Två fasaner och fyra rapphönor

I söndags var det fågeljakt här på slottsmarkerna igen. Vid 11-tiden ljöd jakthornet och jägarna med sina ivriga hundar begav sig ut i skogarna. Vid 14-tiden samlades de till den sedvanliga jaktlunchen med vin och sång.

Vi själva som ju är nordbor, vare sig vi vill det eller inte, äter vår middag vid 17-tiden. När vi satt där med vår efterrätt i trädgården kom grevinnan och gjorde oss sällskap. Denna annars så hårt stressade trebarnsmamman tycktes nu, trots att hon hade slottet fullt med folk, ha gott om tid för att umgås med oss. Vi får känna oss lite hedrade ;)

Efter ett tag kom även greven och deras tonårsdotter och slog sig ner vid vårt bord. Vi bjöd på hembakad äppeltårta, té och ett sött persikovin. Ja, dottern fick nöja sig med ett glas ananasjuice, det är ju liksom tonåringarnas lott :). Vi satt och pratade länge och väl och hade det trevligt. Jag och maken försökte visa våra bästa sidor ...

Sedan började jägarna avlägsna sig från jaktfestsalen och greveparet måste gå för att önska dem bon soirée. En del av jägarna kom fram för att tacka även oss, jag undrar för vad ;). Kanske för att vi höll oss borta ur skogarna när de skulle jaga :). Ja, fransmännen är ju kända för att vara artiga.

När jag ännu senare samma kväll satt inne vid min dator knackade det på dörren. Det var greveparet som ville överlämna två fasanhonor och fyra rapphönor åt oss. Men på ett villkor, vi skulle lämna en av fåglarna tillbaka till dem plockad, urtagen och tillredd. Maken fick gåshud av spänningen och började febrilt bläddra i receptböckerna. En sån här gång måste jag säga att jag är väldigt tacksam över att inte vara kocken i familjen!

Maken sov lite oroligt följande natt och det kan jag mycket väl förstå. Ett sådant uppdrag måste bara lyckas!