Sol, sten, svamp & slott

Jag, maken och Attende under svamputflykten. Ponden syns i bakgrunden.

Vilket fantastiskt väder vi har haft de senaste dagarna! Sol och 18 - 20 grader. Jag tackar! Det här bör man väl kunna kalla för brittsommar?

Så var det det där med sten ... Jo, vi var ju och hälsade på våra vänner för en vecka sedan. Den långa lunchen, ni minns... :). Min väninnas man började berätta om hur det gick till när han hackade loss sina stenbitar ur Berlinmuren för 20 år sedan. Man fick välja mellan att köpa stenbitar som var färdigthackade eller så fick man hyra en hammare och göra jobbet själv. Han hade valt att göra jobbet själv.

Jag frågade förstås var stenarna fanns nu eftersom de ju har bott i Frankrike i nästan sex års tid. Ja, det var inga problem. Stenarna hade han ju flyttat med förstås. Där på fönsterbrädet låg de ju.

Men inte räckte det för mig. Jag måste ju få hålla bitarna från Berlinmuren i mina händer för att känna mig riktigt nöjd. Och det fick jag :)! Så där ja, om man vågar uttala sina önskemål så kanske man får som man vill ;).

I tisdags var vi på svampjakt med greveparet. Det var ingen svamputflykt som gick av för hackor det inte. I två timmars tid gick vi runt i slottsskogarna under grevens ledning och plockade svamp. Vilken upplevelse! Och jaa, vi hittade svamp :)! Attende var med förstås och tvekade inte en sekund när vi kom fram till ponden (dammen). Här skulle det simmas! Jag kommer aldrig att glömma den underbara ekskogen i höstskrud som vi sedan gick i. Den var i en sluttning och där nere kunde man se ån. Vilken byggplats för ev. kommande behov!

Greveparet förevisade oss ett prehistoriskt skyddsrum i berget. Där hade människor för flera tusen år sedan sökt skydd när fienden närmade sig. Vi fick också se ingången till ett stenbrott inuti ett berg där man hade tagit sten för slottsbygget. Kan ni tänka er, 500 meter gångar inuti berget. Vi får besöka det på egen risk, gärna med en trådrulle och pannlampa med. Man går nämligen snabbt vilse där! Hua... Vid ingången till stenbrottet var jordlagrena från de olika tidsperioderna synliga. Grevinnan hittade ett musselskal i ett av de äldsta jordlagren. Modig som jag är så frågade om jag kunde få det. Och joodå, det fick jag. Hon påpekade för mig att skalet kan vara en miljon år gammalt!

Jag framför..., nej bakom, begoniahavet i Montreuil-Bellay :)

I går besökte vi Montreuil-Bellay med citadellet med tolv försvarstorn med ett fantastiskt slott och en kyrka innanför. Komplexet började byggas för 984 år sedan. Det var en heldagstur, så vi hade picnickorgen med oss och åt lunchen ute i en park. Den var som en junidag uppe i Norden, soligt och skönt.

Vi har fått "coings" av greveparet. Vi har inte hittat något svenskt namn på frukten. De liknar päron men har helt andra egenskaper. Vi fick också recept på hur man tillagar gelé av coingsen. Men tillsvidare ligger de ute på fönsterbrädan i solskenet för att mogna.

Coingsen mognar ute i solskenet på fönsterbrädet

I dag på förmiddagen tog jag vår vackra krysantemum ut på trappan för att vattna den ordentligt. Vi har inte någon blomvattenkanna här, så jag fick ta vad som fanns till hands... Ja, där fanns ju en tom vinflaska. Jag satte vatten i vinflaskan och gick ut på trappan. Oj, där råkade greveparet komma. Jag ville ju inte att de skulle tro att jag korkat en vinflaska åt mig själv så här på förmiddagen och tyckte att jag behövde förklara mig. Jag försökte skoja till det lite och sa "I'm giving some wine to the flower" ....