Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

torsdag 12 november 2009

Poitiers - min nya favoritstad


Poitiers är nu min favoritstad!

I tisdags åkte vi i väg till Poitiers som ligger ca en timmes bilfärd från slottet. Målet var bara att turista där och njuta. Det som är gemensamt med alla städer i Frankrike är att det är mycket svårt att hitta en parkeringsplats. Vi kommer till stadens centrum - och ser man på - där körde en liten bil ur en parkeringsficka. Maken steg ut och försökte med ögonmått avgöra om vår stora bil skulle rymmas i parkeringsfickan.

Jaa, hmm... tajt var det nog. Det skulle säkerligen gå om man drog in bilen dit sidledes, men sådana metoder finns ju inte. Så det var bara att börja försöka backa in i den lilla parkeringsfickan. Med mig ståendes utanför, viftandes och skrikande, stop, stop, stooppp ;)! Men maken är en bra chaufför och efter ett antal framåt - bakåtmanövrar så stod bilen ganska fint placerad där i den lilla fickan. Med bara 27 cm tillgodo totalt fram och bak. Vi hoppades att bilarna som var parkerade framför och bakom skulle flytta på sig innan det var dags för oss att ta oss ut därifrån.

Ja, nu hade vi ju parkerat i centrum och de fina damerna gick omkring med sina shoppingkassar. Jag tänkte för mig själv att vilken tur ändå att jag själv inte är en shoppare, för det skulle i så fall sluta dyrt. Men det fanns många butiker och ett stort varuhus som lockade.
Baksidan av Palais de Justice. En staty av Jeanne d'Arc nere till vänster.

Vi begav oss först till Palais de Justice som har en ståtlig sal från 1100-talet från palatset som tillhörde de angevinska kungarna. Det sägs även vara här som Jeanne d'Arc förhördes av en församling teologer. Senare blev hon ju bränd på bål.

Sedan kom vi på att vi hade ett ärende till bilen. Men dagen var ganska kall och det var en bit att gå så jag föreslog att vi skulle gå genom varuhuset för att få upp värmen lite. Jag skulle ju inte köpa något, men tittar nyfiket in i en av butikerna som har rea. Där hade de ju sådana där tunna polotröjor som är så svåra att hitta i rätt material. In med mig i butiken och prova alltså. Och tröjan passade. Det var bara att välja färg nu, så det fick bli en blå :).

Notre-Dame-la-Grande. Ännu vackrare kommer den att bli inför julen när fasadbelysningen tänds.

Ja, staden är verkligen lockande med sina många småbutiker. Nästa anhalt är sedan Notre-Dame-la-Grande. Kyrkan är inte speciellt stor men är en av Poitiers stora pilgrimskyrkor. Pelarna i kyrkan har färgstarka geometriska mönster. Den är i övrigt också rikligt utsmyckad, och blir snabbt en favorit. Hoppas att det arrangeras någon fin konsert här som vi kunde komma och lyssna på!


En detalj från Notre-Dame-la-Grande. Stämningsfullt!

Målmedvetet beger vi oss sedan av till Cathédrale St-Pierre. Den här katedralen besökte vi också för några år sedan under en kortare Frankrikevistelse. Den är stor och ljus, men jag föredrar ändå Notre-Dame-la-Grande. Den är liksom mer personlig ...
Maken framför Cathédrale St-Pierre. För ni kan väl se honom ;)?

På väg tillbaka till bilen sticker vi oss in i några butiker till. Och snart går även vi omkring med ett antal shoppingkassar :). Det var ju inte meningen, men det är svårt att låta bli i den här staden. Sedan var det bara att ta sig till bilen, för nu hade de andra bilarna säkert flyttat på sig så att vi skulle få ut bilen ur den trånga parkeringsfickan. Men icke så Nicke. Den ena hade fått parkeringsböter, he, he ... men tyvärr inte flyttat på sig. Nu fick maken visa upp sina färdigheter igen, och ut kom bilen. Hel dessutom!

På onsdagen firades vapenstilleståndsdagen här och skolor och arbetsplatser hade stängt. Vi passade på att bege oss ut i svampskogen. Bytet blev ganska ringa, en bunt trattkantareller bara. Men vi har ju vår egen fjällskivlings-"odling" här bara runt knuten. Så nog ska vi klara oss ändå!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar