Jag - Princess, sambo med Attende!

Ja, nu är det så illa att jag är sambo med Attende. Men jag har fortfarande

fullständig koll på hunden, se här bara vem som sitter högst upp :)!

Kära lilla dagbok! Livet går sin gilla gång här. Men nu är ingenting som vanligt ändå. Ni förstår, saker och ting förändras, och vi med dem ... Nämligen, för några kvällar sedan hände det för första gången! Make släppte in Attende till natten för att sova under trappan!

Ja, vem som helst kan ju då räkna ut att jag och Attende nu är sambon. Mot min vilja, men dock. Hundkräket hade förstås tiggt sig in i huset och vad har jag att sätta emot? Ingenting, förstås. Jag menar, vad hjälper min snabbhet, vighet och skärpta intelligens i sådana här lägen? Nada, nada!!

Jag förstod att det var riktigt allvar när min sandlåda flyttades till den övre våningen. Nu hade mitt lebensraum plötsligt blivit mindre, som tysken skulle säga. Ja, det är ju inte bara det att Attende rent fysiskt befinner sig här i mitt hem, utan det är mycket annat. Hon snarkar! Ja, ja ... sådant måste man kanske ta. I sömnen ligger hon ibland och gnyr och sparkar, jag antar att det är de uteblivna jaktbytena som spökar för henne :). Hi, hi ...

Attende på sin s.k. vaktpost framför köksdörren. Bollen har hon lekt

med tills hon tröttnat!

Sedan är det det där med den personliga hygienen. Vi har ju pratat om hygien förut och konstaterat att det är som det är. Jag tvättar mig noggrannt flera gånger per dag, medan Attende mera tycks tro att smutsen försvinner av sig självt. Hur naiv kan man vara? Ingenting försvinner av sig självt, eller ...? På det här området har vi svårt att förstå varandra. Hon har så mycket att lära sig av mig!

I lördags kväll släppte Kalla in Attende först sent på kvällen för nattvilan. Klockan var tolv på natten och jag hörde hur hon efteråt gick ut på slottsgården och pratade med greven. Hon ville förstås få bekräftat att det var ok att hon tog in hunden. Och greven tyckte att det var ok. Men ingen, ingen har frågat mig! Maktlöshet är ordet!

För ett par kvällar sedan när det var hundväder där ute satt Attende och gnydde här utanför dörren. Förstås för att bli insläppt och slippa regnblötan. Men hundväder är väl till just för hundar, eller ...? Har jag missförstått något?

Det som ändå håller mitt humör uppe är att Attende alltid måste ut på morgonen. Och stanna ute ända till sena kvällen :). Alltid något. JAG får ju gå in och ut i slottsflygeln som jag vill. Dessutom vågar Attende inte jaga mig och skälla på mig inomhus, för då förstår hon att hon åker ut. Så, här inomhus är det jag som är "the Queen", absolut säkert! Jag kan till och med möta hundkräket i gången utan att hon vågar göra desto mera. Respekt, det är ordet :)!

Trots allt är mitt humör ändå på topp! Se bara på vad jag kan :)!

Taket är högt också, bara så att ni vet ...

Ja, jag är ju Princess, the Queen!