Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

onsdag 4 november 2009

Bra Brahms!

Väder och vind


Hej där! Vi hade en period med mycket fint väder i förra veckan, men det tycks nu vara ett minne blott. Vi har hyggliga temperaturer, som maken skulle säga, men det regnar. Grevinnan berättade att man kan hitta svamp här ända fram till julen, så kanske regnet inte kommer i onödan ändå ;). Nu sitter vi inne och myser i mörkret. Som omväxling ...

Så här fint var vädret för en vecka sedan


Tomt på matbordet


Vi handlade mat i lördags före slottskonserten. Ändå har vi tomt på matbordet nu. Det är nämligen så att vi fryste ner all kött och fisk som vi inte skulle äta genast. Vår frysbox finns i ett rum i anslutning till couloiren. Dörren till detta rum är dock alltid låst, eftersom greveparet förvarar en del viner och sprit där. I sommar har spriten intresserat deras son med kompisar, så därför är dörren numera alltid låst. Den stora, troligen handsmidda, gamla nyckeln har funnits på en överenskommen plats som vi känt till. Nu i början av veckan är greveparet bortresta och just nu finns nyckeln inte på sin vanliga plats.


Känns lite frestande med denna bild, nu när vi inte kommer åt frysboxen

Vi har försökt nå greveparet via mobiltelefon utan att lyckas. Så ingen tillgång till frysen för vår del alltså. Och därmed ingen ordentlig mat på bordet. Nå, visst fick vi ihop till en sallad som middag, men det mättar liksom inte lika bra som en köttbit. Det vattnas i munnen när jag tänker på vad som finns där i frysen; fiskfiléer av olika slag, burgundisk gryta, fårgryta, kalvfilé, kalvstek och griskotletter. I morgon får vi nog ta oss till en supermarket för att handla igen. Och försöka komma ihåg att inte köpa något som ska till frysen ... :)


Brahms Requiem


I söndags var vi på konsert igen! Vi hade turen att få reda på att Brahms Requiem skulle uppföras i Eglise Notre Dame de Nantilly i Saumur. Så dit med oss på söndagkvällen fast vi var lite trötta efter lördagens slottskonsert. Nu behövde ju inte de finaste finkläderna och make-upen sättas på. En ca 70-manna orkester från öst stod för musiken. Kören bestod av ca 130 personer, kompletterade av två solister; en sopran och en bas.


På väg till Eglise Notre Dame de Nantilly passerade vi slottet i Saumur


Tänk dig en fullsatt, vacker 1000 år gammal romansk kyrka som rymmer 900 personer. Biljetterna är slutsålda till sista platsen. Orkestern sätter igång och nu stämmer också kören in. Sedan även solisterna. Jag sluter ögonen för att memorera varje intryck och önskar att det aldrig ska ta slut. Akustiken är fantastisk. Jag kommer plötsligt att tänka på min farfarsfar Karl, som var utbildad kantor. Jag hann aldrig träffa honom. Men, tänk om han kunde ha fått sitta här bredvid mig och uppleva allt jag får uppleva. Kommer också att tänka på min farfar Fride som också var musikalisk. Tänk, tänk om de båda fått sitta här bredvid mig och njuta av allt det underbara.


Publiken svek inte Brahms. Det var slutsålt till sista platsen.


På något sätt känner jag ändå deras närvaro där jag sitter. Det går rysningar genom hela kroppen av denna för mig enorma upplevelse. Nu förstår jag verkligen vad som menas med att något går ända genom märg och ben. Gåshud är bara förordet!

1 kommentar:

  1. Kan väl tänka mig att Brahms konserten var en väldigt mäktig upplevelse, med en så stor orkester och kör! Stämningen förmedlas så bra via din beskrivning och bilden ur kyrkan säger resten. Tänk att få sitta i en så gammal kyrka och uppleva allt det där, jag är glad för er del.

    SvaraRadera