Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

tisdag 12 oktober 2010

Återseende efter 32 år. Del 1.

Min väninna Tetti kom på besök i förra veckan! Vi har hittat varandra igen efter en paus på 32 år. Inte illa va!? Det var tack vare facebook som vi hittade varandra igen. Ja, så på bilden poserar Tetti framför "vårt" slott i Loiredalen :).


Tetti i det fantastiska cyklamenhavet bakom slottet.

I onsdags besökte vi Loches. Här sitter vi på trappan framför det "nya" slottet.


Tetti i Loches :).



Jag & Tetti vid foten av det gamla slottet i Loches.




Jag & Tetti i den vackra parken i Loches.



Fortfarande kvar i parken i Loches ... :)



Tetti och Attende kom jättebra överens. Ja, bilden säger allt!


Jag får inte plats för allt i ett enda inlägg, så fortsättning följer snart ...!

2 kommentarer:

  1. Det var fantastiskt att träffas igen efter alla dessa år.....Varje dag kändes lika ofattbart,är jag verkligen här hos Karola...i Frankrike...på ett slott :))
    Nu först när jag är hemma igen i Karleby kan jag så småningom börja "smälta" alla intryck såsom smaker, dofter, värmen och det mest fantastiska utav allting...vi fortsatte våra diskussioner där vi slutade för 32 år sedan...som om tiden stått stilla :))

    Kommer aldrig Karola att glömma när jag såg dig stå på trappan väntande, ljusen tända....jag blev så rörd..
    Dethär är fortsättning på en vänskap som började för länge sen i en liten by i Nedervetil :))

    SvaraRadera
  2. Ja, det här är en vänskap som började 1969, för du kommer väl ihåg att vi gick i trafikskolan tillsammans också. Österbottningen var där och fotograferade och skrev om oss ...:)

    Så det är väl klart att jag står på trappan och väntar på dig när du 41 år senare meddelar att du kommer och hälsar på ... :))!! ... efter 32 års uppehåll!

    Vi hade en alldeles fantastisk vecka här i Frankrike tillsammans! Vi saknar dig!

    Många varma kramar från Karola, Stephan & Attende

    SvaraRadera