Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

fredag 23 oktober 2009

Lunch med oanade konsekvenser

Väninnorna i cyklamenhavet

I går var vi bjudna på lunch till våra finländska vänner. Före det hann vi veckohandla på en supermarket. Nå, kl. 12.00, helt i enlighet med inbjudan anländer vi. Vi hade stället inprogrammerat i GPS:en sedan i våras, men nu hamnade vi i en ... dynghög nästan. Men två hjälpsamma fransmän såg till att vi hittade rätt den sista biten. Så det redde upp sig.

Vi blev bjudna på en mycket generös lunch med diverse drycker. Och efteråt té och kakor och ... cognac! Nu fick jag mig en riktig överraskning också! Värdinnan, som är konstnärlig av sig, överräcker en akvarelltavla som hon målat. Hon säger att den heter "Väninnorna". Och då ser jag vem och vad tavlan verkligen föreställer!

Det är ju jag och hon sittande i cyklamenhavet. De besökte ju oss här på slottet för ett par veckor sedan och så klart satt vi en stund i cyklamenhavet och njöt. Hon sa att det var en av de lyckligaste dagarna i hennes liv. Dessutom skulle hon, precis som jag, vilja bo på ett slott på 1700 - 1800-talet. Så hon hade målat oss med 1700-tals kläder på! Underbart! Jag fick gåshud som varade länge.

Men sedan måste vi bara ta en liten matbit till och efter det lite mera drycker till och så vidare. Ni förstår nog :). Efter sex timmars "skarvande", som jag brukar kalla det för, så måste vi bara bryta upp från den längsta lunchen i vårt liv. Attende måste absolut rastas nu.

Innan vi åkte iväg hade vi fått en inbjudan att komma till dem i södra Portugal för att fira nyårsveckan tillsammans! Vad svarar man på sådant! Hjälp mig, ... någon! Kanske, kanske är det möjligt, man vet aldrig. Det är ju bara 1.600 km dit och bil har vi ju. Under nyårsveckan behöver vi inte heller vara på plats här på slottet för djurens skull, för då är greveparet med familj här ...

Den som lever får se! Men nog har nyårsinbjudan satt myror i huvudet på oss!

3 kommentarer:

  1. Nog borde ni ta tillfället i akt nu när ni blivit inbjudna!Fast vad vet jag, 1600 km är inte så lite heller..Men det skulle säkert vara intressant att se Portugal också. Vad roligt med tavlan!

    SvaraRadera
  2. Hur många dagar skulle ni dela upp körresan på? Mycket beror väl också på vädret och vilket före ni skulle hamna att köra i. Ni har väl kanske bara sommardäck med er eller? Använder man ens annat än sommardäck i länderna där nere? Men säkert skulle det vara en upplevelse att se Portugal!

    SvaraRadera
  3. Ja, vi är inledda i frestelse ...! 1.600 km skulle man dela upp i två dagars körning, med en övernattning i Madridtrakten. Vädret och föret torde vara helt ok på de breddgraderna.

    I våra trakter här i Loiredalen kan vi räkna med snö och ev. halka i högst 2 - 3 dagar per vinter. Spanien och Portugal ligger sedan ännu längre söderut så jag skulle tro att vi kunde förvänta oss ca + 15 grader där vid nyårstiden.

    Vi har allvädersdäck på bilen, så vi klarar av både sommar- och vinterkörning med dem. Från Tyskland och söderut är det förbjudet med dubbdäck året om.

    Vi har absolut inte bestämt oss ännu, men nog skulle det vara en upplevelse alltid!

    SvaraRadera