Attende - the slottshund

Ni börjar väl snart tro att det är något skumt med Attende eftersom hon inte har fått någon plats i bloggen ännu. Men döm själva - här kommer min syn på slottshunden.

Attende är alltså - en labrador - som ibland tycker om att jaga slottskatten Princess, mon petit ami. Det gillar jag förstås inte! Det skulle Attende ha stryk för. Men allt, allt annat är bara bra med Attende... Hon är ca fyra år gammal och har anskaffats till slottet av greven. Ni vet, som jakthund. Men livet är ju så mycket annat än jakt, och då är det ingen som riktigt har tid att ta sig an Attende.

Det har nu då blivit makens och min uppgift. På morgnarna ska Attende - mornas. Så, när väckarklockan ringt skyndar sig maken för att släppa ut henne från couloiren där hon sover om nätterna. Kommer maken för sent - i Attendes tycke - så skäller hon till lite. En liten påminnesle bara, för på slott så sölar man inte. Nå, efter det blir det ett mått av dietmaten. Attende brukar tycka att vi är lite "knussliga" med maten, men här är det faktiskt grevens ord som gäller.

Attende är alltså på diet och har så varit sedan i våras. Vi märkte när vi kom tillbaka hit på hösten att hon gått ner flera kilon i vikt. Dukti vovve! Nå, vi har fått strikta anvisningar av greven om hennes mathållning, och brukar avvika från dem bara liite, liite, nångång ibland ... Jag menar, det är ju omöjligt att äta middag ute i trädgården och att inte kasta resterna åt hunden som sitter där med sin bedjande, något lidande blick.

Ja, det känns som att Attende är vår hund nu. Hon är ju grevens jakthund, men tillbringar nu den mesta tiden med att vakta utanför vår dörr. Efter det snävt tilltagna morgonmålet bara rusar hon fram till vår dörr. Vaktpasset har börjat!

På eftermiddagarna brukar jag och Attende ta en promenad tillsammans i parken. Då är hon bara såå lycklig! Springer och nosar överallt. Mullvadshögarna och -gångarna ska gås igenom och ibland krafsas sönder. Nångång då och då blir det ett äpple från köksträdgården. Eller ett päron eller en kastanj. Hon kastar glatt upp frukten i luften för att sedan försöka fånga den igen. Ibland slutar det med att frukten blir hennes mellanmål. Bytet måste ju tas tillvara! Sedan snabbt till vattenkoppen! Vätskebalansen måste ju hållas i ordning. En gång när jag skulle kolla att det fanns vatten i hennes kopp låg det en drunknad lézard (ödla) där!

När vi är klara med vår egen huvudrätt är det dags för Attende att få sitt. Ett mått av dietmaten. Nå, bättre än ingenting. När mörkret fallit går hon självmant in i couloiren och lägger sig i sin bädd. Och väntar på att bli nattad och frivilligt instängd där över natten. Även en vakthund måste ju få vila ordentligt nångång!

Attendes lördagsdate, en stilig svart labradorhanne