Princess(-an) på taket

Princess, mon petit ami

Nu är det dags att presentera slottskatten, Princess. Hon är tio år och helsvart. Och liten, väger bara ca 1 ½ kg. Så jag brukar ibland kalla henne för "lilla vännen", det känns bara så naturligt. Nej men vänta nu ... kanske jag borde säga "mon petit ami" i stället så att hon skulle förstå vad jag menar ;). Men det kom jag att tänka på nu först.

Princess tycker inte om slottshunden Attende. För Attende är ju framför allt ... en hund, och dessutom skäller den vid de mest olämpliga tillfällena. Om Princess skulle skriva dagbok tror jag att hon ofta skulle skriva ..."idag blev jag jagad av den där dumma labradoren igen, men jag försökte att inte bry mig. Jag bara sprang undan så snabbt jag kunde. Nu sitter jag uppe på slottstaket i stället och tittar ner på jycken. Tji fick den".

Princess överlämnades i vår vård under högtidliga former. Det var den första söndagkvällen vi bodde här. Det knackade på dörren och utanför stod greveparet och deras tonåriga son. Grevinnan bar på kattens matbricka, sonen hade Princess i famnen och greven hade en stor squash (zuccini) från slottsträdgården som han stolt överlämnade till oss. Därmed var ansvaret för katten vårt.

Princess märkte snabbt att hon hamnat bland vänner, och åt sig först så mätt hon kunde. Sedan var det dags för kvällstvätten och sömnen, på nya mattes sköna täcke förstås. Snabbt ut följande morgon och till kvällen lite jamande bara bakom dörren så fixade sig kvällsmaten igen. Lite gosande med nya matte och husse och sedan en lur på filten. Det kallar jag för kattliv :)!

Igår morse var katten utsläppt igen. Jag behövde själv gå ut på ett litet ärende och blev borta i några minuter. När jag kommer tillbaka in i lägenheten möter jag Princess i trappan upp till våra sovrum. Men vänta nu ... hur gick det här till? Har "mon petit ami" lärt sig att hantera dörrar nu också? Mycket förvånad ger jag henne lite mat och försöker tänka vidare. Ja, jag har ju några fönster öppna, ett i bottenvåningen och två i övre våningen. Ok, kollar först fönstret i bottenvåningen. Utanför ligger Attende och vaktar. Således helt omöjligt att katten kunde ha tagit sig in den vägen.

Upp till sovrummena för att kolla vidare. Jomen visst, där syns ju lite spår av någon som hoppat in genom fönstret och ner på en stol! Men hur kan det vara möjligt, sovrummena ligger ju på andra våningen och utanför är det ju bara släta stenväggar. Då slår det mig, hon har först tagit sig upp på taket och sedan in genom fönstret. Takplattorna på den här delen av byggnaderna är ju inte släta och hala, utan snarare tvärtom.

Så, nu har ni fått träffa vår kloka, lilla, nya vän. Som ibland tycks tycka att de svåra lösningarna är lätta!

Princess, den här gången uppe på garagetaket