Livet där det är

Jag har sedan tolvårsåldern drömt om att få bo på ett slott. I fjol blev min dröm verklighet och jag och maken bodde i åtta månaders tid i en slottsflygel på ett privat slott i Loiredalen i Frankrike. Inläggen under vår vistelse i Loiredalen handlar om livet i slottsmiljön, slottshunden Attende, slottskatten Princess samt om våra utflykter i regionen.

Under sommaren bodde vi invid vår havsvik uppe i Norden i fyra månaders tid. Under den tiden kom inläggen att handla om vårt liv där.

I mitten av september reste vi tillbaka till Loiredalen och ska bo i samma slottsflygel i först tre månaders tid. Efter det ska vi bo i Portugal vid Atlantkusten i två månader. I mitten av februari bär det av till Loiredalen igen för en tremånaders vistelse till.

söndag 11 oktober 2009

Cool in the pool


Maken avtäcker bassängen

Nu är det dags att visa er slottets simbassäng. Vi har ju haft 26 grader i skuggan nästan varje dag sedan vi kom, men nu har vi några grader svalare och sådant väder lovas även framöver. Därför alltså, bassängdags innan det är för sent! Inte ens en nordbo vill väl simma om det är under 20 grader i vattnet? Nå, simbassängen är ännu öppen för säsongen men kan tömmas vilken dag som helst. Så passa på nu ;).

Simbassängen är belägen högre upp än själva slottsbyggnaderna, vilket jag tycker att planeraren ska ha en eloge för. När man står vid bassängen får man en bra helhetsbild över slottet och av en del av markerna runtomkring.

Bassängen med slottsbyggnaderna "down there"

Bassängen är 12 meter lång, vilket är helt ok. Men i makens tycke är den lite kort kanske, för han som är en riktig Ironman vill ju simma flera kilometer per gång om han ändå har blött ner sig. Det längsta passet maken gjort i den här bassängen är 2 ½ kilometer. Då kan den fiffiga räkna ut att det blir ca 200 vändningar!

Maken tycker att smärtgränsen går vid ca 20 grader i bassängen, men för mig är det 30 grader :). Hmm ... ja, jag vet, jag ÄR en badkruka. Det här betyder att jag bara har tittat på när maken simmat. Men även det kan ju vara ett nöje!

Slottshunden Attende är upplärd att inte komma med upp till bassängen. Hon stannar alltid ett tiotal meter före trapporna upp dit. Det finns liksom en osynlig vägg för henne där. För personer som inte känner till dörrkoden till bassängen blir väggen högst synlig kan jag avslöja. Även för den som råkat glömma koden ...

Jag ska passa på att berätta det senaste slottsskvallret också. Det var jaktdag i går, och medan jägarna åt jaktlunch i festsalen råkade jag se att Attende var väldigt intim med en fastbunden (!) brun-vit hanhund. Så om det kommer små, små brun-vita valpar om några månader, så vet jag nog vem pappan är!

Maken i plurret

2 kommentarer:

  1. Roligt att ni har det varmt och skönt ännu, njut i fulla drag! Här i Österbotten har vi nu haft 4-6 grader och soligt de senaste dagarna. I måndags var det riktigt höstväder med regn och hård vind...köldnätter har vi också haft. Nu är det nästan att invänta den första snön när som helst.

    SvaraRadera
  2. Det är så härligt med denna täta och detaljrika rapportering - I like a lot! Och visst är det skoj?

    Vilken helt underbar bassäng ni har tillgång till. Där skulle jag kunna träna upp min trötta rygg och mina axlar en aning. Tror att simning är det bästa för mig, men kommer jag iväg till simhallen? Icke. Det är som förgjort. Innan vi flyttade hit bodde jag granne med simhallen, då var det enkelt. Har inte satt min fot där på 8 år... hmmm

    Idag har vi tjuvstartat firandet av Håkans födelsedag som är imorgon. Han fick bestämma middagen. Grillad kyckling i ugn med risoni. Och så har jag bakat Brownies med massor av choklad och nötter. Mätta? Ja det kan du lita på!

    Ha en fortsatt avkopplande söndagkväll,

    Hälsar
    Malena, the veteran blogger ;-)

    SvaraRadera