Vänner på lunch

I onsdags hade vi ett finländskt par hos oss på lunch. Vi träffade dem för första gången här i Loiredalen i maj i år av en slump. Vi hade stannat för att ta några foton genom det nervevade bilfönstret på en bro (!). Ja, vi gjorde det med lite dåligt samvete, för inte får man ju stanna bilen på en bro som är trafikerad. Men just då tyckte vi att det var läge, kollade att vi inte hade någon bil bakom oss ... och så gjorde vi det bara helt enkelt.

Men det kom en bil emot oss som stannade och chauffören vevade ner fönstret. Vi trodde att de skulle skälla lite på oss, för så där får man ju bara inte göra. Men så hör vi att mannen i den andra bilen talar finska och han visar åt oss att vi ska parkera lite längre fram så att vi kan prata. Sagt och gjort. Det finländska paret berättade att de hade bott här i fem års tid. De bjöd oss hem till sig på lunch ett par dagar senare och så hade vår vänskap börjat.

Under sommaren när jag och maken var uppe i Norden och de var kvar här i Loiredalen höll vi kontakt via e-mail. När vi kom tillbaka hit för några veckor sedan ringde jag upp dem via Skype och bjöd dem hit till oss på lunch.

Vi började med en titt på bassängen som är belägen ganska högt upp. Därifrån får man en helhetsbild över chateauet. Vi skålade i kall cider från Bretagne och vi önskade dem välkomna till oss. Och de önskade oss välkomna till Frankrike :). Sedan blev det en titt på jaktfestsalen med alla troféerna. Ja, och så det obligatoriska förstås, ett besök i vinkällaren. Efter husesynen var det dags för lunchen i trädgården.

Maken hade gjort en helt underbar sallad på skalade räkor, kokta vaktelägg, kapris, oliver, mögelost, sparris, gurka, sallad, paprika, kokta kastanjer m.m. En god hemlagad fransk dressing hade han hällt över också. Som tillbehör hade vi en tjock crème fraïche epaisse, citron, bröd och en vit mögelost. Allt det här goda sköljde vi ner med ett glas kallt vittvin från Macon. I Frankrike ses vin som måltidsdryck, inte som berusningsmedel. Vädret stod oss också bi, det var 26 grader varmt i skuggan.

Sedan var det dags för "lilla" ostbrickan med sex olika ostar. Jag tog mest av min absoluta favoritost St Julien aux noix. Det är en alldeles underbar ost med valnötter. Nå, nu kom jag nästan av mig lite ... Till osten serverade vi bröd och ett glas rött vin från Vacqueyras. Vi hade utsikt över slottsfasaden där vi satt, vilket vännerna uppskattade. De undrade också om våra bekanta och släktingar verkligen har förstått vilket ställe vi bor på. Ja, jag har ju berättat ... ;)

Eftersom det libanesiska cederträdet började fälla en del gult pollen över oss där vi satt så flyttade vi på oss. Cappuccinon, téet och chokladtårtan avnjöts inomhus. Efter det var vi bara såå mätta. Vi beslöt oss för att ta en promenad i parken som en avslutning på det hela. Vi missade inte cyklamenhavet!

Våra vänner kommer att bo i södra Portugal under perioden november - april. Men vi hinner träffas två gånger till i alla fall. Hos dem om två veckor och hos oss i början av maj. Innan de åkte hem berättade de att de pratat med sin hyresvärdinna här om flytten till Portugal. Hon hade förundrat sig över att de kan portugisiska också. Men för oss avslöjade de att de inte kan ett ord portugisiska! Det brukar ju gå så bra ändå!