Jag - Princess & mitt nya liv i lyx

Kalla brukar säga att jag är lite svår att fotografera. Men det beror ju förstås

bara på att kamerablixten återger glansen på min päls!

Kära lilla dagbok! Har fått vänta ganska länge på min muntur här vid datorn nu. Men kanske jag inte skulle klaga ändå, för tidigare hade jag ju inte tillgång till internet över huvudtaget. Det fanns liksom ingen som förstod mina riktiga behov.

Men nu är det andra bullar, sedan några veckor tillbaka. Kalla & Make är alldeles underbara och förser mig med allt jag behöver. Och ändå får jag klöver över :)! Klöver betyder ju pengar förstås. Nå, men nu börjar jag vara i mitt rätta element. Maten som jag får nu är mycket godare. Whiskas och allt annat underbart i små 100 grams påsar. I sås skall det vara förstås, nog förstår ju vem som helst att kattmat i gelé blir torrt och segt att tugga på. Speciellt i längden.

Mitt midjemått har ökat, visst, visst ... men jag var ju nästan mager som en pinne när de kom. Drygt 2 kg bara. Vad är det för vikt för en slottskatt, jag bara undrar? Attende ler så där retsamt i smyg som bara hon kan. För hon har nämligen gått ner i vikt i höst, medan jag gått upp. Men, den nya vikten klär mig, absolut säkert :)!

Nu kan jag dessutom vistas inomhus dygnet runt om jag så önskar. Det har kommit en låda in med vad jag tror att är ämnat åt mig, alltså kattsand. Är ganska säker, så här uträttar jag mina behov. Stora som små. Vilken lyx! Sovrumsgardinerna som utgör basen för min kvällsjakt är stadiga och faller inte ner vid minsta lilla beröring. Fina grejer det här!

Men, a cat has to do what a cat has to do. Plikten framför allt. Nog förstår ni. Slottet måste hållas musfritt och så är faktiskt också fallet. Att allt inte är min förtjänst direkt kan jag inte något åt, för sophanteringen har ju blivit så mycket bättre, och mustillgången därmed mycket sämre under de senaste åren. Tvi för renhållningsbilarna, de gör mitt liv tråkigare!

Under jaktdagarna har jag det också bättre nuförtiden. Jag hör ju hundarna tidigt på morgonen och förstår att nu är det något på gång. Då kryper jag in under en gästsäng i det lilla sovrummet. Och kurar där och har det hur bra som helst hela dagen. Tills de ger sig av igen förstås. Men ibland så har jag nog kännt att hjärtat liksom skenar iväg när jag hör hundskall. En primitiv reaktion som jag ärvt av mina föräldrar, så det får jag leva med.

Ibland tigger Attende mat av Make. Men måltiderna ska man inte tigga sig till,

de ska komma på beställning tycker jag. Och det är en helt annan sak :)!

I dag när postiljonen kom så råkade Kalla stå bredvid Attende i couloiren. Attende började ju skälla som vanligt, men blev genast tillrättavisad av Kalla. Hi, hi ... Där fick den hunden!

Ibland är kön till internet olidligt lång. Då är det bara att ta det lugnt.

Alltså; internet, kattmat i sås, kattsand (som jag tror att det är ), coola gardiner att klättra i och nya fina gömställen. Och en tupplur då och då i smyg på Kallas uppvärmda säng. Ja, lev lat och lyxig, det är mitt nya motto!