och lite längre in i kyrkan längs med båda sidorna satt ca 40 munkar helt svartklädda i sina munkkåpor med toppiga luvor uppdragna över huvudet. Vi råkade komma in när de sjöng, och det gav ett så mäktigt och imponerande intryck att jag bara gapade. Kyrkan är stor och hög med en fantastisk akustik. Men det var mycket kallt. Trots att jag hade vinterskor och dubbla tröjor på mig började kylan krypa in på kroppen under mässans gång.

Klosterkyrkan är stor. Det kändes förstås helt fel att ens försöka fotografera under själva mässan, så det här fotot tog vi när kyrkan tömts på både munkar och besökare.

Munkarna tycktes ganska oberörda av kylan, men nog hörde man att det var några som hostade och snörvlade. Inte konstigt heller, för det var nog kallare i kyrkan än utomhus. Att sitta helt stilla på en kall, hård bänk i total tystnad gör ju också sitt till för besökaren. Men detta var absolut värt ett besök! Så äkta, så mycket sång, bön och många ritualer fick vi se. Rökelsedosan som var fastsatt i en kedja svängdes fram och tillbaka av en av prästerna. Rökelsedoften spred sig i hela den stora kyrkan.

Efter en stund såg jag att det satt fyra nunnor i den första bänkraden. En av dem tappade en bunt med psalmböcker i golvet i misstag, och plötsligt var det flera nunnor som hjälptes åt att plocka upp dem. Några av munkarna satt bland oss vanliga åhörare. Greven hade berättat åt oss att hans kusin är munk där, och jag undrade stilla för mig själv vilken av dem som var kusinen. Det blev också nattvard för dem som så önskade. Ja, det här besöket gjorde ett mycket starkt intryck på mig och när jag sluter ögonen ser jag fortfarande munkarna framför mig ...

En staty av Maria och Jesus inne i klosterkyrkan. De övriga delarna av klostret är inte öppna för besökare.

Detta benediktinkloster grundades år 1091 och kyrkan är byggd i omgångar. Den har brunnit några gånger. Klostret användes som en försvarsbyggnad under det 100-åriga kriget och som stenbrott efter revolutionen. Det har renoverats och användes som militärsjukhus under andra världskriget. Sedan 1945 har det åter fungerat som kloster.

Efter besöket i Fontgombault behövde vi handla lite, så vi körde till en Intermarché på vägen hem. Det tar tid att handla och jag blev bara hungrigare och hungrigare. När vi packat in varorna i bilen så gick vi in på en enkel liten restaurang i närheten. Lunchen var mycket god, en liten överraskning det också!

Till huvudrätt blev det grisgryta med potatismos. Äkta husmanskost.









En måltid i Frankrike utan efterrätt är nästan otänkbar. Vi valde en rabarberpaj :)!