Bara benknotorna kvar ...

Här bakom den till synes trygga fasaden hände det. Bakom slottsflygeln, inne på själva slottsgården, hörde jag bara knaster

från ben som tuggades sönder ...

På fredag kväll verkade Attende lite missnöjd efter sin dietmiddag, ni vet sådana där torra knappar med massor med fibrer i. Hon ville kanske komma in i slottsflygeln efter sin middag, som alltid serveras i couloiren förresten, men jag tänkte att det kan vara bra för hunden att ha ett eget liv också. Inte bara ligga inne i sovkorgen.

Eftersom vädret dessutom var fint så lämnade jag henne ensam ute på slottsgården en stund. Det hade blivit mörkt, men jag tänkte att det här måste ju en slottshund klara av. Att hitta på något att göra, på egen hand liksom ... Efter ett tag märkte jag att belysningen, med rörelsedetektor, slog på. Oj då, blev hunden så orolig att den vankade fram och tillbaka där ute ...? Måste väl släppa in den då ...

Men i stället för en ivrigt hoppande hund som vill in så möttes jag bara av ett ljudligt knaster från ben som tuggades sönder. Hjälpp, hon har väl inte tagit Princess! Nej, en snabb koll i Makes säng och jag kunde slå sådana funderingar ur hågen. Jag gick fram till slottstrappan och såg de köttiga benpiporna som hunden kalasade på. Usch, det såg INTE gott ut, men hunden verkade nöjd.

Ja, jag vill ju inte fotografera djurrester som ni vet, så jag väljer att visa vad jag tror att är en

vit hattmurkla. Benfärgad liksom ...

Nå, på lördagen kom greven från staden och jag råkade vara ute på slottsgården med hunden. Så jag ville berätta för honom vad som hänt kvällen innan. Hmm ... här gällde det att prata franska nu. Så jag förklarade för greven på franska att Attende hade skaffat sig en extra måltid på fredagskvällen och visade honom de kvarvarande benknotorna. Han såg förvånad och frågande ut, men jag kunde snabbt lugna ner honom med att säga att det INTE var resterna av Princess vi såg. Jag frågade honom om det kunde vara vildsvin och han sade att kanske, kanske ...

Nå, inte fick vi reda på vems ben det var som låg där, så jag sade att nu skulle jag ta en promenad med Attende. Och greven log och visade att han förstod. Tänk, han hade förstått ALLT jag sagt på franska! Se på, det kommer så småningom fastän det är så svårt det här språket ;). Ja, jag städade sedan upp benknotorna, för jag visste att grevinnan skulle komma till slottet snart. Det skulle ju inte kännas speciellt välkomnande för henne att möta en sådan syn ...

Attende nyfiket nosande under det största libanesiska cederträdet i parken. Visst har trädet en grymt grov stam?

Ja, så blev det lördag kväll. Hade sett att greveparet tog in Attende i slottet, och visste nu inte riktigt hur det skulle ordna sig med hennes torrknappsmiddag. Så i stället för att störa dem och ringa på så gick jag osäkert ut på slottsgården i mörkret och lamporna slog på. Oj, där kommer ju greven med sin yngsta son. Så jag ville ju förklara för dem varför jag smög omkring där, och sade "dinner pour Attende". Och det fungerade igen, greven förstod exakt vad det handlade om och hämtade ut Attende!

Sedan började jag oroa mig lite över var han menade att Attende skulle sova inkommande natt. Ville de ha hunden själva eller ... ? Ja, är man osäker så är det bara att fråga. Sagt och gjort! Jag fick det besked jag ville ha; Attende skulle sova i slottsflygeln hos mig :)! Jippiii ...

Nu inväntar jag Makes hemkomst, det kan nog bli vilken minut som helst! Då blir livet så där underbart likt sig igen :)!