Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

söndag 25 oktober 2009

Greveparet och slottet



Slottet sett från cyklamenhållet

Nu har jag förmodligen tagit mig vatten över huvudet igen. Jag vet nämligen ganska lite om ämnet som jag ska skriva om ... men envis som jag är, så gör jag ett försök ändå ;).

Jag börjar med greven, för det är svårast. Hans släkt har ägt slottet och markerna här omkring i åtta generationer. Han är nog över de femtio och är gift med en mycket vacker kvinna. De har tre barn, mellan 14 och 20 år gamla. Den äldsta sonen studerar i Paris och ska bli läkare. Den yngre sonen och dottern studerar i privat skola i staden och därför bor också greveparet där i veckorna.

Men tillbaka till greven, alltså ... han är väldigt vänlig men kan ingen engelska eller svenska ;). Det betyder att kommunikationen oss emellan sker på franska eller så är det grevinnan som översätter åt honom. Han sysslar mest med skogsbruk och arrangerar slottsjakter här på markerna.

Jägarna har samlats för fasanjakt

Grevinnan är yngre än maken sin och är som sagt, mycket vacker. Och lång. Över de 1,80 skulle jag nog säga. Hon kan engelska alldeles perfekt och är också hon mycket vänlig. Hon har studerat konst och undervisar i ämnet på deltid. Sedan har hon ju familjen och slottet att sköta. Vilken curlingmamma hon är, hon har vigt sitt liv åt barnen. Hon har jättebråttom hela tiden och kör mellan slottet, staden där barnen studerar och staden där hon själv arbetar. Och skjutsar barnen till deras olika aktiviteter.

Så har hon ju hand om uthyrningen av slottsannexet också. Men från den sysslan kan hon nog pusta ut nu, för vi är ju här nu. Då flyter allt så smidigt på den fronten ;). Vilka perfekta hyresgäster! De sköter ju om husdjuren också så att greveparet kan curla på precis så mycket de vill ...

Slottet är jag absolut ingen expert på heller. Det är hur som helst byggt i etapper på 1700- och 1800-talet. Greveparet bor på ca 500 m2 i 1800-tals delen. Slottet har en jättestor värmepanna som håller stället varmt om vintrarna. När det eldas med ved så kastar man in 1 meter långa klabbar i pannan! Det finns många vinkällare här som sig bör. Ett av dem är nu vår alldeles privata ... Slottet omges av en 46 hektar stor park. Dessutom finns det ca 250 hektar skog där skogsbruket bedrivs. Här finns också en relativt nyanlagd simbassäng.

Jag har på ett mycket klumpigt sätt tagit reda på att det inte spökar här. Det var i våras när vi var bjudna till greveparet på en drink i samband med att vi skulle skriva hyreskontraktet. Då frågar jag bara helt sonika om det spökar här. Men greven som fått frågan översatt skakar bestämt på huvudet. Inga spöken här inte! Men vad är det för fråga jag ställt egentligen? Jag frågade ju om hans förfäder spökade. Hur klumpig får man vara?!

En favorithörna i parken

P.S. I dag har vi haft 18 grader (plus!). Svara gärna på frågan uppe till vänster i bloggen ang. nyårsfirande! Och lämna gärna en kommentar till inläggen!

2 kommentarer:

  1. Det är bara så underbart att få följa ditt liv i Frankrike - alla härliga historier vi får oss till livs, och fina bilder. TACK för att du delar med dig, och TACK för att du började blogga! Du förgyller mitt liv!

    Förlåt att jag varit dålig på att kommentera, men det har varit full fart här, men bara på trevligt vis, inget negativt alls. Har inte riktigt hunnit med internet.

    Hoppas att ni har en skön söndagkväll. Här ska vi njuta av en timmes förlängning av dagen. Mums.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du! DU har förgyllt mitt liv sedan jag började tjuvläsa din blogg i februari 2008. Det vet du ...

    Och tack för att du inspirerade mig att börja med en egen blogg!

    Vi hörs snart igen! Måste sluta nu, för Princess (motsvarigheten till Simons Cat, you know) håller på att tugga och krafsa sönder stolen som jag sitter i ... glömde väl att ge mat ...

    Mumsa vidare på den sköna söndagskvällen! So will we!

    Hälsar Karola, your real fan

    SvaraRadera