Promenad i slottsparken

I dag skiner solen från en klarblå himmel igen. Vi har haft två frostnätter här, så nu har vi blivit påminda om att det finns någonting som heter HÖST. På dagarna är det ändå omkring 16 grader i skuggan vilket gör det alldeles perfekt för en promenad i parken.

Så följ med här nu då :)! Det är alltså soligt och fint och slottshunden Attende är med. Maken som har längre och snabbare ben än vad jag har, får lätt ett försprång. Därför blir han och Attende mitt första "foto-offer". Ja, nu har vi redan passerat de stora kastanjeträdena på vänster sida. Det sluttar lite neråt, så början av promenaden kräver inga större ansträngningar.

På höger sida har vi några stora ekar. De har börjat fälla sina ekollon och en del löv. Det bara krasar av ekollon som krossas under skosulorna. Nötskrikorna kommer att kunna lägga på hullet i höst, jag lovar! Jag kan höra min nya favoritfågel, svart rödstjärt, sjunga. Talgoxen och några andra fåglar som jag inte hinner artbestämma sjunger också. Det här är en skillnad jämfört med Norden. I Norden slutar fåglarna sjunga efter midsommar ungefär, men här sjunger de även på hösten. Inte lika intensivt som på våren, men ändå.

Vi går vidare och passerar ställena där vi hittat rikligt med fjällskivlingar. Det finns många stora lövträd av olika slag i parken. En del av löven har nu dalat ner. Några enorma libanesiska cederträd är ändå det som hamnar i blickfånget. Stammarna är kanske sex meter i omkrets, en grov uppskattning bara ... När de stora kottarna senare faller ner ska man helst inte stå under trädet. Kan tänka mig att det kunde bli en rejäl bula ...

Attende skuttar glatt omkring och nosar efter spår. Det finns några mullvadshögar här och där och de måste ju nosas igenom, jaa, helst krafsas sönder helt ;). Nu passerar vi stället där jag hittade de eftertraktade ängschampinjonerna. Några nya har stuckit upp sina hattar, men de är för få för att jag ska orka hämta svampkorgen. Mellan träden högre upp i sluttningen skymtar vi slottsfasaden.

Vi passerar nu några planterade granar och hästkastanjeträd. Avståndet mellan träden är långt, som sig bör i en park. Eftersom parken är privatägd får vi ha den alldeles för oss själva i veckorna. Under veckosluten måste vi "dela" den med grevefamiljen. Vi har inte stött på dem här i parken en enda gång ännu, så nog känns den ganska privat under veckoslutena också ... ;).

Nu passerar vi stället med det tomma fågeläggskalet. Jaa, jag har tänkt ta det till min natursamling, men glömmer det varje gång. Så äggskalet får ligga kvar även den här gången. Vi närmar oss cyklamenhavet nu. Jag tar ett djupt andetag och måste nästan nypa mig i armen för att kolla att jag inte drömmer. Det är så vackert! En sån här dag kan man bara inte undgå att känna lycka.

Vi tar nu av längs en skogsväg till vänster. Här finns det några ledsna smörsoppar kvar. Hattarna slokar och den tidigare så vackra och glansiga ytan ser nu bara slemmig ut. Jag ser något vitt skymta där ... Åååå, vita, stora vackra svampar! Men efter en tur till apoteket fick vi veta att det är en ätlig art av flugsvamp, men inte särskilt god. Nå, vackra att titta på i alla fall.

Attende har nu sprungit omkring så att tungar hänger. Jag förstår att det är dags att lämna det här underbara och ta henne tillbaka hem för en rejäl kopp med vatten. Jag känner mig varm i hela kroppen. Och priviligerad. Kommer att tänka på vad Jim Rohn en gång sade: "You have to plan happiness"!

Jag och Attende vid ett libanesiskt cederträd. Slottsfasaden i bakgrunden.