Jag - Princess & mössen

Ibland sköter jag mitt muspass från insidan. Då kan jag sitta på värme-elementet och ha det gott.

Kära lilla dagbok! I dag är jag lite extra trött. Jag var på muspass nästan hela natten. Snopet att erkänna att det dessutom inte blev något napp. Men som jag konstaterat förut, det här livet tär. Jag ser på Attendes menande min att hon tror att det beror på min oförmåga att jag inte fått något byte i natt, men det är ju naturligtvis helt fel.

Allting är ju en balans mellan tillgång på möss och fångat byte, eller hur? Jag menar, inte kan jag ju fånga möss som inte finns. Det känns hårt att efter en sådan arbetsnatt tassa fram till matkoppen hos Kalla. Nog hade jag förtjänat något bättre. Men sedan, när hon inte märker det, ska jag göra ett försök till att ta en tupplur ovanpå hennes säng. Det är jag verkligen värd. Kalla har en blå, hellång el.värmefilt som hon kan sätta mellan madrassen och täcket när hon vill. I dag är värmefilten på, det kan jag känna med mina känsliga, fina morrhår. Så får jag en välförtjänt vila på en varm säng, det tröstar mig lite. Ingen småruggig couloire för mig inte!

Är helt säker på att det var något som rörde på sig där ute. Så ursäkta, nu är jag faktiskt upptagen ...

Så där ja, nu gick Kalla ner till bottenvåningen och jag upp i hennes säng :)! Jag hör att hon småpratar lite med Attende som sitter och slöar framför köksdörren. Nå, först snabbputsar jag bara pälsen lite. Ja då var det gjort, så nu intar jag kanelbullsställningen. Blundar och försöker glömma all förtret och alla orättvisor. Jag slumrar till, men vad nu då? Det hörs ju steg i trappan. Oj då, det tycks vara Kalla som är på väg upp igen. Snabbt som blixten ner från den varma sängen alltså. När jag möter henne låtsas jag som ingenting och måste anstränga mig för att inte gäspa efter den alldeles för korta tuppluren. Känner bara hur det stretar och drar i mungiporna av den återhållna gäspningen. Kalla smeker mig över pälsen men tittar misstänksamt mot sängen.

Jag får henne lätt att glömma det hela genom att beställa mera mat. Och där kommer den ju. Jag måste ju äta lite för syns skull i alla fall eftersom jag ju gjort en beställning. Sedan bidar jag min tid och väntar på att kvällsjakten ska få börja. Jag försöker utföra den så diskret som möjligt. I kväll börjar jag med att gömma mig bakom sovrumsgardinerna. I början var jag så ovan med den här fasen av kvällsjakten, att jag glömde att min svarta svansspets kunde synas utanför gardinen. Och då kunde ju alla förstå att jag var där. Nå, alla gör vi ju våra nybörjarmisstag. Men i kväll är alltså svansspetsen på rätt sida. Jakten kan börja!

Jag lägger mig på rygg på golvet och krafsar uppåt gardinerna med klorna ute. Nu börjar adrenalinet pumpa i ådrorna. Nu ser jag för min inre syn små möss i gardinsveckena. Äntligen! De måste ju bara fångas! Alltså, vig som jag är så hoppar jag högt upp mot gardinerna med klorna i högsta beredskap. Eftersom jag inte får något napp på första, andra och tredje försöket så upprepar jag bara samma procedur igen. Men i min iver har jag glömt att göra det tyst och diskret. Aj, aj, där kommer Kalla med den där bestämda minen ...

Nå, jag gömmer mig under sängen i stället. Och lurpassar på möss. Minsann, var det inte något grått som rörde på sig där. Alltså, jag går till full attack men inser snart mitt misstag. Det var ju bara en liten grå dammråtta. Vid det här laget är jag så frustrerad att jag fortsätter att jaga dammråttan fast jag inser att det är ett fullständigt meningslöst arbete. Hoppas att Attende inte får veta om det här, för då skulle hon nog må!

Hmm ... det är ju bekvämare att lägga sig ner medan man väntar på mössen ...