Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

måndag 19 oktober 2009

Fransmän och framförhållning

Eftersom jag inte har något foto av vedhögen så sätter jag med ett foto från gourmetmarknaden i stället

I slutet av förra veckan blev det kyligare väder här med t.o.m. ett par frostnätter. Eftersom greveparet bodde i stan i veckan fick vi vara utan värme ett par dagar. Men på fredag kom paret till slottet för veckoslutet och maken upplyste greven om att vi hade det lite kallt här inne och att vi inte hade hittat någon brasved till den öppna spisen.

Greven visar in maken i ett vedförråd som gapar tomt. Och pekar och visar frenetiskt på en dammhög på golvet och förklarar att här brukar han ha veden. Men, det var ju en hake bara, man kunde inte SE veden. Nå, en timme senare kommer greveparet och knackar på och berättar att nu är centralvärmen, som går på olja, påsatt. Och jaa, det strömmar in varmt vatten i värme-elementen och snabbt blir det varmt i lokalen. Sköönt!

Men ett par timmar senare är värme-elementen kalla igen. Vad nu då? Nå, vi bestämmer oss för att inte gå och klaga, utan vi väntar och ser, det kanske ordnar sig. Ytterligare några timmar senare så ser vi oljetankbilen komma! Gudskelov! Oljan hade alltså tagit slut, sista slurken som blev kvar i tanken i våras hade gått åt på bara drygt en timme.

När vi far i väg till en gourmetmarknad på söndag ser vi att greveparets 18-åriga son håller på att kapa och klyva ved. Så det där med brasved skulle nog ordna sig nu trodde vi. Och helt riktigt, när vi kommer tillbaka från marknaden säger grevinnan att nu finns det ved i boden. Sköönt! I går kväll blev det så en brasa i spisen. I morse frågade jag nyfiket av maken hur mycket ved de hade bullat upp med åt oss nu. Jag såg i min inre syn framför mig en rejäl vedhög som skulle räcka ända till våren.

Men icke, snabbt blev jag nertagen till jorden igen. Maken säger att, jaa, nog ska väl veden räcka i se så där en 7 - 10 dagar!

Hmm... alltså... vi nordbor som är vana med riktiga vintrar har ju lite mer framförhållning. Veden ska vara inkastad innan göken gal. Senast. Helst ska man ju ha fint travad ved för flera år framåt i vedboden :). Och att det finns olja i tanken brukar man också ha koll på ...

P.S. Vi köpte med oss stenugnsbakat bröd, honung, bakverk som kallas för nougat och valnötter från gourmetmarknaden. Dessutom åt vi en marknadslunch på plats under bar himmel.


Brödkakorna på marknaden är en hantverk

1 kommentar:

  1. Bra att ni fick olja och ved, kanske det blir mera ved nästa veckoslut. Vi har inte satt på batterierna än, värmepumpen som installerades i augusti har riktigt bra klarat av värmningen hittils. Några gånger har vi eldat i spisen också. Tack för fadderbarnets födelsedagskort som kom i dag!

    SvaraRadera