Mera och mindre roligt

Under veckan som gått har det hänt saker som varit både mera och mindre roliga. Men jag börjar med det roliga :). I onsdags lagade Make en JÄTTELASAGNE. Med det menar jag att den var stor och dessutom jättegod :)! För att man ska förstå hur stor den var satte jag ett vanligt hönsägg som måttstock ovanpå lasagnen när jag fotograferade. Kändes inte rätt att sätta en tändsticksask som måttstock, för asken skulle bara ha fastnat i den varma, goda osten :).

Jag fortsätter ännu ett tag med både gott och roligt ;). Förrätten i går kväll bestod av gåsleverpaté på en omelett, gelé av vita vinbär och skivor av stora kaprisar. Åååh, vilka smakkombinationer :D.

En smördegsinbakad filé med skogsvampsstuvning, squash & tomat, samt gelé av röda vinbär. Ett hemsläpat franskt rödvin till :). Det här var ... (raap) ... mättande.

Hej och hå, sedan var det dags för lilla ostbrickan. Ja, i går kväll var den faktiskt liten också. Men äter man en så här stadig fyrarätters middag så måste man dra in på portionsstorleken om man vill överleva. Hembakade kuvertbröd och varsitt glas Crozes Hermitage 2005 till.

Det fanns sachertårta kvar i kylskåpet från förra helgen. En sådan här mastig tårta blir bara bättre av att stå kallt en vecka. Och vi hade båda lyckats hålla tassarna borta från den i veckan. Så efterrätten var given: Sachertårta med Chantilly.

Nu kommer jag till det som har varit mindre roligt. Jag har varit förkyld, ni vet, det börjar med en allmän olustkänsla som övergår i lätt feber och halsont. Sedan blir näsan tilltäppt och man blir bara tröttare och tröttare ...

I veckan fick jag även bekräftat av min läkare att det är ett ämne som min kropp inte klarar av att uppta från maten. Så nu har det uppstått en brist av det här ämnet som gör att jag på sikt inte kan bilda nytt blod. Men tack och lov så finns det hjälp att få! Jag kommer att få sprutor nu varje vecka till att börja med, sedan en gång i månaden.

Hmmm ... vi är ju på väg till Frankrike om 19 dagar, så där får nog Make agera sjuksyster och ge mig sprutorna. Han har ju vanan inne (ni som har läst min blogg länge kommer kanske ihåg att han gav mig influensavaccinet i fjol ;)! Tyvärr är risken stor att den här nya "krämpan" jag fått är livslång :(.

Nå, men skam den som ger sig! Jag hoppas nu att jag ska bli lite piggare av behandlingen och orka gå lite längre promenader snart. Ni vet, Attende väntar ju på mig :)!