Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

fredag 1 oktober 2010

Jag - Attende & hur jag charmar Make

Jag har haft väldigt ont i min högra tass, men det har nu rett upp sig av sig självt. Matte hade redan bokat tid till veterinären för operation, men när jag fick höra det så fixade jag det själv över en natt. Exakt hur jag bar mig åt tänker jag inte berätta, lite hemligheter måste ju också jag få ha ;)! Men läget är helt klart under kontroll nu :)!

Princess (slottskatten) bor i Tours i greveparets lägenhet nu. Det blev min räddning. Inte kan jag ju bo i samma hushåll som en katt i hela mitt liv. Så det behövdes lite förändringar, eller "change" som engelsmannen skulle säga :).


Det här är s.k. guldläge, så jag kopplar på hela min charm för att få Makes uppmärksamhet. Det är steg 1.

Steg 2 är att jag viskar i hans öra hur mycket jag tycker om både honom och matresterna han brukar smussla undan åt mig :). Ni har väl hört uttrycket "smälta som smör". Det är det han gör ;)!

Att Make är en lång man kan alla som känner honom intyga. Att jag är en stilig labradorhona i mina bästa år är sant det likaså. Jag ser ganska stor ut på bilden, men här ljuger nog kameran lite. IRL (in real life) är jag slankare än så här, men lika söt :)!


Ja, det här är alltså steg 3. Att få sitta i Makes famn. Det är också målet med hela min charmoffensiv :)!


Steg 4, om man nu kommer så långt, innebär att jag har fått ett kalvben att tugga på. Då är lyckan fullständig. På bilden ser ni en bit av kalvbenet i halsen på mig. Men jag svalde den inte förstås, för då kunde det ha gått illa. Nej, nej, benet måste tuggas ordentligt först. Nu har jag något roligt att sysselsätta mig med hela natten.

Aj, jaa, jag får ju besök i morgon. Min pojkvän Noir kommer hit. Mitt lilla problem är att jag ibland har tankarna på annat håll när jag träffar honom. Förstår ni hur jag menar? Jag har helt enkelt en annan hanhund som också har väckt mitt intresse. Men det är alldeles för tidigt att säga nånting mera om det ännu. Tiden får utvisa och under tiden tuggar jag på ... :))


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar