Jag - Princess & min lata dag

Jag gillar Make och hans säng. Nu är sängen ledig så det är klart

att jag tar tillfället i akt och "testar" den lite :)!

Kära lilla dagbok! Make är nu på resa och jag har övertagit hans säng :). Den är väldigt bekväm, framför allt om man lägger sig ovanpå det fluffiga täcket. Och så är den bredvid Kallas säng, och det kan väl vem som helst räkna ut att är ett stort plus ;).

Jag har bestämt mig för att ta det lilla lugna i dag. Efter morgonmålet så gick jag och lade mig igen. Vilken lyx! Men sedan kom Kalla med den där kameran igen. Ja, hon vet att hon inte har några bilder som ger mig riktig rättvisa, så hon fortsätter och fortsätter att försöka. Jag brukar retas med henne och passa på att blinka just när hon ska ta en bild, lite hyss måste jag ju få ha för mig jag också.

Nå, hon försöker ta en shot och säger "Kicki, Kicki" för att försöka fånga min uppmärksamhet. Egentligen gillar jag det smeknamnet, och, som ni vet, kärt barn har många namn :). Efteråt rusar jag vigt upp ur min kanelbullsställning och tar tillfället i akt att beställa lite mera mat. I ett sådant läge kan hon bara inte neka mig det.

Med ett vigt skutt tar jag mig ur min kanelbullsställning.

Dags att beställa lite extra mat :)!

Efter den extra måltiden lägger jag mig på Makes säng igen. Solen skiner in på bädden, det är så varmt och skönt ... Egentligen borde man ta sig en liten promenad när vädret är så här fint, men har man bestämt sig så har man! I dag är det min lata dag. Sedan planerar jag att fortsätta mitt dagsprogram i samma anda med, ja ni vet, mat, vila, mat, vila ... Lite pälsputsning blir det förstås också, men ligger man inomhus på dagarna så håller man sig ganska ren. En liten vink här till Attende ;).

Attende stör sig på min allra nyaste last som går ut på att äta lilla ostbrickan i trappan till övre våningen. Jag beställer ostbrickan dit för att retas med henne förstås! Då ligger hon där under trappan bara en halv meter ifrån och hör hur jag slickar i mig de underbara franska ostarna. Jag gör det dessutom långsamt så att hon riktigt ska hinna dra in dofterna också, hi, hi, hii ... En gång gick jag visst lite för långt, och då kunde hundkräket inte hålla sig tyst, utan skällde till. Visst blev jag lite rädd, men Make redde upp situationen smidigt. Han sa "tyst" till Attende och hunden den teg, hi, hii ...! Och gissa vad jag gjorde, fortsatte att smaska på ... om jag kommer rätt ihåg :).

Efter att Make tystat ner Attende smeker han min glänsande

päls. Bara att tacka och ta emot! OBS! Arkivfoto.

Jag tycker ju om Attende på ett sätt, ni ska inte tro att jag hatar henne. Hatkärlek skulle jag snarare kalla det här för. Så jag har bestämt mig för att försöka säga något snällt om hundkräket varje gång jag skriver i bloggen. Hmmm ... efter ett par timmars funderande kom jag nu faktiskt på en snäll sak att säga om henne, nämligen, hon var väldigt söt som liten :).

Attendes min efter att jag utmanat henne att skriva någonting snällt
om mig nästa gång hon bloggar.